Inlägg från: Anonym (Vännen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Vännen)

    Leukemi, hur allvarligt är det?

    Mina vänners son, en kille i högstadieåldern har just fått diagnosen leukemi. Han hade ett blodvärde på 50 när de upptäckte det. Övriga symptom han haft är blåmärken lite varstans, även i ansiktet, anfåddhet vid ansträngning, många infektioner i höst och viss viktnedgång. Han blev omedlebart inlagd för att påbörja behandling.

    Hur ser prognosen ut? Vad har man att vänta sig? Hur ofta går det bra? Vad säger blodvärdet om hur sjukdomsförloppet, hur länge kan han ha gått med detta?

    Vi är alla så oroliga!

  • Svar på tråden Leukemi, hur allvarligt är det?
  • Anonym (Vännen)

    Tack för alla svar! Vi har inte fått svar på vilken typ det är ännu men de skulle sätta in en shunt och samtidigt ta benmärgsprov idag för att se vilken sorts leukemi det är. Han finns i Göteborg nu, Salgrenska förmodar jag.

    Det känns riktigt sorgligt, för jag misstänker att han gått med detta en tid utifrån vad de beskriver nu i efterhand. Men vi hoppas sååå att han till hör rätt sida av statistiken!!!

  • Anonym (Vännen)

    Nu vet vi lite mera. Han har tydligen AML om min man hörde rätt. Det var en aggresiv variant men god prognos, sa pappan. Tydligen skulle han få en mycket intensiv behandling nu och 8 månader framöver. Fast det lilla jag läst om detta gör mig inte så optimistisk. Skulle uppskatta lite mer information!!

  • Anonym (Vännen)

    Tack igen! Jag funderar lite på det som du i inlägg 12 skriver. Läste på internetmedicin (tror jag) att 60% av patienter med AML överlever mer än 5-6 år. Men hur många av dem får såsmåningom återfall? För om jag förstår dig anonym (arbetar) rätt så är det just återfallen som blir svårast att klara av. Usch, det är otäckt det här.

  • Anonym (Vännen)

    Hej igen..

    Det verkar som om läkarna har sagt att pojken har 98% chans att klara det här, men att det är en otroligt tuff tid som ligger framför under alla de månader som behandlingen kommer pågå. Det låter ju fantastiskt optimistiskt. Är det vanliga siffror? Det stämmer ju inte med det jag lyckats läsa mig till på svenska och utländska sidor som informerar om AML.

    Sen undrar jag också, ett blodvärde på 50.. är det vad man kan förvänta sig när man har fått AML? Är det normalt, så att säga?

    Återigen, tack för att ni tagit er tid att svara. Man blir så rädd efter en sån är diagnos att tankarna bara surrar i huvudet och funderingarna blir många..

  • Anonym (Vännen)
    Anonym skrev 2008-11-28 08:18:02 följande:
    Anonym (Vännen) skrev 2008-11-27 21:47:23 följande:
    Ja, men sen var han i medelåldern och hade gått med det länge =(Visst är det otäckt, men din väninnas son har iaf mycket bra förutsättningar! :)
    Ja tack och lov för honom så verkar ju chanserna vara större ju yngre man är.

    Kom på att jag hade en fråga till. Hur länge brukar man vara inlagd under den inledande behandlingsfasen? Rör det sig om någon vecka eller någon månad? Vad är det som styr?
  • Anonym (Vännen)

    Kan det ha varit hans Hb som låg på 50 kanske? Låter ju fantastiskt om det stämmer att han har så goda chanser, inger ju lite mer hopp än vad själva diagnosen gör för övrigt. Vi ska packa lite blandade godsaker i ett paket och skicka ner till honom idag, så att han har något att pyssla med när han börjar återhämta sig efter första behandlingsomgången.

    Tack igen! Skönt att kunna få lite svar på sina frågor, för man vill ju inte överösa föräldrarna med dem hela tiden.

  • Anonym (Vännen)

    blipblop skrev 2009-01-14 17:12:00 följande:


    Min son har AML och jag ser många felaktigheter om sjukdomen i den här tråden.Prata med läkare, det är bättre!
    Har du lust att berätta vilka felaktigheterna är? Jag är ju "bara" vän till familjen och kommer inte att få träffa några läkare. Hoppas det är ok med din son!

