Vänner, hur har du upplevt dom?

Jag har ocksa blivit overraskad av vilka som har funnits dar for mig/oss och vilka som inte har gjort det. Nu bor jag inte i Sverige sa det ar ganska svart for kompisar hemifran att kunna stotta men tex min allra aldsta och narmaste van (har varit vanner sen lagstadiet och hon var min brudtarna) har bara ringt en gang sedan vi forlorade Fredrik for 9 veckor sedan. Den gangen vi pratades vid var det ok men jag blir lite besviken pa att hon inte hor av sig mer. Tva vanner har inte hort av sig alls sedan vi over mail berattade vad som hant (medan vissa vanner fran jobbet har varit helt underbara och skickat blommor, hor av sig varje dag och slapar ut mig ur huset for luncher etc.

Vissa vanner hor av sig men det ar tydligt att det har svart att hantera vad som hant och deras mail/samtal blir mest allmant prat och att de berattar om sina egna saker (som jag inte orkar bry mig om sa jag sitter mest och lyssnar) men det ar ju trevligt att de hor av sig i vissa fall. Andra vanner forstar snabbt att jag garna pratar om det som hant och har fragat massor om forlossningen, begravningen etc och det uppskattar jag oerhort!

Jag blev positivt överaskad över hur mkt fina människor som finns runt mig!
men visst misste jag en och en annan vän men det såg jag som bra istället, eftersom vem vill ha vänner som inte finns där när det är jobbigt, utan bara när det är skoj?!

Jag har fått otroligt fler mkt fina människor i mitt liv sedan Noel dog och ibland tänker jag att jag faktikst aldrig hade fått tillfälle att möta dessa om Noel funnits i livet.
Känns ganska jobbigt att tänka så för man skulle ju ej ha velat behöva välja bort dessa vänner, samtidgt som man önskar man ej behöve dela så svåra saker tillsammans.
Hoppas du/ni förstår hur jag menar.

kram

Hej Farfalla. Först vill jag beklaga er förlust.
När vi förlorade vår pojke i mars förlorade jag även några som jag trodde var min goda vänner och som jag förväntade mig skulle finnas där för mig inte bara de första veckorna utan även när det har gått ett tag. Jag har inte så bra relation till dessa "vänner" idag. Vi träffas ibland men det är inga människor jag skulle vända mig till när jag har något stort, glädjande eller sorgligt att berätta. Detta har jag sagt till några av dem. Jag har ett par vänner + min mamma som verkligen ställde upp till 100% och dem lägger jag min energi på för det förtjänar dem.
Det var mycket jobbigt ett tag att acceptera vännernas svek men idag bär jag inte pånågot agg mot dem och jag väljer att tro på att alla agerade utifrån bästa förmåga. Men som sagt jag vet vilka jag vänder mig till när jag behöver stöd.
Kramar

Hej!
Beklagar din förlust.

Min lille föddes i somras med en allvarlig kromosomavvikelse som gör att barnen oftast inte överlever första året. Han är en riktig kämpe och är nu 5 månader. Till saken... Jag har under denna tid inte mist några vänner men däremot blivit oerhört besviken på en nära anhörig till sambon. Vi har försökt förklara att vi har det jättejobbigt (vilket denna sits är även för den anhöriga men ändå...)Att vi behöver hjälp och stöd men det har inte gått in. Han sover knappt på nätterna och 2 av 3 gånger när vi bett om hjälp har svaret varit- nej, tyvärr, vi ska nog ut på dans...

En enorm besvikelse och frustration och har svurit över detta flera gånger när man varit helt färdig på nätterna. Som tur är har vi andra nära som ställer upp till 100%. Och även vänner som funnits där i ur och skur. Men som Amis skriver, nu vet jag vilka jag ska lägga energi på i framtiden.

