HJJJJJÄÄÄÄLP!!!! vad ska jag ta mig till snälla ge mig råd! vi mår så DÅLIGT!
Vill börja med att säga att jag tycker synd om er (ts) som hamnat mitt uppe i något ni inte har att göra med egentligen.
Jag vill inte försvara tanten och barnaga på något sätt, men kan ändå förstå hennes "reaktion". Efter många års trakasserier var det droppen som fick bägaren att rinna över, hon "slog" efter första bästa barn hon såg, vilket råkade vara eran son. Men dessa trakasserier måste ju kunna stoppas på annat sätt. Var är barnens föräldrar tex, kunde hon inte tala med dem ? Tyvärr tror jag att det bästa är att flytta därifrån, i ett sådant inskränkt samhälle kommer ni nog alltid vara syndabockarna oavsett vad. Hur är/går det med er son nu ? Iskolan, bland kompisar osv ? Stor kram och hoppas att det ordnar sig för er.