jag har en teori om att bara nonchalera beteendet. ingen aning om det funkar, men de får ju i alla fall ingen reaktion (vilket kan vara vad de är ute efter?!) och då kanske de "tröttnar". gör det inte så hutlöst ont att man "måste" skrika kan det ju vara värt att pröva nån dag och se om det "roliga" inte längre är så intressant!
troxii:
jag håller med om att då man väl sagt till på skarpen så får man inte ångra sig och tycka synd om den lille då reaktionen blir gråt.
men sedan tvivlar jag på att ett så litet barn som TS förstår innebörden av ett nej och att barnet dessutom förstår exakt vad som inte var bra. för många barn är nypen och rivet konstigt nog ett sätt att visa kärlek på. plus att det försås är "jättekul" när söta lilla mamma gör fula miner och ylar sådär tokigt 
.
jag skulle som du, erbjuda ett annat alternativ till det "dumma", men jag skulle i alla fall börja med att nonchalera, därefter visa det intressanta alternativet. att svara nypet med en mjuk smekning på kinden och därefter ta fram en leksak eller en bok kanske oxå vore något? (om man kan bita ihop...)
jag menar inte att jag vill "dumförklara" barnen, men jag tolkar ibland "hårda tag" som något helt annat än aggressiva handlingar och tycker därför de inte bör bemötas med förakt.
"man ska välja sina krig" är ett bra ordspråk. i TS fall kan hända det behövs ett krig.
men att konsekvent alltid säga nej till alla "hyss" är nog inte så bra enligt mig. (vilket ju heller ingen här har påstått, så det var väl lite OT).
ska tillägga att mitt barn inte är så hårdhänt, än. hon är 9 månader och drar gärna i kinderna och försöker pilla ut ögona på en ibland, men det har inte blivit mer än så.
så jag skriver väl mest i teorier.