adopterad i Sverige

Hej på er!
Vad kul att hitta en tråd om svenskadopterade.
Även jag är svenskadopterad och jag har känt mig rätt osynlig många, många gånger.
Det tas ofta för givet att de som adopteras är utlandsadopterade och att barnen får det rätt bra i sin nya familjer eftersom de ju är "älskade och efterlängtade".
För att göra en mycket lång historia kort kan jag ju säga att det inte gäller för mig i alla fall.

Den här tråden hittade jag när jag googlade på internet om information och lagar inför ett planerat namnbyte. Jag har nämligen funderingar på att ta (tillbaks) min biologiska pappas namn eller eventuellt min mormors flicknamn.

Jag kommer att skriva om turerna i min blogg: tantalorum.blogg.se/

För er som vill veta vilka era föräldrar är...ni kan låtsats att ni vill byta efternamn. Som adopterad har man rätt att byta till sina biologiska föräldrars namn nämligen.
För att KUNNA byta namn till (något av) sina biologiska namn så måste man få ett födelseutrag vilket man får från skattemyndigheten. När man ringer och ber om dett så ska man tala om att man vill byta bort sitt adopterade namn till sin biologiska förälders.
På så sätt får du deras namn.
Du kan också kontakta Tingsrätten eller Stadsarkivet och be att få födelseutdrag från adoptionshandlingarna.

Det är lite bökigt men det går. Jag har gjort detta själv och väntar med spänning på vad som ska dimpa ner i brevlådan.

Jag fick utdraget från min mormors födelsebevis igår så nu väntar jag bara på att få mitt eget så att jag kan bevisa att jag är adopterad...sen måste jag bara bestämma mig för vilket av namnen jag ska välja.

Jag är lite nyfiken på hur ni som är svenskadopterade ser på er adoption. Jag själv blev bortadopterad på mitten av 60-talet och har lite svårt att förstå hur min adoption kunde gå igenom då han som blev min "nya pappa" var allt annat än lämpad för sin roll.