För oss singlar!

Smulan: visst är det skönt att ha någon man kan snacka med som PRECIS förstår vad man går igenom! jag kan säga såhär... att för 3 månader sedan gjorde jag och mitt ex slut TOTALT... vi dejtade ju ett tag i våras/somras för att försöka igen, men för tre månader sedan var det totalt slut! jag var helt knäckt och trodde aldrig jag skulle komma över honom!
Tre månader senare är jag här, glad o nöjd med en underbar pojkvän, vi funderar på att flytta ihop o vi väntar barn ihop. Han är min drömprins! Jag är vän med mitt ex o allt känns bara bra!! det är bara tre månader sedan smulan!! Klart du fixar detta! snart är det din tur att känna samma sak som mig! fråga om det är något du vill snacka om bara!

Jo visst ska man strunta i vad alla andra tycker! vi ska väl snacka lite mer om det i helgen tror jag
Kram på dig!

smulan: klart att minnerna är de jobbigaste och lustigt vore väl annars... men de bleknar och till slut kommer du se de bra minnerna som något roligt och trevligt du en gång hade! Det lovar jag men det är jobbigt tills dess! jag minns också saker och tycker det är jobbigt, men det har blivit bättre och bättre!

Tjejer, jag tror nog att jag snart är tillbaka hos er som singel igen jag vet inte men det känns inte alls bra med min nya. Jag tror kanske inte att jag är mogen för att dejta seriöst än. Jag har ju inte varit "riktig" singel mer än ett par, tre månader och just nu trivs jag kanon med att vara singel faktiskt! Det är ju inte så himla skoj jämt men mestadels trivs jag faktiskt med det som det känns nu!

Jag vill bli så där tokkär igen! Det är jag inte nu! jag känner bara att han är lätt att umgås med men jag känner inga kärlekskänslor direkt! jag kände det för ett tag sedan men sedan kom allt detta "skit" emellan, som hänt senaste tiden, så nu tycker jag bara att det blivit sämre och sämre, så mitt beslut är verkligen det rätta...

Frågan är om jag ska agera på min känsla för vad jag känner, eller rättare sagt, inte känner för honom eller om jag ska avvakta?! Hur gör man egentligen!? Bara strul strul! men i detta läge ska man ju vara väldigt kär för vi har ju bara träffats i 2 månader ungefär... då måste man ju verkligen vara nykär fortfarande, men jag har nog aldrig känt de känslorna, i allafall inte på flera veckor!

Jag önskar att jag kunde bli tokkär igen, för det är den bästa känslan som finns!!

vackrastarflow: vad är det du gjort???

Jag är halvt tillbaka som singel igen! Jag känner mig inte det minsta kär i min nya grabb men jag är svårtflirtad och har alltid varit det! Jag vet inte hur länge man ska kämpa på... hmm... sen har det säkert med allt strul som blev mellan oss så här tidigt i förhållandet!
Han är en underbar kille så jag fattar inte varför jag ska bli så negativt inställd! Kanske är jag bara inte redo för något nytt än?

Jag pratade med mitt ex i går och vi sa att vi båda var glada att det var slut mellan oss. Vi tycker ju om varandra fortfarande på ett sätt, men det är mer att vi båda insett att vi inte KAN vara tillsammans för vi vill för olika saker! Det är ju bra att man inser sånt ibland! men det känns skönt de gånger han är på det humöret att man kan prata med honom och känna att han fortfarande finns i mitt liv och är en god vän till mig! Det känns väldigt skönt! Han hade varit på dejt i veckan sa han och det gjorde inte så ont som jag trodde det skulle göra och det känns positivt! fast den dagen han hittar någon han blir helt kär i så kommer det nog kännas jobbigt!

Vi har bestämt att inte behålla det... jag vet inte om det är den här "situationen" som ställt till det med mina känslor eller om de hade försvunnit ändå... men jag tänker ge det en chans när vi kan börja om när jag för hoppningsvis mår bättre om någon vecka!

var ute i går och då träffade jag mitt ex för första gången på 3 veckor... han bemödade sig nästan inte att säga hej för han dansade med lite olika tjejer och det tycker jag är sååå illa! jag blir så irriterad för ska vi vara vänner så borde han bli glad att se mig när vi inte setts på 3 veckor! jag var ju inte där för att förstöra för honom! han för flirta bäst han vill med tjejer, men han kunde ju sagt hej på ett trevligt sätt i allafall!

men jag tänker inte ens ta upp detta med honom. JAg sa till honom i går vad jag tyckte om det men nu är det utagerat! han är inte värd att bli arg på och han är inte värd att slösa energi på! uppenbarligen är han en annan människa än den jag en gång var tillsammans med så därför har jag inget att säga honom! men trist att det blev tjafs!

