Hur få ettåring sova i egna sängen?? INTE 5 minuters metoden..

Vår son som blev 1 i fredags har oxå lite svårt att somna själv och vill över till oss om natten. Vi har haft lite avvänjning nu och det har funkat bra. Vi har en fotölj brevid spjälsängen och sitter och håller honom i handen tills han somnar själv (behövs inte alltid men ganska ofta) När han vaknar på natten håller vi honom oxå i handen men tar numer INTE upp honom i våran säng. Han var ledsen några nätter, men vi var där brevid honom och han fick hålla handen tills han blev lugn och somnade om.

Det var så enkelt att ta upp honom i vår säng så fort han vaknade, men han sparkar och vrider sig så mycket att ingen av oss sover bra, och dessutom har han trillat ur en gång så det funkar inte att ha honom där längre. Men han får komma upp och gosa på morgonkvisten och det är han nöjd med!

Jag har precis samma problem själv med min ettåring. Hon somnar i min famn på kvällarna och då lägger jag henne i sin säng som står i vårt sovrum. Hon sover där kanske en timma, sen vaknar hon och börjar gnälla och somnar inte om förrän vi tar henne till vår säng. Vi får ju bulla upp med massa täcken och kuddar så hon inte trillar ur, eftersom vi går och lägger oss flera timmar senare än henne.
Jag skulle hemskt gärna vilja att hon lärde sig att somna i sin egen säng igen, för när hon var mindre så sov hon ALLTID där, hela nätterna, och då fick även JAG bättre sömn. Jag sover jättedåligt när hon ligger i vår säng för hon snurrar runt och sparkas och har sig hela tiden...
Synd att man är så dum-lat och alltid tar den snabbaste och enklaste vägen... Man måste verkligen ge sig tusan på att man VILL och ORKAR vänja sitt barn vid något annat än vad han/hon är van vid. Är man själv inte redo för det, så kommer aldrig barnet bli det heller. Lycka till alla! Jag ska ge mig tusan på att börja försöka fixa det här redan imorgon.

åh hihi Melanie, du beskriver det som jag har det hehe lillan ligger ocks o sparkas och grejas nätterna igenom.. åsså ska hon ligga nära, nära, jag ligger numera alltid på den stackars sista centimetern av sängen. har tänkt att jag ju ska försöka lägga henne i sin säng o at hon ska sova där, men e mitt uppe i slutfajten me ex.arbetet så "vill" inte ta tid nu för sängfajt =)

JeanneDarc, neej, hon äter välling i sängen o ligger i min famn, sen lägger hon sig själv i mitten av sängen o buffar o vrider sig till hon somnar och jag ligger bredvid och försökerf henne somna. försökt sjunga men näee, det verka inte fungera s bra, läser vi bok så slutar det me att lillan sitter på boken och försöker bläddra samtidigt.. har försökt ge henne egen bok, men det e ju inte lika spännande, eller så sitter hon o läser ur den, men inte ska det sovas sen när det e klart inte =)

å spjölsängen har hon bredvid våran säng..Hon har alltid vari extremt myssjuk och vill alltid vara nära nära så jag vet inte om det har med det att göra. jag har lagt i en kudde i hennes säng så det skulle kännas som att nån ligger där och att det blir lite trngare, men det hjälpte inte heller..

Vi hade världens duktigaste unge som sovit själv i sin egen säng i princip sen hon föddes, utan att vi behövde göra nånting för att få det så.. Men så reste vi bort utan henne nåra dar och när vi kom hem hade vi längtat och hade lite dåligt föräldrasamvete, så vi lät henne somna tillsammans med oss på en madrass på golvet i hennes rum (mysmadrassen, där vi läser böcker osv på dagarna).
IKVÄLL bestämde vi oss för att det var dags att återlära henne att somna själv i sängen...Så nu har vi just spenderat 3,5 timme bredvid henne säng, eftersom vi inte heller tycker det känns riktigt bra med 5minutersmetoden. Hon har gallskrikit hela tiden, fast vi har suttit där och pratat med lugna röster, spelat låg musik ute från köket, tänt lampan och försökt avleda osv. Men hon har bara skrikit. Mest av ilska dock, inte så många tårar har trillat.
Tillslut somnade hon dock. Det kändes som en enorm seger!

