Hur VET ni att ni vill skaffa barn?

det liksom bara sög till i hela kroppen då man såg en bebis eller barnvagn...då visste jag att jag ville ha barn! Men sen blev jag helt nollställd då jag väl plussade. Typ..jaha, och nu då. Men sen vande jag mig och var såklart jätteglad. Men läskigt också!

Har man inga barn är det ju självklart att man inte vet till 100%. Men det är en biologisk drivkraft de flesta har. Andra längtar, andra halkar in i det på ett bananskal, de flesta ångrar sig inte, de flesta tycker det är jobbigt att ha barn något tillfälle iaf...

det vet man inte och det kan man omöjligt veta..

jag brukar lite skämtsamt säga att om man verkligen visste och insåg vad det innebär skulle ingen skaffa barn. tillspetsat såklart, men jag tror de allra flesta skriver under på att det är jobbigare och väldigt annorlunda än man någonsin föreställt sig. men sen är det ju precis lika sant att den närmast existentiella känslan av ödnjukhet inför livet man upplever när man knyter an till barnet och den oerhörda kärlek man känner väger upp varje uns av "försenat tvivel".

Man kan ju inte veta innan hur det kommer att bli. Jag ville inte ha några barn innan. Inga alls. Barn var högljudda snoriga varelser som höll en vaken hela natten.

Nu sitter jag här med 3 barn som jag skulle kunna dö för.  Som är högljudda snoriga och håller en vaken om nätterna. Men det spelar ingen roll.

När du sitter med ditt barn i famnen och känner hur kärleken flödar över, så förstår man hur mycket ens egna föräldrar älskar en.

Hoppas att du får ett plus snart!

Jag känner verkligen ett sug och det känns som att jag vill ha barn. Men tänk om man skulle ångra sig? Herregud vad läskigt! Jag skulle aldrig i mitt liv göra abort och inte kan jag tänka mej att man kan ångra sitt eget bar. Men kanske kan man ångra allt man inte kan göra när man väl blivit förälder.. Tänk om förhållandet går i kras för att det blir för jobbigt att ha barn? Men det tror jag inte heller förståss. Men man är ju trygg i det man har nu och att skaffa barn är ju som att hoppa byngyjump.. minst! Verkar det som. Man vet ju inte egentligen vad som komma skall.

Tack för era svar. Skönt att få höra andras tankar också. Hoppas jag får uppleva hur det känns att bli och vara mamma. Det går trögt att få det där plusset men jag tror och hoppas att vi närmar oss iallafall. Ju fler gånger man försöker... :)

triss:
Förresten, du som inte ville ha några barn alls, hur kom det sig att du ändå skaffade barn? Blev du oplanerat gravid eller ändrade du dig av någon anledning? :)

jag tror det är en sak du kan känna dig väldigt trygg i. vad som än händer kommer du med all sannolikhet INTE ångra ditt barn. kärleken ligger i vägen som en gigantisk elefant som blockerar alternativet ånger. jag hade ett vääääldigt tufft första år som mamma och jag ångrade mycket, skyllde på många, men min bebis var och är helt utan skuld. bara bara kärlek.

För mig var det inte alls självklart att jag skulle skaffa barn. Tyckte att det mest verkade jobbigt. Sen blev jag gravid och när bebisen äntligen kom så föll allt på plats. Kärleken man känner till sitt barn är en kärlek som man inte kan hitta någonannanstans.

Vad var det som gjorde första året så tufft? Om det hade något med föräldraskapet att göra alltså..
Nä jag tror inte heller att man kan ångra sitt barn men lite läbbigt är det ju när man inte VET ;) Men egentligen ska man väl inte fundera så mycket in i framtiden som man omöjligt kan veta vad som ska hända och ske.

Undrar också hur man VET?Åren går och jag känner mig inte helt hundra på att jag vill skaffa barn,vissa av oss har kanske inte den driften?!

Jag ville inte ha barn, inte min sambo heller, men trots skydd blev vi gravida. Men det kändes bara så rätt då och det ångrar vi aldrig!

Bra fråga. Vi pratade om det  min man och jag, och beslutet att försöka växte fram. Vi fick 2 missfall vilket var jobbigt, men samtidigt en livserfarenhet rikare. Att livet kan vara så skört.

Att se in i sina barns ögon och se sig själv när man var liten, att få följa med på deras resa är häftigt. Att få se sina gener resa sig, gå med stapplande steg, säga sina första ord. Det går inte att beskriva så häftigt det är.

Ååh vad härligt och bra det låter! Jag vill jag vill jag vill! Låter som att alla tvivel försvinner när barnet väl är ute.

Nu kanske jag inte hör hemma här riktigt eftersom jag redan har barn och väntar tredje.
Med första visste jag nog inte säkert förrän han var född. När man mår piss under graviditeten är det lätt att tvivla!
Nu när jag väntar tredje (och mår skit igen) vet jag säkert att jag vill ha FLER barn.
Jag väljer att gå igenom en till pestig graviditet och jävlig förlossning!!! Jag är inte heller nån "bebis-människa" så det är inte bebissjuk jag är heller.
Därför vet jag

Jättebra att du oxå skrev KickanAnnika!
Du har ju suttit i samma båt som mej en gång i tiden ;) Jag är inte heller nån som är tokig i andras bebisar. Jag tror helt klart på 'mina barn, andras ungar' :D

Jag tror jag är så säker man kan bli utan att veta. Men man är ju rädd att man kanske inte kommer klara allt vad det innebär. Fast klarar andra det borde väl jag och sambon oxå? scaaary!

Jag är gravid nu i 12 veckan och jag har väl heller aldrig velat ha barn. Och jag är fortfarande jätte tveksam om jag vill ha barn. Men å andra sidan slutade jag röka utan att blinka och följer punkt och pricka vad jag får och inte får äta. Men trots att jag tvekar och vissa gånger känner att allt kommer gå åt helvete så skulle jag aldrig vilja ta bort barnet eller göra det illa.
Men pga att jag inte kan njuta eller glädjas av graviditeten känner jag mig iallafall osäker och undrar om jag någonsin vill ha barn. Men jag tror att det blir annorlunda efter UL och när man faktist FATTAR att det är en bebis i magen och det är man själv som kommer bli mamma.
Så det jag vill säga är väl att man vet väl aldrig riktigt om man verkligen vill bli förälder. Men för mig är det inte möjligt att ångra ett barn och än så länge har jag aldrig mött någon som gjort det heller.
Så tänk inte så mycket på om du VERKLIGEN verkligen verkligen vill. Tänk mer på om du verkligen INTE vill
För även om jag tvekar så är jag säker på att jag kommer älska mitt barn ovillkorligt och jag sitter ändå och hoppas på ett helt friskt barn. Ska bara FATTA att jag är gravid först ;)
Lycka till iaf!
Kram