På villhabarn.com..

Jag tycker det låter som en jätteintressant idé Fast lite läskigt - på det sättet att man inte riktigt vet hur man skulle komma överens i framtiden om man inte känner varandra... Men varför inte. Kanske ska kolla in sajten Jag hade tänkt tanken innan jag drog igång allt det här ensam och tom frågat en kille som jag kände lite. Men han nappade inte och så kände jag ingen annan... så...

Oj, finns sådana annonser? Låter läskigt. Men som 28 åring är det verkligen ingen panik så ta dig en reäl funderare innan du ger dig in på något sådant. Jag skulle personligen aldrig vara intresserad av sånt eftersom jag tycker det är att börja i fel ände. Jag är väl inte direkt butt-ugly så någon skulle man väl hitta i denna stora vida världen Jag har faktiskt en killkompis som erbjudit mig sin sperma eftersom han själv ville ha barn...haha....tja...var detta 20 år tidigare (när IVF inte fanns) så hade jag kanske övervägt det. Men jag skulle nog inte våga svara på annonser.

Känns detta som ett alternativ för dig? Har du pratat med någon kompis eller familjemedlem om detta?

Har inte pratat med ngn annan om detta än. Grejen är att fertiliteten börjar minska redan vid 25 års ålder och vid 35 har den minskat med 50%! Så ja, jag skulle lätt kunna tänka mig att hitta ngn jag kommer bra överens med, bli vänner och så småningom skaffa barn. Man måste ju verkligen lära känna personen innan.

Tror faktiskt, helt krasst inte att det finns ngn kärlekspartner därute för mig!
Jag är väldigt kräsen och måste uppleva en djup kontakt på ett själsligt, spirituellt plan för att kunna bli förälskad. Tycker det verkar som att de flesta nöjer sig med mindre än det.

Förstår hur du resonerar. Ingen människa är perfekt. Man vet aldrig när förälskelsen kommer slå till. Man kan förvåna sig själv ibland.

Gör du det du känner är bäst. Det är ditt val och dina beslut. Jag tolkade det först som att ni skulle gå direkt på rödbetan och skaffa barn på en gång, men du skriver nu att du vill bli vän och sen så småningom skaffa barn. Skillnaden mellan denna kontakt och en dejt är väl att man skippar romans helt och bara siktar på vänskap? Alltså....hmm...vet inte....ska man "låtsasdejta" varandra en tid för att se om man gillar varandra tillräckligt mycket för att vilja dela resten av sina liv med tillsammans....alltså dela barn?

Vad är fördelar och nackdelar med detta om man ska jämföra detta med möjligheten att "ragga upp" en spermiedonator på krogen? Riskerna verkar vara lika stora i slutändan. Mannen på krogen kan ta lika stort ansvar för sitt barn som kontaktannonsmannen, och han kan vara precis den goda pappan och kompisen (eller varför inte älskaren) du förväntar dig att han ska vara.....frågan är bara vilken väg man beslutar att ta.

När man sitter där med sitt barn i famnen har man säkert många tankar kring sitt agerande och tänkande när man planerade och längtade efter barn. Det viktigaste är nog att fundera igenom allt ordentligt innan så man kan stå för sina handlingar i slutändan. Även om det inte blev som man hoppats så har man ändå rent samvete på något sätt.

Jag tycker det låter okej... bara man bor i samma stad eller hyfsat nära varandra så att allt det praktiska går att lösa.

Finns även många killar som enbart ställer upp för donation, helst anonymt.

Tja, enda skillnaden jag kan tänka mig är att mannen på krogen inte känner till kvinnans avsikter. Tycker inte det är riktigt schysst.

Om du nu gör detta med en vän.Så se till att du har ensam vårdnad. Människor kan förändras rejält när barnet redan är fött.
När jag fick barn 85 så föddes barnet med mig som ensam vårdnadshavare.

Jag har varit med om andra som gjort så där och sen har det blivit vårdnadstvister os.v,
Precis som vid arvsskifte, så händer det något med vissa människor, som dom INTE har visat tidigare.
Sen ska du plöja igenom hela den personen och hela hans nätverk.

Det finns ju dom som skaffar barn med ett bögpar också.
Där har jag sett bra lösningar.För där har du då två st som kan både avsasta dig, hjälpa dig och älska barnet.
Men då ska man ju ha Jonas Gardell varianten.Vettiga människor.

jag tycker idén är bra - på teoretisk nivå.

och jag har funderat på något liknande själv. men rent praktiskt vet jag idag hur svårt det är att samarbeta kring ett litet barn, så jag kommer nog att välja att vara helt ensam, trots att jag har erfarenhet av hur tungt DET är. det är faktorer som t ex att pappan kan träffa en partner som jag själv inte anser är bra för barnet, och som sagts ovan, förändras på en massa sätt...

ensam vårdnad ska du absolut se till att ha!

vill önska dig lycka till (hinner inte vidareutveckla mitt resonemang) och verkligen poängtera att det inte alltid behöver vara sant att "barn mår alltid bäst av att ha en pappa, oavsett hurdan".

Ojojoj! Jag tror att man bör akta sig för såna här lösningar. Som någon tidigare skrev: människor kan förändra sig och visa sidor man aldrig tidigare anat. Tro mig - en vårdnadstvist är inte kul!

Har ett barn tillsammans med en man jag hade ett kortare förhållande med. Nu är det ganska lugnt på fronten, men det har varit joooooobbbigt!