30+ men knodd på gång i januari 09, sällskap? (del3)

14 januari kl 04.00 väcker jag sambon för bilfärd emot BB i Hudiksvall. Packar det sista och känner mig rätt lugn.

Kommer till BB ca 05.20 och blir väl emottagna av personalen som väntar på oss. Får ännu en gång duscha med den där äckeltvålen som är ungefär som utspädd aceton. Håret får ungefär samma utseende som blekt svinto. Nice?

På vägen tillbaka träffar jag en tjej ifrån en annan tråd på FL. Hon har hon, hon har en TENS kopplad till sig och är öppen 2 cm. Vi önskar varandra lycka till och säger att vi ses snart.

Tillbaka på rummet så sätter de en kanyl på mig och sen är det dags för det minst trevliga av allt när det gäller Stinas förlossning - katetern! Fy faaan!!! Det gör egentligen inte ont, men förbenat obehagligt.

07.30 tar vi hissen ner till OP tillsammans med BM Pia och en barnskötare, Matilda.

Nu börjar det pirra i min magen. Skit... nu är det dags!

Johan går iväg med BM Pia och jag blir lite orolig, vill inte bli lämnad ensam. Men så kommer min kompis ifrån stallet och kramar om mig och viskar i mitt öra att det bästa teamet på hela sjukhuset väntar på mig och att allt kommer att gå bra.

Efter att de satte in katetern så har mina SD kommit igång och är rätt kraftiga. Det känns på ett sätt härligt att känna riktiga värka när jag ändå ska föda strax, inte bli snuvad på hela upplevelsen ändå.

Så kommer sambon tillbaka och min första skrattsalva lossnar. Han ser för jävlig ut i dessa OP-kläder och han spexar ju så klart loss och säger att han funderar på att låna ett stetoskop för att leka lite doktor här. Jag garvar mellan värkarna - han är inte klok. Han fortsätter att göra olika former med den där fantastiskt vackra mössan han har på skallen. Vissa ska inte ha sån!

07.00 Jag rullas in i OP-rummet och där är det fullt med folk, minns inte allas titlar eller namn, men slås av hur stort rummet är och alla maskiner. En reslig man kommer fram och hälsar på mig, presenterar sig som narkosDr. Väldigt lugn och trevlig. Han strycker mig på kinden och säger att de skall göra sitt allra bästa för att jag ska få uppleva en positiv förlossning och sen berättar han detaljerat hur allt kommer att gå till väga och hur det kommer att kännas när bedövningen verkar.

Han lägger bedövninge och jag känner egentligen bara att det drar lite efter ryggraden, sen blir det så otroligt varmt och skönt i benen. ÄNTLIGEN slippa frysa om fötterna!

De tippar omkull mig på britsen och jag får en syrgasgrimma, EKG-pluttar på brösten och en syresättningsmätare på pekfingret. De pratar med oss hela tiden. Sambon har nyss införskaffat i en systemkamera och leker Morgan Pålsson.... Han är underbar och muntrar upp mig hela tiden. Han ser nog att min skräck lurar i mina ögon.

Jag får panik och vill inte. Jag gråter och hör inte vad de säger till mig, de lugnar och ber mig ta djupa andetag och lovar att allt kommer att gå fint. Sambon slutar leka Morgan Pålsson och halvligger med mig på britsen. Mitt blodtryck svajar och de sprutar in en massa förhöjande medel, ber mig ta djupa andetag i syrgasgrimman. Så hittar jag tillbaka och finner kraften igen.

Nu sätter det upp skynket och stämningen är lugn. Dr Hess som lägger snittet har också pratat mycket med mig hela tiden och berättar hela tiden lugnt vad de gör. Jag känner att de liksom "gör något med mig" med det gör inte ont. Så ett ganska kraftigt tryck, jag hör hur det liksom suger och så... ett svagt gruglande.. jag blir alldeles stel. Kan det vara??? Är det... ??

07.29 Narkossköterskan ber mig titta upp lite snabbt. Dr Hess håller Stina över skynket och sambon och jag får se vårt barn! Hon skriker, är alldeles tänkt med sånt där vitt fosterslajm. Jag blir så förvånad, lite chockad. Är det klart nu??!

BM tar med sig sambon och de går för att klippa navelsträngen. Jag hör henne hela tiden, hon är skitsur! Så kommer sambon tillbaka med ett litet skrikande knyte i famnen, han ler... han ler väldigt brett och nog tycker jag att hans steg är märkligt stadiga och att hans rygg märkligt rak. Han ser otroligt mallig och lycklig ut.

Han lägger Stina på mitt bröst och vi tittar, tittar, tittar. Stina skriker, skriker och skriker.
Narkossköterskan frågar vad Ebba har för mobilnr. Jag rabblar alla siffror helt rätt utan att ens tänka. Så ringer hon Ebba från OP-rummet och hon får höra sin lillasysters första skrik. Hon är i skolan och jag hör hur tagen hon blir. Jag har svårt att prata med henne eftersom jag också är rätt tagen. Sambon tar över och de skrattar och stojar som vanligt. Ebba undrar när vi kommer hem...