Många kramar

Farfalla, först vill jag säga att jag är ledsen att du inte fick behålla din lilla pojke. Jag förlorade min 1.5 åring i en olycka för ungefär ett år sedan.
Vi har faktiskt nästan bara haft vänner so hört av sig mycket, kommit förbi med mat och fika och stöttat på alla sätt och vis. Men några märkte vi att vi inte görde av så mycket. Då ringde vi såsmåningom upp och sa att vi undrade om det var svårt för dem att veta vad de skulle säga till oss. Att vi hade funderat på att vi också skulle varit räddda och inte skulle vetat vad vi skulle säga om det motsatta hade hänt (om de hade förlorat sitt barn eller anhörig). Vi sa också att de inte behövde säga något speciellt eller så, i ville bara ha kvar dem som vänner. Detta fungerade jättebra för oss och vi har idag kvar "samma" relation till alla våra vänner som vi hade innan.
Med det vill jag säga att jag tror att de allra allra flesta som inte hör av sig låter bli det för att de är så förskräckligt rädda att göra/säga fel.
Sedan finns det förstås de som också upptäcker att vännerna faktiskt inte vill finnas där när något jobbigt hänt, de som föredrar "enkla" vänner med bara medgångar och de vännerna kan man förstås lika gärna vara utan.

Vill beklaga din förlust

Vissa av våra vänner har inte alls hört av sig och det är 6v sen våran dotter dog,visst har man träffat dom på stan och så.Men dom väljer att ta omvägar för att inte mötas,vet att många är rädda för att dom ska säga något fel och på så sätt såra oss.Men dom verkar inte fatta att dom sårar oss mer,genom deras beteende tyvärr

Beklagar alla era förluster av era älskade små..

Min kontaktbok har minskat en hel del, men de som står kvar är av äkta kvalite och sådana som finns där för min skull!
Ganska bra att bli av med alla som ändå aldrig egentligen fanns där..

Kramar!

 Hej,

Kan "bara" hålla med, det är konstigt att något ska behöva hända, för att man ska veta vilka som är RIKTIGA VÄNNER!!!
Vi förlorade vår Calle 30 december -06.

Kram

TS: Då var ju din vän inte en riktig vän, faktiskt. Punkt.

Hej vännen!!

Ja vänner dom kommer & går,men det är när det verkligen ställer sig på sin spets som man vet vilka som är ens riktiga vänner!!!
Du är i alla fall min vän,kram.....

Marlene 74: Kram!

JA77: Nej det vet jag ju nu i efterhand.. Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag tro att hon skulle "försvinna".
Hon har förut funnits där när jobbiga saker hänt i mitt liv..
Vi har fortfarande inte setts och knappt pratat sedan dess och isf över msn.
Jag håller mig till dom som bryr sig om mig och finns där för mig. Såsom jag har gjort och skulle göra om något hände dom!

puttelina: Vad gullig du är vännen! Kram!

Farfalla skrev 2009-03-01 17:22:32 följande:

En förklaring till hennes handlande kan vara att hon fann ditt barns död som så tragiskt, overkligt och hemskt att hon drog sig undan - vissa gör så när anhöriga är i sorg. Givetvis ingen ursäkt, men en förklaring, vilket kan vara skönt att veta.

JA77 skrev 2009-03-01 17:26:22 följande:

Men hon försvann egentligen redan när jag blev gravid, och än mindre då han föddes och 7månader senare när han gick bort har hon inte alls funnits där..
Jag vet att folk kan reagera olika.
Men då jag förlorade min storebror så fanns hon för mig, jag har alltid kunnat prata med henne. Därför blev det en stor chock då hon "lämnade" mig nu.
Men jag antar att vi "växt" ifrån varandra.
Hon är singel och inga planer på familj osv..
Men som jag sa innan så har jag fått så många fina vänner efteråt också. Men hon fattas. Vi har verkligen gjort allt tillsammans... Fast nu har jag lämnat det bakom mig och engagerar mig i dom riktiga/äkta vännerna istället!

Hej,
Jag blir så ledsen att läsa att det är så många som delar samma fruktansvärda historia som jag själv. Att mista sitt älskade barn. Vårt Isak somnade in för drygt ett halvår sedan.

Tråkigt att höra att vänner sviker när man som mest behöver dom. Också jag har både ris och ros att dela ut. Jag blev jätte ledsen och besviken på många gravida vänner som jag tyckte var väldigt egoistiska och oförstående. Bland annat klappade en gravid vän sig på sin stora mage och sa "Tänk om min lilla knodd har LCHAD (den sjukdom som Isak var bärare av, sannolikheten att ett barn ska ha LCHAD är 1/100 000). En annan beklagade sig för att hon stackarn skulle behöva vara mamma ledig på landet "du bodde ju i alla fall inne i stan". En nära släkting tyckte att vi hade det bättre än henne för hon är singel och vi har i alla fall varandra...

Men har också blivit positiv överraskad av många och kommit väldigt nära vänner jag inte visste fanns på det sättet.

Massa Kramar till er alla