Hur få ettåring sova i egna sängen?? INTE 5 minuters metoden..

Min lilla tjej som är 14 månader somnar numera gott i sin säng då man följer samma rutin varje kväll...

Jag bestämde mej för att ändra insomningsmönstret för en månad sen... Lite kämpigt i början.

Jag pussade å kramade på henne i famnen, sa godnatt lilla skatt och la henne i sängen och satte igång hennes speldosa... De tre första kvällarna låg jag bredvid spjälisen på golvet med en arm inne hos henne... Jättebekvämt Naturligtvis skrek hon ett tag (ganska länge dessa tre kvällar) men jag gick aldrig ifrån henne... Låg lugnt bredvid och bumpade rumpan å smekte över ryggen...

Fjärde kvällen snyftade hon bara lite och somnade ganska fort...

Sen femte kvällen har hon somnat på fem minuter!!!

MEN hon kommer fortfarande över till mej mellan tolv och två... Hur jag ska bli kvitt det vette sjutton... Treåringen kommer fortfarande han med... 4 ½-åringen däremot slutade med det runt treårsåldern... Likaså de äldre barnen!

Har alltid och gör ännu så att jag ligger jämte min dotter i hennes säng tills hon somnar. Har alltid fungerat, hon e nu 4,5år. Ligger jämte henne dels för hennes trygghet och dels för att få en go mysstund :D

jag har precis samma "problem" som du ts...kunde vart jag som skrivit det. Jag undrar oxå men vill ha de så "smärtfritt" som möjligt förstås. men de "sharanna" skrev kanske man borde testa?

Vår dotter som är snart 14 mån flyttar vi fortfarande över till vår säng ibland på natten om hon vaknar och är orolig, men somnar i sin egen säng gör hon numera utan problem. Vid ca 10 mån (eller nåt sånt) började hon med just det du beskriver, att hon reser sig upp på en gång. Vi ändrade då rutinerna ganska mycket, när vi la henne stannade vi kvar vid hennes sida och höll en hand på henne så att hon inte KUNDE resa sig upp. Detta var lugnande för henne och särskilt om man nynnade eller småpratade tyst med henne samtidigt, ibland behövde vi buffa henne så hon blev lugn. När hon väl blev lugn och när vi märkte att hon inte längre reste sig upp om vi tog bort handen så testade vi att gå ut. Det fungerade jättebra och nu sen några veckor tillbaka behöver vi i stort sett bara lägga henne i sängen och hon reser sig inte längre upp utan kommer till ro för sig själv (oftast).

Ett tips är alltså att hålla en lugnande hand och nynna lite så att hon kommer till ro, det är ju självklart också viktigt att sängen blir en positiv och trygg plats, men det låter inte som att det är där problemet ligger kanske...

Vi har vyssanlulltassar på våran spjälsäng så man gungar till ro. Det är nog tyävrr så att det kan bli lite gråt i början men sitt brevid sjung och vagga så skall du se att hon snart är trygg där oxå. Känns det helt hopplöst kan det ju vara värt att skaffa en stor säng med en "trilla ej ur" bräda som skydd så kan ni ligga jämnte henne när hon skall sova.

Min son har somnat med flaskan men nu har vi slutat med den och han är precis fyllda 3 år. Så nu lyssnar han antingen på alfons på cd, eller ligger vi jämte och myser alt somnar han under bolibompa. oftast det sistnämnda eftersom han är så kvällstrött men promt ska se bolibompa.

Ska faktiskt ta o prova att lägga henne i sängen då och sitta bredvid o så..
Har även provat tidigare men gett upp efter en kväll, kanske ska prova några gånger till.. som det är just nu ligger jag med henne i våran säng till hon somnat, ibland går det fort ibland tar det längre tid.. oftast så kan hon busa o greja när hon ligger i våran säng, o plus att jag e orolig att hon ska rulla ur sängen när hon ligger där själv innan vi gått o lagt oss.. Vyssan lull tassar kanske också e nå.. om hon inte e för stor för dem nu??

Sätt hennes säng bredvid din så att hon alltid ligger där i närheten av er, då känns det ju som om hon är i er säng

Så här gjorde vi:

Köp en 120-säng och ställ direkt på golvet. Ligg bredvid barnet i sängen tills det somnar så att barnet förstår att här ska det sova.

Försök gradvis övergå från mycket kroppskontakt till att kanske bara klappa lite så att barnet inte vaknar av saknad när du går från sängen.

Var snabb som en iller när barnet vaknar på natten och ropar på dig. Då lär du barnet att stanna i sin säng istället för att gå över till er.

Funkade bra tyckte vi och sonen har alltid tyckt om sitt rum och sin säng och sover nu "själv" på översta våningen vid 4 år efter att vi flyttat.

Och om man ändå ska sova med sitt barn, vilekt det ofta blir vid sjukdom, magont, eller bara svårt att sova-varför ligga på golvet eller bryta ryggen av sig i en pyttesäng?

Stannar ni kvar då och tex sjunger för henne när hon är i sin säng, eller går ni?