Tiili:
Hehe, ja. Om det skulle funka med att klappa henne på kinden o ge henne en annan leksak hade jag gärna gjort det. Inte vill man säga till på skarpen, de göt ju ont inom en, men ibland måste man. Men när min lilla dotra slåss i ansiktet så gör hon det så fort o mkt så man hinner inte se nåt för man blundar o skyddar sina ögon, hon skrattar samtidgt givetsvis o tycker säkert att jag ser helkul ut. Men det gör ont på mig o det måste hon få veta så det berättar jag för henne. Barn lär sig ju "ja" och "nej" i början, min Nea kan också "ajaj" vad det betyder, när jag säger det så backar hon.
Agonist:
Linnéa har blivit mkt bättre sen jag börja säga åt henne att man inte får slåss etc. et gick ju inte över en dag, det tog kanske 2 veckor innan det blev "riktiga resultat".
Barn testar ju, det är så det är, för att se vad de får och inte får göra. Barnens liv är ju i "faser" eller hur man ska kalla det. =p
Du behöver ju inte ignorera henne i hela 10 minuter, ta upp henne efter en stund o säg nåt till henne. Kanske i nåt som "Ja, så går det om man slår mamma!" Men gör det inte direkt för då tror hon att gråter man lite så får man vad man vill iaf o då kanske man även får slåss.
Klart att detta beteende går över om man gör det på rätt sätt, eller så har man en vääääääldigt envis liten sötnos!
Men då får man vara envis tillbaka.
Detta är ju bara min teori och vad som har funkat på min lilla, hoppas det funkar för dig också.