Så tar Stina brösten. SHMOSCH! säger det och hon sitter som en liten sugkopp över mitt bröst. Hon får ligga så i sängen hela vägen tillbaka upp på förlossningen. Där väntar en härlig bricka med flaggor, smörgåsar, vinglas (med saft) och smarriga mackor.

Vi skålar och grattar varandra till vår fina dotter och konstaterar att hon är nog den vackraste av alla bebisar just nu.´Ja, så är det! Ingen kan vara vackrare än hon!

Groundhog, kontentan av min förlossningsberättelse är att det gick jättebra med snitt! Absolut! Det kommer att gå superbra även för er!

Groundhog; Helt ärligt så har jag faktiskt inte sockrat förlossningsberättelsen ett dugg. Det var så. Jag skulle faktiskt inte mörka något som jag upplevde som läskigt utan hade sagt det för att du skulle kunna förbereda dig bättre. Men sen är vi alla olika. Jag vet att en del tycker att själva bedövningen känns läskig, medan jag tyckte att den var jätteskön! Det jag upplevde som lite hm... ja... obehagligt, var det där sista trycket liksom och sen kikade ju Stina över kanten på skynket. Sen ska jag väl säga att det absolut sämsta med KS är ju katetern, det sticker jag inte under stolen med och såret efteråt. Men det är ju det lilla i det stora. Har man förlöst vaginalt så är detta ingenting! Då håller man sig hårt som f-n i toaringen när man ska kissa, räknar ner och håller andan. Efter ett snitt pissar man hur enkelt som helst!

Fender: Tack. Ja, vi har funnit oss till rätta här hemma. Jag blir lika tagen varenda gång man varit ifrån Stina en liten stund, hur gott hon luktar, hur vacker hon är, hur perfekt hon är och att hon är vår! Man liksom drar efter andan lite...

Sova??? Äh, det är ju synd att sova bort den här tiden. Jorå, jag sover lite då och då. Men jag känner mig oförskämt pigg!

Draken: Ja, men du kände ju skrutten röra sig efter att du satte dig upp, eller hur? Hua, sånt där är läskigt. Jag tror alldeles säkert att allt är precis som det ska, men för din egen skull och för att du ska behålla något av ditt lugn, kan det kanske vara skönt att bara få det bekräftat?

PÅ torsdag fyller sambon 30 bast! Då ska det firas. Jag köpte en såååå fin liten jeansklänning till Stina för att hon ska kunna klä upp sig ordentligt dagen till ära! Jag har köpt en JÄTTEBAUTA såg i present till sambon... phu. Men jag flirtade till mig hemkörning med de snälla farbröderna. Stånkade lite extra bara där med magen i vädret. Hoppas att han blir glad.

Sen kommer självaste 30-års festen att gå av stapeln i mars. Mycket för att Stina precis har kommit och vare sig sambon eller jag har vågat planerat någon födelsedag alls. Och även dels för att sambons bror väntar barn i februari. Nu planerar svågern och jag att göra en riktig sjudundrade fest i mars i stället. He he he... då kommer han inte undan!

Draken, fy fasiken vad du boar! Att er lilla bebis inte har tittat ut ännu är tamej fan ett mirakel! Men det lät mysigt. Vilken härlig dag ni har haft Embla och du! Ja, det ska bli sååå roligt att få överaska. Nu blir det ju i en liten mindre skala på själva födelsedagen, men då blir ju överaskningen ännu större den dagen vi "tar honom" eftersom han inte kommer att förvänta sig det!

Tjejerna var här i söndags, de är såååååå kära. Ebba är här nu. Hon kommer oftast efter skolan och måste bara snusa med Stina! Kunde Ester välja (det är hon som är 5) så hade hon säkert gått hit ifrån dagis. Vi åkte ner till Borlänge i måndags (ca 20 mil enkel resa), där sambons flickas mamma bor så hon också fick träffa sin lillasyster. Det var en megahit det också. Hon var såååå mallig. Det kommer nog att bli lite småtjaffs om vem som får hålla Stina längst osv. Fast å andra sidan är det ju ett rätt treligt problem i det stora hela.

Okej, jag ska ta lite bilder på de kläder vi köpt de här dagarna. Vi passade på att shoppa loss i Borlänge. Det är lätt att förköpa sig på gulliga bebiskläder. Sambon är nästan värst! Var tvungen att stoppa honom på slutet!

Draken: Hos oss så fick alla syrrorna skriva ner sina förslag på ett papper. Och så gjorde vi likadant. Stina fanns med hos alla förutom minstingen som bara hade ett förslag - VIOLA. ????!!!