NU är jag riktigt förvirrad!!
Jag dejtar ju fortfarande den här killen, men vi ses inte så ofta och jag känner väl mer och mer att det inte är speciellt bra och att det nog inte kommer funka för jag inte är kär helt enkelt.

I går dök nu en annan kille upp... en kille som jag strulade lite med förra hösten/vintern! vi är som två flugor som dras till socker när vi ser varandra och det har alltid varit så! Det är passion och jag KAN inte låta bli honom och han kan inte låta bli mig heller!

Nu till problemet: den här andra killen har tjej sedan flera år... men de bor inte ihop, men i går hånglade vi (har gjort det flera gånger tidigare) o vi vet båda att om jag inte hade varit lite "off" just för att han har tjej, så hade det hänt mer saker.

Vi har varit på g flera gånger och grejen är den att han kan ju inte ha det speciellt bra med sin tjej eftersom han gör som han gör... men det är bara med mig som han gör sånt... så jag är helt förvirrad!

jag skulle så gärna vilja ha honom! jag vill känna den här passionen och den här dragelsen till den jag dejtar och det känner jag inte med min nya kille... kan det komma eller ska jag dumpa honom och vänta på att passionen ska dyka upp med någon annan?

jo men jag menar inte att jag ska bli tillsammans med denna kille... men jag menar att det är så jag vill KÄNNA!

Jo jag vet också att det inte är en bra sak att hångla med någon som är upptagen, men det är ju framför allt HANS beslut... det är han som är upptagen, jag dejtar bara!

Nä men det är ju det jag menar... ska jag göra slut med den jag dejtar nu för att jag inte känner den där passionen? Eller kan den komma med honom också! den här killen som är upptagen vill jag ju egentligen inte ha, med tanke på hans otrohet mot hans nuvarande... men jag vill KÄNNA det jag känner för honom med någon annan!!

Fasen varför kan man inte få vara sådär tokkär och personen i fråga känner likadant tillbaka jag blir så arg att jag alltid ska träffa fel personer och falla för fel personer! Det är så trist!

ville bara prata av mig...

Ingen kontakt med mitt ex nästan alls... han ringer varje dag men jag svarar inte, tycker vänskapen är på hans villkor och det accepterar jag inte och faktiskt så saknar jag honom inte och jag vill inte ringa honom och jag vet inte ens vad jag ska prata med honom om och jag vet absolut inte vad vi skulle göra om vi sågs!

Så smulan det kommer bli bättre!!! Jag kände som dig förut också men nu trivs jag med mitt liv och är nöjd med att vara "själv" (har ju en del krokar ute ) och det är skoj att flirta och leva livet... snart kan man inte göra det för man har hittat någon som man älskar över allt annat igen så det är bäst att passa på

Smulan: efter min erfarenhet så tycker jag INTE att ni ska försöka igen, men jag har ju inte svaret för dig... men jag vill bara dela mina erfarenheter med dig så får du fundera själv.
För det första är det bara ett par, tre månader sedan ni separerade och det är alltid tufft! Det är alltid tufft som sagt och det tar minst ett halvår, för många personer i allafall, att gå vidare när man bryter upp från någon man fortfarande älskar!

Jag tror dock att om du låter tiden har sin gång så kommer du se att du inte var lycklig med honom (jag vet ju bara det som du berättat här!). Men det tar lite tid. NU kan jag, efter nästan ett år, se hur han var mot mig och hur "fel" vi var för varandra... inte för att vi inte älskade varandra, för det gjorde vi och på något sätt gör jag fortfarande det med honom, men vi var ändå fel för varandra! Nu ser jag att han inte gjorde mig lycklig, jag ser att han hade ett ganska stort kontrollbehov, jag ser nu att vi inte har mkt gemensamt utan byggt upp det gemensamma vilket gjorde att när det knakade så hade vi egentligen inget att hitta tillbaka till.

Jag har insett nu, efter snart ett år, att anledningen till att han inte ville ha ett förhållande (hans förklaring till att det skulle ta slut) helt enkelt var att han inte ville vara med MIG... och NU känner ju jag också att det beslutet var HELT rätt...

