• amandus

    Misströsta inte vid dåligt KUB-resultat

    Hej!

    För ett par veckor sedan fick jag uruselt resultat på KUB 1:38 för t 21 och 1:6 för t 13 o t 18. Detta trots att ultraljudet var fint och nackspalten var på 1,3. Det var blodprovet som drog ned resultatet. Är 40 år så det förbättrade ju inte heller direkt resultatet. Läkaren vi fick prata med sa att vid så dåliga resultat skulle han vara orolig för fostret!! Helt färdig började jag leta efter information på nätet och fick mycket tröst av andra här på familjeliv. Hittade inte en enda som bara haft dåligt blodprov där det visat sig att det varit något fel på fostret. Dessutom hittade jag flera artiklar av läkare som beskrev blodprovet som otillförlitligt vid IVF-graviditeter (som denna är). Pratade även med läkare som inte använde sig av blodprovet för att det var så vanskligt. Gjorde själv ett smärtfritt moderkaksprov och det visade inget koromosomfel på fostret. Kommer aldrig att göra KUB igen. Tycker att man får dålig information om felkällor på provet. Ville bara dela med mig av detta för att jag själv funnit oerhört mkt tröst av andra inlägg.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-11-14 11:08
    Det är svårt att råda ngn att göra det ena eller det andra, men min sambo tittade på när moderkaksprovet gjordes och kände sig väldigt lugn efteråt eftersom nålen och moderkakan var långt från fostret. Hade inget ont efter ingreppet, men kände att det var bra att ta det lugnt efteråt. Gjorde detta i v. 13. Känns underbart att slippa oroa sig för att foster ska ha mkt allvarliga kromosonavvikelser. Oroar mig i och för sig lite för att fostret dött i magen utan jag märkt det...Men den oron hade nog funnits hos mig ändå då jag innan denna graviditet haft ett par missfall.

  • Svar på tråden Misströsta inte vid dåligt KUB-resultat
  • vivexa

    mammapuh skrev 2009-02-01 00:43:09 följande:


    Charper skrev 2008-12-14 22:28:45 följande:
    Vilken intressant teori, den tanken har aldrig slagit mig tidigare och jag har aldrig läst om den heller men visst skulle det kunna vara så!
    Men om du haft en tvilling så borde det ju synas. Jag hade tvillingar, men den ena dog nog redan i vecka 6 eller tidigare, fick kanske aldrig ens igång hjärtat. I vecka 12 gjordes ul av en läkare som inte visste om detta, men han kunde se att det hade varit en tvillinggraviditet utan att jag sa det.
  • midsommaräng

    Jag fick risk 1:55 för DS och har en tid imorgon för mkp. Fast just nu oroar jag mig för missfallsrisken vid provet inte vad resultet blir...Bebisen hade exakt samma mått som min son (som är frisk)med en nackspalt på 1,4. Det var mitt blodprov som drog ned resultatet. Jag har en del frågor till läkaren imorgon innan jag beslutar mig för att ta testet.

  • MammaCh

    Justina2: Doktorn sa då i vecka 7, samt vecka 8 att han såg nåt på ultraljudsskärmen som inte borde vara där, något som "flöt" jämte vårt lilla lilla bebbe. Kanske det var en död tvilling? Nåväl, de får vi aldrig veta, gick hos en läkare som egentligen är pensionär och hade ne utrustning lika gammal som han själv. Bytte till barnmorskegruppen sen, och hade vi gått där redan från början kanske vi fåt veta vad det var som flöt omkring jämte vår bebbes fostersäck. De har betydligt bättre utrustning, man får som föräldrar tex en egen 26tums (ca) plattskärm att kolla på...

    Nåväl, är nu som sagt var i vecka 25 och allt är bra med både mig och bebben, älskar honom redan hur mycket som helst, och som sagt var, downs syndrom, världen går inte under.

    Tack för att du delar med dig mammapuh!

  • mammapuh

    VänILund skrev 2009-02-01 12:36:03 följande:


    mammapuh skrev 2009-02-01 00:40:53 följande:
    Gud vad fin hon är! Tack för att du delar med dig av bilderna!
    Tack! Hon är en helt underbar tjej!
  • mammapuh

    Charper skrev 2009-02-01 22:13:17 följande:


    Justina2: Doktorn sa då i vecka 7, samt vecka 8 att han såg nåt på ultraljudsskärmen som inte borde vara där, något som "flöt" jämte vårt lilla lilla bebbe. Kanske det var en död tvilling? Nåväl, de får vi aldrig veta, gick hos en läkare som egentligen är pensionär och hade ne utrustning lika gammal som han själv. Bytte till barnmorskegruppen sen, och hade vi gått där redan från början kanske vi fåt veta vad det var som flöt omkring jämte vår bebbes fostersäck. De har betydligt bättre utrustning, man får som föräldrar tex en egen 26tums (ca) plattskärm att kolla på...Nåväl, är nu som sagt var i vecka 25 och allt är bra med både mig och bebben, älskar honom redan hur mycket som helst, och som sagt var, downs syndrom, världen går inte under.Tack för att du delar med dig mammapuh!
    Din son har tur som får en mamma som ville ha just honom för att han är ju han med eller utan DS! Troligtvis har han ju inte DS men skulle han ha det så lovar jag dig att med din inställning kommer världen INTE att gå under! Livet blir vad man gör de till!

    Kram och lycka till med bebben!
  • jesslin

    Ja, det är dåligt att de informerar för lite om blodprovet. Jag hade bra resultat på båda(35 år och ca 1:2700) och hon föddes fullt frisk.