Vi bestämde oss för att göra det här TILLSAMMANS, för är man helt ensam med en gallskrikande unge så blir man galen för eller senare. Så vi satt hos henne båda två hela tiden och det funkade jättebra. Turades om att sitta på stolen bredvid spjälsängen, samt att prata med lugnande röster när det behövdes och behövde man kunde man springa på toa osv.

Man får nog räkna med gråt och skrik, men man måste hela tiden tänka på att barnet inte mår dåligt EGENTLIGEN. Att det är för dens eget bästa, samt ens eget bästa man gör det. Det kan va svårt, för hjärtat krossas ju lite när de blir så galna/ledsna, men man får va lite hård helt enkelt.

Lycka till!

Det handlar väl inte om huruvida vilka "metoder" man använder sig av? Det viktiga är väl att man är konsekvent?!
Om man kastar barnet fram och tillbaka - hur ska man då kunna få barnet att vilja sova själv i sin säng?
Klart att barn protesterar och blir ledsna, om dom först somnar med sina föräldrar i närheten och sedan vaknar upp och märker att föräldrarna inte är där.
Antingen får man samsova med sitt barn eller försöka hitta andra vägar fram till en lösning.

Kisekatt skrev 2008-12-10 10:06:35 följande:

Men vart vill du komma?
Det är absolut inga problem att exempelvis flytta över sitt barn till sin egen säng om de vaknar på natten, det är inte heller några problem att låta dem somna vid sidan av en förälder och sedan fortsätta att sova i en spjälsäng. Sådana åsikter som du har efterfrågas inte i den här tråden (5mm) så kan du inte hålla dig borta härifrån istället?

Anser man att 5mm är självklar hos alla har du helt enkelt inget att tillföra i denna tråd, kisekatten...

Har någon bra tips till snart ett-åring som inte kan komma till ro på egen hand. Vi söver i famnen (dag och kväll) vilket är helt ok men det skulle ju vara skönt att "bara" kunna ligga och mysa tillsammans. Har inte krav på egen säng.

Vi har prövat allt känns det som, men är han vaken när han läggs ner så sätter han sig upp på en nanosekund och kryper iväg. Försöker man hålla om honom lite så att han inte ska rymma så ålar han runt i ett par sekunder och sedan skriker han i högan sky....eskalerar.

Han somnar smidigt i famnen men det vore ändå lite skönt att kunna sitta eller ligga stilla med honom

Min dotter har oxå svårt att komma till ro. När hon var runt halvåret fick jag mer eller mindre hålla henne i ett gärngrepp i famnen och lägga en filt över hennes ansikte och vagga henne intensivt för att hon skulle slappna av och somna. Nästa steg var att jag började lägga henne i vagnen. Spänna fast henne med selen som är "inbyggd" i vagnen (och den gör att hon inte kan resa sig) och sen fick hon sin snuttefilt och napp, och jag brukade se till att hon var ordentligt trött. och hon gallskrek ju då jag la henne i vagnen och då började jag gunga vagnen intensivt för att på så vis få henne att "komma av sig" i skrikandet och inse att hon faktiskt var trött och få henne att slappna av. när hon börjat vänja sig lite vid att inte få somna i famnen längre så kunde det ibland räcka med att klappat henne på magen, eller stryka hennes hår och prata lugnt och sövande med henne tills hon somnat och kanske bara gunga lite försiktigt på vagnen. Hon har alltid liksom behövt något som distraherat henne och fått henne att slappna av och komma till ro liksom. Nu är hon lite mer än ett år och hon somnar fortfarande i vagnen men nu kan hon själv ligga och "filosofera sig" till sömns i vagnen utan att jag måste göra något knappt. Men jag håller just nu på att försöka vänja henne av med det också och lära henne att somna i sin egen säng. vilket inte är lätt för hon bara reser sig och gallskriker så fort jag försöker lägga henne i sängen. önskar jag hade en sele till sängen då vore det lättare..*s* (hon har dock alltid sovit i sin egen säng om nätterna eftersom jag alltid flyttar över henne från vagnen till sin säng efter att jag är säker på att hon somnat till ordentligt så det är ju skönt iaf.)