Han har börjat dejta en tjej nu och visst, det känns lite grann, men inte ALLS så som jag hade föreställt mig och du kan inte förstå hur bra det känns att egentligen inte bry mig om vem han dejtar!
Det känns så skönt att fast vi inte setts på en månad så BRYR jag mig inte, saknar honom inte... jag ringer ALDRIG honom men han ringer mig ibland... och den "underbara" känslan av att inte ha NÅGOT att säga honom...

Jag är lycklig! Jag har det inte perfekt med min nya så det är absolut inte det, det beror på! Jag har bara insett att jag mår bättre utan honom än med honom varesig jag är själv eller tillsammans med någon!

jag tycker att ni ska försöka låta tiden gå lite grann innan ni i såfall testar igen. Jag och mitt ex testade igen efter 5 månader - det blev katastrof! så tänk efter om du verkligen vill ha tillbaka det liv du hade med honom eller om det är "vanan" du saknar!
Vill inte låta pessimistisk, bara få dig att tänka!

Lycka till! (Ups detta blev långt )

Smulan: skönt att du har tömt huset nu... nu kan du börja att släppa ALLT! det är svårt innan man kan göra det!
Visst går det upp och ner med humöret, men en dag bara släpper det! för mig gjorde det det efter nästan exakt 11 månader! nu bryr jag mig inte ett skit! han är kär i en annan tjej och nu känns det roligt om han skulle träffa någon för då skulle han sluta höra av sig till mig!

Själv börjar alla känslor för mina nya att komma tillbaka igen efter allt som varit senaste 1-2 månaderna! Det känns skönt och det känns som om jag gjorde rätt val som tar tid för mig själv såhär i början! Jag är glad att jag blivit så stark efter separationen att det är JAG som är viktigast nu!
Som du sa smulan, mitt ex bestämde också nästan allt i flera år... och nu tänker jag inte låta någon göra det igen!
Du är stark smulan! Kämpa på!

Daddy XL: lycka till! verkar gå bra för dig!

Smulan: jag håller med om att svackorna blir mindre och mindre utdragna... det är skönt! mina svackor är i stort sätt obefintliga nu!

Jag pratade med mitt ex i dag, som till och från är riktigt otrevlig och från och till världens underbaraste... men jag har nu lärt mig att INTE lägga ner för mkt energi på hans beteende! jag lever mitt liv nu och han sitt...

I dag sa han dock en sak som kändes bra. jag har ju hela tiden sagt att vi två tycker mkt om varandra men att vi båda insett att vi inte kan LEVA tillsammans...
Och i dag erkände han det också! det kändes faktiskt roligt eftersom då är det inget jag fått om bakfoten utan att han också känner så... vilket kan förklara mkt av hans beteenden... han tycker fortfarande om mig... då kan jag på något sätt i allafall acceptera att han beter sig lite lustigt ibland!

Lycka till Evabeva!

Mitt ex har ingen ny (de dejtade väl några gånger men har gått tillbaka till att vara vänner, så framtiden får väl utvisa vad som händer)... han är intresserad av en tjej men hon är inte intresserad av honom tydligen, inte som det ser ut nu... men på något sätt önskar jag att det blir något mellan dem för det är nog bra för oss båda och jag tror de skulle passa bra ihop!

Tycker bara det är lite ledsamt att inte mina vänner förstår hur det funkar. Alla de säger att de inte förstår varför man behöver vara vänner med sitt ex, men det är ju för att de inte har något ex de varit tillsammans med så länge och varit förlovad med och allt... den personen betyder ju mer än ett "vanligt" ex, i allafall om man bryter då man fortfarande älskar varandra... då VILL man ju ha personen i fråga i sitt liv fortfarande!

därför är det skönt att prata av sig här, speciellt med dig smulan som förstår precis vad jag menar tack så mkt för att du finns här!
KRAM

Fasen att mitt ex ska påverka mig så himla mkt alltså! jag är så trött på att han ska göra mig ledsen! vi hörs nästan aldrig men när jag för en gång skull hör av mig så har han aldrig tid... och att han blivit nobbad av sitt span går ut över mig?! Det är väl knappast mitt fel? Men han är ju lustig det är bara att finna sig i och försöka ha så lite kontakt med honom som möjlig! Det skulle nog göra mig mest gott!

Det gör mig så ledsen, jag hade ju hoppats på att vi kunde vara vänner men uppenbarligen bara på hans villkor

Nu får jag försöka koncentrera mig på mitt nya och se om det kan bli något... men jag känner mig inte kär på något vis, inte så som det var med mitt ex, men det kanske kommer. Kanske är för att jag inte tillåtit mig själv att bli kär!?

Behövde bara skriva av mig!