    En uppdatering: Andra cellgiftsomgången är avklarad och han har reagerat ungefär som förväntat. Det tog lite tid att få börja omgång nummer två eftersom alla värden inte återhämtade sig så snabbt som de trott men det rörde sig bara om någon vecka. Vi fortsätter att hålla tummarna och killen själv är vid gott mod, vilket känns skönt.
  • Anonym (Vännen)

    Tack för svaret, Blipblop. Det du skriver om AML är precis det jag också förstått när jag läst forskningsrapporter om ämnet sedan jag startade tråden. Därför är jag också så förvånad över att läkarna gav så otroligt goda besked när han hade fått sin diagnos. Förstår inte riktigt hur de kan ge såna "löften" och vad de besitter för bakgrundskunskap som gör att de ändå gjorde så. Kan nog lugnt säga att jag är bra mycket mer bekymrad än familjen själva, även om jag inte talar om det för dem.

  • Anonym (Vännen)

    Jag har också läst att man oftast inte transplanterar vid första sjukdomsutbrottet, mycket beroende på att man vill spara det till ett eventuellt andra sjukdomsutbrott för att inte ha spelat ut alla kort på en gång. Stämmer det?

  • Anonym (Vännen)

    Minna07 skrev 2009-01-14 22:04:56 följande:


    Så fruktansvärt onödigt, cancer!!!!!!!
    [/citat]

    Kan ju bara hålla med dig!!
    blipblop skrev 2009-01-16 17:32:05 följande:
    [citat]
    Vad bra att du inte säger något till dem. De får information när de behöver den och därför är det bäst att läkarna får sköta den biten.
    [/citat]

    Precis. Och de behöver allt hopp de kan få! Samtidigt som jag själv skulle bli väldigt arg om jag själv inte fick all information i en liknande situation. Men som sagt, det är inte min sak att säga något alls. Jag nöjer mig med att finnas där som stöd.
    Hemmamamma skrev 2009-01-16 17:36:56 följande:
    [citat]
    Min mor hade leukemi (en rätt så ovanligt barnluekemi), fick navelsträngsbenmärgstränsplantion och blev i remission nästan på en gång men fick måååååååååååånga infektioner över 5,5 år tills lunginflammation tog hennes liv, bara 54 år gammal.
    Så sorgligt. 54 är ju på tok för ungt. Det känns inte rättvist.

    Tack för alla svar! Det är en hemsk sjukdom som man önskar vore möjlig att utrota. Usch!
  • Anonym (Vännen)

    blipblop skrev 2009-01-18 13:29:04 följande:


    Hej, det är lite mer komplicerat än så. Vi hade precis detta samtal med våran läkare och jag kan försöka skriva hur jag uppfattade det.Förut innan de började med det protokoll (behandlingsplan) de har nu så transplanterades alla. Nu väntar man liteoch ser om man kan behandla med cytostatika först eftersom transplantation är mycket mer skadligt för kroppen. En del svarar så bra på cytostatikan att transplantation inte behövs. En del svarar inte så bra och då måste man transplantera. Men återfall får man iallafall, inte alla men många. Man kan dock transplanteras en gång till om det behövs.Det är ju en så komplicerad sjukdom och jag tror att föräldrarna får den information de behöver och sedan hör de lite vad de vill höra.Jag och min man hör olika saker fast vi sitter med samma läkare vid samma tillfälle. Det bara är så, vissa saker hör man och tar till sig, vissa inte. Vissa saker förvandar mab i huvudet för att klara av dem.Det är iallafall så att dina vänner har en jäkla strid framför sig men de har gott om hjälp från sjukvården och det finns en hel del knep att ta till så slaget är inte vunnet än!Anonym (Vännen) skrev 2009-01-14 21:54:38 följande:
    Tack för svaret! Det är verkligen en otäck sjukdom.

    Jag hoppas att både ert och mina vänners barn går vinnande ur kampen!! Lycka till!!
Svar på tråden Leukemi, hur allvarligt är det?