Min dotter somnar i vagnen, sen flyttar jag över henne i sin säng. Hon vaknar minst en gång varje natt och vill ha välling eller vaknar bara och gnäller för hon vill se att jag finns där. men oftast somnar hon om själv. om hon är förkyld och täppt i näsan blir hon hysterisk och då är det inget annat än att ta upp henne i min säng och jag märker att hon efter en sådan gång försöker få komma upp nästa natt med, genom att vara lite gnälligare än vanligt och inte vilja somna om själv i sin säng. ofta brukar det räcka med att jag ger henne hennes flaska eller sätter i nappen och hättar på henne och sen lägger jag mig i sängen igen och låssas inte om ifall hon pipplar lite för oftast brukar hon sluta efter en stund när hon märker att jag inte bryr mig om henne. ibland får jag resa mig upp flera gånger och lägga henne ner och stoppa nappen i hennes mun och ta på henne täcket men tillsist inser hon att jag är envisare än henne*s* Detta brukar dock inte funka om hon fått komma upp en natt som jag skrev innan, utan då reser hon sig upp och gråter så fort jag böjerupp mig från hennes spjälsäng och gör ansats att ens sätta mig i min säng igen. Så länge jag står lutad över hennes säng och stryker henne över ryggen eller håret, eller håller hennes hand så är hon lugnt och vilar, men för att slippa stå så hela natten och för att hon inte ska vinna och få komma upp i sängen så brukar jag dra spjälsängen intill mig och lägga mig åt andra hållet så att jag kan sticka in handen mellan spjälorna och på så vis ligga och klappa henne på ryggen tills hon somnar. (och tills jag själv slocknar*s*) och jag har märkt att efter att ha fått henne att somna om på det viset en gång så har hon inte ens föröskt att få komma upp natten efter för hon vet då att hon ska sova i sängen. Ända undantag gör jag när hon är förkyld och då gråter hon ju hysteriskt även om jag försöker trösta henne i hennes säng, det ända som lugnar henne då är att komma upp i min famn och då ska hon ju så klart få vara där. Men sen jäller det att stå på sig och visa att det inte är någon vana för de små liven försöker så fort dom får chansen och det jäller bara att vara mer envis en dom... (vilket ju kan vara lättare sagt än gjort ibland*s*) sista tiden när hon är grinig och inte vill somna om har jag börjat att helt enkelt ta upp henne ur sängen och bära in henne i badrummet och byta blöja på henne. då brukar hon skrika vansinnig eftersom hon inte alls vill GÅ UPP eftersom hon är jätte trött och FAKTISKT VILL sova, och efter att jag gjort det bär jag in henne till hennes säng igen och lägger henne och då tystnar hon och somnar snällt eftersom det är skönt att få somna om igen.. hehe hon vill väl inte riskera att bli upp dragen igen utan sover då snällt utan att gnälla*s* inte många barn blir ju glada av att bli uppdragna ur sängen då dom är trötta och vill sova mitt i natten, så när hon väl fått torr blöja och kommit tillbaka till sin säng så tänker hon inte så mycket på att hon inte ville sova i sin säng utan är glad bara att få lägga sig igen.*s* (man får inte tända för mycket lampor och så bara för då kan dom ju kanske vakna till på riktigt om man har otur! jag brukar inte tända lampor alls! Brukar kunna se ändå när ögonen är vana vid mörkret.)

vad har hon för säng?
Vår dotter fick en vanlig 90*200 säng när hon fyllde 1år. Har sovit i den sen dess. Innan va hon precis som du förklara. somnar inte i egen säng, vakna efter någon timme o fick komma över till oss. grät o grät o grät om man la ner hon i sängen.
Kom på att hon kände sig nog lite instängd, gillade inte sängen iaf... För så fort vi böt till vanlig säng har det funkat toppen...

Vår dotter sov oxå i sin egen säng till ca 6-7 månader sedan vägrade hon. Det var omöjligt att få henne att somna där och hon vaknade efter bara någon timme när vi bar in henne till sin säng. Därefter lät vi henne ligga tillsammans med oss, men det blev dålig sömn för oss alla. Så nu har vi tagit bort ena sidan på hennes spjälsäng o skjutit ihop den med vår dubbelsäng. Så nu tycker hon det går bra att sova egen säng men kan krypa upp till oss när hon vill. Funkar bra för oss nu. Sedan får man väl gå vidare när hon blivit lite äldre.