    Sofia 12 okt 04 , 54 min efter bf , Emilia 13 juni 08. 11 dagar före bf.
  • VänILund

    Hej igen!
    Jag fick kontakt med barnmorskan som räknade ut KUBen idag, och fick lite utförligare information än vad jag fick av hennes kollega som ringde mig. De faktorer de har med här i Lund är: nackspalten, blodvärden, ålder, vikt, rökare/icke-rökare, huvudets längd (datera graviditeten) och en längd till för datering huvud-rumpa (om jag inte minns fel), sen också lite fakta om vad de sett t ex om det haft ett synbart näsben, om barnet druckit (kiss i urinblåsan) osv. Det använder ett program de köpt in från London - och hon kände till "The Fetal Medicine Foundation" som jag länkat till ovan, i ett tidigare inlägg. Men hon visste inte detaljer om hur programmet räknar. Jag vet inte om alla i Sverige använder detta, eller om det finns olika versioner.

    Fick också info att i Lund, där det arbetar erfarna läkare, blir en komplikation per ca 200 fostervattenprov. Komplikationerna är främst att de läcker vatten eller att man får en blödning. Ibland klarar det sig ändå, men det händer också att det blir missfall av det. Hon visste inte exakt hur många som blir missfall, eftersom man då behöver ha gjort fostervattensprov på väldigt många för att få en tillförlitlig siffra, och fört statistik. (Man undrar varför det inte görs - resursbrist?)

    Sen fick jag kallelse till det första vanliga ultraljudet (v18) och det är en doktor, dvs specialist som ska titta på mig. Tog upp det med barnmorskan och hon sa att när man fått en förhöjd risk (men valt bort fostervattensprov?), så vill de att specialisten ska titta på barnet istället för en barnmorska. Barnmorskornas utgångsläge är att barnet är friskt - specialisten har ju lite mer erfarenhet, naturligtvis. Jag vet inte om det bara är så i Lund, men jag rekommenderar er alla som är tveksamma till FP och MKP att fråga barnmorskan vem som tittar på nästa ultraljud om ni tackar nej till FP/MKP. Kanske får ni också en specialist om det finns en sådan på ert sjukhus? En specialist kan ju ge ytterligare input om det är befogat med FP/MKP, så om ni får en specialist har ni möjlighet att invänta hans eller hennes åsikt och kan göra FP/MKP efter v18 istället.

    Jag hade förresten turen att göra 2 blodprov - ett vecka 9+0 och ett i 13+2 (och det var därför jag blev uppringd med resultatet). Jag fick göra om det för att jag lämnat för tidigt (ville lämna innan jul så resultatet skulle hinna i tid trots all julledighet). Om man bara tittar på koncentrationerna (och inte justerar för en eventuell blodökning) så hade mitt beta-hCG minskat och mitt PAPP-A ökat, precis som det gör när barnet inte har kromosomavvikelser. Men detta var inget som barnmorskan vågade dra slutsatser av - mitt eget påhitt, vill jag påpeka. Hon sa att vilka värden som är normala beror på så många faktorer (se ovan). Men det gick i alla fall åt rätt håll - det räcker för mig! Allt annat var ju bra. I och för sig så tror jag inte att mitt liv går under för ett jag får ett barn med kromosomavvikelser. Jag vet att jag skulle älska ett sådant barn lika mycket som mina andra två små.

    Ha det bra allihopa, vad ni än väljer!

  • Dalkulla74

    Hej, nu har jag inte läst alla inlägg här men kände att jag ville dela med mig lite av mina KUB-erfarenheter

    Jag (blir 35år ett åar månader efter BF)) gjorde testet (erbjuds gratis oavsett ålder här där vi bor norr om Sthlm) och fick inget supervärde direkt, 1:202. Men på Ultragyn där testet gjordes så har de dragit gränsen vid 1:200 för låg/högrisk så jag hamnade med andra ord i LÅGriskområdet och erbjöds inte fostervattensprov. För mig kändes det inte aktuellt heller med tanke på att siffrorna för missfall är lika stora som risken för att det är ett DS barn vilket jag inte skulle abortera ändå utan tog testet mer för att förbereda en liiten del av mig/oss ifall värdena visade att det kunde vara så.

    Det jag främst ville berätta är vad min BM berättade om DS-fall bland de som hamnat i lågriskområdet. Hon sa att de DS-barn som fötts ( av de som fått bättre värden än 1:200) var spridda över _hela_ spektrat av lågriskvärden, med andra ord fanns det inte flera fall av DS bland de som hade som jag strax över 1:200 än mot de som fått "topp-värden" med 1:20000. Så egentligen vem ska känna sig lugn efter att ha tagit ett KUB-test?, det känns nu i efterhand som ett tämligen onödigt test på något vis. För mig var det iofs lika viktigt att bara få se det lilla pyret röra sig på UL så jag förstod att det levde (hade inga gravid-symptomer då) men nu i efterhand så är jag rätt säker på att jag nog inte kommer att ta KUB-test om jag blir gravid på nytt någon gång. Det gjorde mig bara omedvetet lite nervösare inför rutin-UL där sen allting såg finfint ut enligt samma BM som utförde UL.

    Jag är nyfiken på att höra om någon mer än jag har fått höra det där med jämnt fördelade spridningen i lågriskområdet från er BM?

Svar på tråden Misströsta inte vid dåligt KUB-resultat