Utredning efter upprepade missfall osv... Del 8

Mikes: skit skit Jag anade att det var X eftersom det steg. Men bra att de upptäckt det så de kan göra nåt åt det. Hoppas det går bra.

bling: fy vad trist att bli bestulen

MizzT: grattis!!! Vad bra att allt var bra!

Iske: håller tummarna för ditt rul också

johsjo: hej Jag pratade med en kurator 2 ggr bara för att testa. Men jag pratar relativt mycket med folk jag känner om det så jag hade nog inte så stort behov av det. Men du kan ju testa nån gång och se vad du tycker annars är det ju bara att sluta.

johsjo: jag gick och pratade med en kurator efter mitt tredje mf, jag mådde jättedåligt. Tyvärr är det ett lotteri ibland, om man passar ihop med den man blir tilldelad. Jag gjorde inte det. Hade definitivt kunnat ha samma samtal (fast som gett mig mer) med någon av mina nära vänner. Det var tre samtal som handlade att jag talade om min oro för att aldrig kunna få barn. (Och det hade jag som sagt redan pratat om med mina vänner)Det jag efterlyste var någon sorts strategi och förhållningssätt för hur jag skulle kunna hålla huvudet över ytan. Frågor som "men vad är det värsta med om ni inte skulle kunna få barn?" hjälpte mig inte alls utan gjorde mig mer ledsen. Vi har ju långt ifrån givit upp hoppet om att få barn.

Jag hoppas att detta var pga otur men det skulle vara intressant och höra om andras erfarenheter. Blev ni hjälpta? styrkta?
Tycker absolut att du ska prova, allt som kan få en att må bättre är värt att prova. Om man inte passar ihop med personen kanske man kan byta?

johsho, jag har gått i terapi under ett halvår, detta var dock delvis innan missfallen, men den terapin har sedan hjälpt mig jättemycket att hantera missfallen och rädslan för att aldrig få barn. Men precis som Malinen säger så beror det väldigt mkt på personkemin och jag hade tur där. Att prata med vänner hjälper förvisso också, men där blir det lätt att man sitter och ältar men att man inte riktigt kommer vidare (samt att de ofta inte riktigt förstår ens situation fullständigt om de inte själva har fått mf/svårt att få barn).

Bling, tänk vad man kan ändras med åren! Jag har nog alltid velat ha flera barn, 2-3, men nu är jag inne på att få så många barn som gud vill ge mig. Tror inte jag ngnsin mera kommer använda preventivmedel (skaka gärna ur mig detta när jag sitter där med tre osnutna ungar och en fjärde på väg ). Tänk om man hade vetat att det skulle vara så svårt att få barn, undrar om man ff hade väntat så länge?

Mamarazzi, tror att Franka, Lilleskuttan och Mwb ordinerats Prednisolon. Kanske ngn mer?

Hej BP, läget?

bp: tack

Här är det deppigt värre idag. Efter fem blödningsfria dagar kom det tillbaka igen. Tillsammans med mensvärk! Tyckte dessutom att illamåendet hade minskat igår, men idag finns det nog där om än i förminskad styrka. Är det kört nu?! Vul 9 januari känns mycket avlägset...

Krusbär, åk in till akuten om du känner dig orolig tycker jag. Själv hade jag väldigt mkt mensvärk till och från de första tolv veckorna (och har ff med jämna mellanrum). Min läkare som jag träffade i v.11 (pga just menssmärtorna) menade dock att jag snarast borde se positivt på värken eftersom det betydde att livmodern växer och tänjer ut sig. Jag blödde dock aldrig men du har ju blött till och från hela tiden så det borde inte vara ngn fara tycker jag. Men som sagt, åk in till akuten om du känner dig orolig eller försök få en tid hos gyn idag (läkarhuset odenplan var snabba på att ge mig tid en gång när jag var ruskigt orolig).

Idun: Det känns lite fånigt att åka till akuten för pytteblödningar (fast det är rött) och lite mensvärk. Dessutom blev jag ju kollad för en vecka sen och då var allt ok. Men det känns ju oroande att jag verkar ha värken just i samband med blödningarna. Kan man ringa till Läkarhuset och få tid där? Vad säger man då? Minns att jag ringde runt ALLA ställen i stan en gång, och blev ganska ordentligt avspisad av samtliga...

johsjo skrev 2008-12-30 04:48:13 följande:

Vi gick till en kurator efter tredje missfallet.
Då kände jag att jag var tvungen, för då grejade jag det inte själv längre.
Tyvärr tyckte jag inte hon var bra, det gav mig inte mycket.
Så när jag fick rekomendationerna att ringa kuratorn efter fjärde missfallet så avböjde jag.

Men går det inte vägen den här ggn. så måste jag defenitivt hitta någon som kan hjälpa mig.
Tror det är bra att verkligen får prata ut med ngn

Tack så jätte mycket för ditt svar Idun.
Jag har tagit 400mg progesteron och 50 mg ASA sedan 3 dagar efter äl (tack och lov). Jag tror ju dock att det varit progesteronet som varit mitt problem trots att jag tog progesteron vid sista missfallet. Men då började jag med progesteronet först vid plus dvs. v 4+0. Nu började jag ju innan graviditeten startade så jag hoppas hoppas det räcker.

Fick VUL den 19:e då är jag i v. 7+1. Lång väntan, men känns inte som jag vill gå tidigare heller, gör en oftast mera orolig.
Om jag börjar blöda får jag ringa och boka en tidiagre tid.

Coolt att vara krimolog, har alltid tyckt det skalle vara spännande men är för blödig tror jag....tänker för mycket runt ikring

Kram och trevlig dag alla.

Jag föll djupt efter fyra missfall och gick då hos en kurator. Jag gick även under graviditeten. Jag vet inte hur mycket eller lite det har gjort för mig, svårt att säga. Den andra kuratorn var itne så vass, men det var ändå skönt att träffa någon utomstående. 

Krus, säger som Idun. Åk in eller försök att få en tid. Kramar!