Gaaah! Tror ni inte att jag har klantat mig då???? Johorå, så himla typiskt. Skulle leka Hulken igår och bara hämta posten... Jag tassar försiktigt ner för den lilla, pyttelilla backen ner till postlådan. Skorna slinter och jag far en hit en dit... det drar ordentligt i såret. Jag försöker att få fotfäste men halkar igen. Vet inte hur många gånger jag gör det och jag känner hur det drar och sliter i såret...!!! Jag får lov att krypa upp, för jag vågar inte mer. Det dunkar och känns som om hela magen har spruckit upp!

Jag blir både förbannad och rädd. Och det gör ju så klart ont som sjutton! Jag går in på toa för att se hur det ser ut. Men det ser okej ut. Men jag blev väldigt ofärdig... så klart! Idag ska jag be en disktriktsköterska titta för jag är så förbenat öm! Jag som var så bra alldeles nyss...

Sambon blev ju lite sur och tyckte att det var bra onödigt att jag gick ut själv. Men jag vill inte vara till någon last, jag vill ju klara mig själv. Och va f-n??! Hämta posten??? Ska det vara så j-vla svårt? Jag stod och grät lite tyst inne på toa för att han inte skulle märka det... Men så klart blir man ju snorig och drar upp slajmet i näsan tusen ggr, så han hörde ju att jag var ledsen.

Men han är bra go... Han måste få lite beröm! På nätterna när Stina är hungrig eller lägger av en racerbajsning, studsar han upp och hämtar henne. Lägger henne till mitt bröst så jag slipper upp och dra i såret. Inget gnäll om att han är trött eller att han inte orkar. Jag behöver inte ens be honom...

Pssst... har lagt upp några nya bilder på Stina med sina stora syrror. Malliga såna!

Men va härligt att läsa att er lilla har kommit! Grattis! Och vad söt hon är. Massor med hår! Ja, jättegrattis. 69:an? Är du från Västeråstrakten?
Hm... tänkte bara för jag är född och uppvuxen i Sala och fick ligga en del på just 69:an.

Bägge mina äldsta döttra tillbringade hela BB-vistelsen på Neo. Man får lite "extra" uppbackning där...

Goundhog; Ja, lite lustigt att det är ganska exakt 10 år emellan våra "gubbar" Sambon fick börja morgonen med en födelsedagsrebus som jag knåpat ihop. Den i sin tur blev en skattkarta som ledde fram till paketet. Ni vet... såghelvetet väger ju MULTUM! Åh, vad glad han blev!!! För en såg? Okej, det är ju en sån där stor kap- och gersåg. Han gick hela morgonen och fundrade på vad han kunde såga. Ha ha ha. Hela sambons släkt, förutom päronen som kommer imorgon, kom. Vi hade gjort en smarrig smörgåstårta och två andra tåtor (en marsipan och en gräddtårta). Det var lite roligt att alla kom eftersom vi tog två flugor i en smäll. Fira sambon och att de fick träffa Stina så snart efter hennes födelse. De var många av de kvinnliga släktingarna som hade svårt att hålla tillbaka sin iver i att få hålla Stina. He he he... De fick båda två många fina presenter.

Fender: Jag trodde att jag var skrockfull. Men du slår ju alla rekord vad det gäller datumfixering! Knasboll! Nu hoppas jag att din och Drakens bebis kommer imorgon nu då eftersom ni har beställt dem till dess. Jag är ju så nyfiken på era små liv!

Lambretta: Coolt att jag gissade rätt på orten. Ja, som sagt. Jag är ju också född i Västerås, men uppvuxen i Sala. Här uppe har jag bott sen 94 och jag trivs som fisken. Mamma är hälsingestinta från början, så jag drog tillbaka generna.

Groundhog; Ja, synd att vi inte bor närmare varandra så kunde jag och Ebba ta hand om era hästar. Meeer än gärna! Här kantas ju våra dagar och helger med att skjutsa 11-åringen till stallet. Hon är en riktig hästtjej och har varit så sen hon var 5. Nu är hon halvfodervärd på en jättefin C-ponny som vi alla bara älskar i familjen.

Aha Draken!!! Spännande! Håller tummarna för att det fortsätter och att du och bebisen kan samarbeta så bra så att den beslutar sig för att kika ut idag. Jag är såååååå nyfiken på vem det är!

Fender: Men... jisses vilka snälla "fruar" våra män har! Här går det bara fint. Hon äter, skiter och sover. Precis som det ska vara. Jag har massor med mjölk och så här i början lite väl mkt så jag får pumpa ur emellan så jag inte får mjölkstockning. Nu har jag snart fyllt översta facket i frysen... Då kan man väl gå på fest va´???!!! Ha ha ha... skojar bara. Men jag får så ont när brösten blir så där knöliga och hårda, jag kan fasiken inte sova då. Men det brukar ge sig. Hon har i varje fall skafferiet fullt med mat.
´
Idag ska vi till BVC för att väga och mäta. Jag ska också få en liten undersökning av mitt sår och de skall ta tejpen. Wiiiii... Vi får väl se vad som sägs.

På återhörande!