Vi (och mormor) bestämde oss att göra något åt elias sömn, då 9 mån. Han vakna varje timme, hadde napp och sov i vår säng. Bytte allt på samma gång, ingen napp eget rum egen säng.
Mormor tog första natten. Somnade på hennes axel med snuttefilt, lades ner i sängen. Vaknade en gång och var vaken 45min! Vilken lyx! Anda natten hade också mormor, då bar hon honom först tills han sluta skrika, sedan la ner honom och buffade lite. SOMNADE SJÄLV!
Tredje natten min tur! Var helt genomsvett efter ha haft en halvt hysterisk elias i famnen och samtidigt sjungt trollmor =) puh! men sedan gick det bra!

Ska tilläga, Hade jag börjat dom första nätterna själv hade jag tänkt så här: Han somnar aldrig, kommer sova ÄNNU sämre än vanligt och bara väntat på ett helvete! Men mormor hon vet att om hon inte får sova något i natt så kan hon ta igen det en annan natt utan problem, en helt annan inställning=) och det känner dom.

Alltså hur fungerar det att byta säng så tidigt? *funderar* Min lille på 13 månader är väldigt aktiv och klättrar på ALLT. Han hade ju klättrat ur sängen och sprungit iväg om natten. Samtidigt funderar jag på om det är pga spjälsängen han inte sover så bra.. Så ni som bytte säng när de var runt året eller tidigare berätta gärna hur det funkade!

emmelina:

Kuggfråga: Om din son redan klättrar på allt, vad slår han sig mest av-att ramla ur spjälisen eller att ramla ur en 120-säng som står direkt på golvet?

Jag tyckte det funkade lysande med egen säng på golvet, vi spärrade med grind så han inte kunde komma ut i köket och resten av lägenheten, klädkammaren och toan var stängda och han gick bara direkt till oss ändå, om han hann. VI satsade hårt på att hinna före och det ledde till att han istället stannade i sin säng och ropade på oss.

Ta väck ena sidan på spälsängen och ställ den intill er säng på så vis känner hon ju som att hon ligger bredvid samtidigt vänjer hon ju sej att sova i sin säng. Så gjorde vi med vår son, när han var åtta månader, det gick jättebra. Efter ca en månad så satte vi dit spjälsidan igen, och även då ville han fortsätta sova i sin säng.

Måste tipsa om en bra bok: Somna utan gråt av Elizabeth Pantley.

Läser den just nu och den verkar vara ett bra och snällt alternativ till 5-minutersmetoden.

Funkar både på spädisar och lite större barn.

Jag har en son som snart är 18 månader och sedan han började på dagis för ett halvår sedan ändrades hans sovrutiner från att sova hela nätterna i sin säng till att vakna vid halv tolv-halv två gråtandes och orolig. Vi har därför låtit vår son sova resten av natten hos oss även om det ibland har varit stökigt och bökigt. Jag tror att det kan bli ett problem om man gör det till ett problem. Därför välkomnar jag hellre mitt barn istället för att försöka ta en meningslös konflikt mitt inatten och det har gett gott resultat för nu har vår son sovit hela nätter i sin egna säng en längre tid. Men det funkar kanske inte för alla. Kram

Ja gott folk =) NU har jag provat det som en del rekommenderat, nämligen att ställa henens säng intill våran =)
Jag skruvade bort ena sidan av spjälsängen och ställde lillans säng alldeles brevid våran, och det fungerar!!

Vi har haft fullt upp me rust här hemma men för ca 1.5 vecka sedan blev sovrummet klart och vi ställde dit sängen, lillan smög till sin säng då o då och gör fortfarande, och bökar o donar. I förrgår skulle hon sova och kröp ner io sin säng,,o somna!!!! Ni må tro att världens stoltaste mamma låg i sängen bredvid och bara mös!!! =)

Inatt kröp hon dit en sväng bara men sulle sen sova med mamma o pappa hihi får väl se hur det går följande nätter, men det verkar funka iaf =)

Så STORT tack för det rådet!