är det försvarsbart att....

Jag skulle inte slänga ut barnen, men ta ett rejält snack omkring det som hänt. SEdan beror det på vad som hänt och varför de gjort det. Samtidigt ska man inte låtsas som om ingenting har hänt eller bara släta över det. Det behöver finnas gränser, men jag tror att slänga ut barnet är en dålig konsekvens. Har personen blivit gravid/gravid med flickvännen, så behöver de all stöd och uppmuntran de kan få. Det sker alldeles för många aborter i dag ändå.
En tjej som jag kände för ett antal år sedan berättade att mamman sagt: Jag vill inte att du ska bli full, jag kommer inte bli glad om du blir det - men om det skulle hända vill jag att jag är den första du ringer till. När tjejen blev full första gången hade hon sagt till de vuxna på plats: Ring mamma! Ring mamma! De hade blivit väldigt förvånade för det är inte så vanligt. Många är nog rädda för föräldrarnas reaktion.
Detta tyckte jag var väldigt klokt och tänkte att det ska jag ta med mig till den dag jag kommer ha tonåringar.

Det är klart som ucka säger, är de 20+ är situationen annorlunda. Jag förutsatte att det var tonåringar som situationen gällde.
De finns de som säger att när det blev en tydlig konsekvens har gjort att de tagit tag i sina liv. Som coachen Mia Törnblom - när mamman inte lät henne komma hem, hon hade haft missbrukarporoblem, blev det startskottet till att ta tag i sitt liv.