Orkar inte med styvsonen...

Jag har inte läst de övriga inläggen....

Jag är styvmamma till en 9-årig tjej som bor hos oss heltid nu och varannan helg hos sin mamma. För mig handlar det om att jag är sann i mina känslor för henne. Jag tycker mycket om henne och älskar henne på ett sätt men INTE så som jag älskar min egen son och min sambo. Hon är del i familjen men hon ska INTE behandlas annorlunda än ett biologiskt syskon. Det är inte synd om henne, hon ska därför inte ha någon särskild behandling för att hon är "skilsmässobarn" (nu var inte de gifta men du förstår vad jag menar).

Man BEHÖVER inte älska sitt styvbarn och man BEHÖVER inte vara mer delaktig än man själv vill. Alla barn gråter om de inte får som de vill eller har en känsla av olust och motgång. Det är helt normalt. Det är inget emot dig eller någon annan. Så ÄR det bara.

Lägg era relationer ifrån er och fungera som en familj som vilken annan som helst. Pappan har dock en STOR del av att ge barnet en trygghet och vara den primära föräldern. DU är inte förälder men någon MYCKET VIKTIG i barnets liv.

Det yttersta ansvaret har pappan och mamman! Låt dem ta det!

Får barnet utbrott ska du lösa det själv så länge du kan och under bestämda men lugna former. Visa honom hur man ska reagera och tillåt att man blir arg - men på rätt sätt (regler : inte smälla i dörrar och skrika fula saker - men arg får man bli). Låt ALDRIG mamman och pappan underminera din auktoritet genom att låta dem kliva in och ta över eller lämna över det så fort det blir en konflikt. DU bor där och är en vuxen ansvarig som bestämmer också. Låt pappan och mamman stötta dig och vise versa.

Felet många gör är att styvföräldrarna inte vågar eller får ta ton eller säga till när det gäller styvbarnet. Skulle jag ALDRIG acceptera. Här är det jag som bor tillsammans med min sambo och våra barn. Det är inte jag som bor här med dem!

Tjofsen

Äldre 26 Dec 22:43

#49

ludenben skrev 2008-12-26 13:09:20 följande:

jag lever i en fungerande styvfamilj. Vi har aldrig dessa problemen för att vi inser att bägge tar gemensamt ansvar för att familjen ska fungera. Är det något som inte fungerar måste vi sätta oss ner och prata om hitta på en lösning. Min sambo är en fantastisk bonuspappa till min son. Han har verkligen fattat vad det innebär att träffa en partner med barn. Han är med på tex föräldramöten och kvartsamtal på förskolan, han hämtar och lämnar sonen på förskolan när inte jag kan, han tar ut sonen när inte jag orkar. Min son har dessutom svår ADHD, hans biopappa finns inte med i bilden alls. Om vår familj ska fungera kan ingen av oss tänka att det där eller det där tänker inte jag göra för det är inte mitt ansvar. Vi samarbetar, så enkelt är det. Men det går inte om bara en inser det, vi bägge arbetar tillsammans. Det är nyckeln för att en styvfamilj ska fungera, alltså bra komunikation, samarbete, gemensamt ansvar för konflikthantering.När man lever ihop i ett gemensamt hushåll har man med gemensamma regler. Här skulle det inte fungera om jag ensam satte regler utan det sitter sambon och jag ner och pratar om. Hur vi ska ha det. Det är ju gemensamt hem och jag vill inte köra över honom genom att ensam bestämma regler.

Det är en stor skillnad när bioföräldern inte finns närvarande alls!!!!

Jag följer också med på föräldramöten etc. när det funkar eller om mamman eller pappan inte kan, jag behöver väl inte vara en bra styvmamma för det.

Men du har helt rätt i att man gemensamt i en familj bär ansvar och sätter upp regler.

Tjofsen

Äldre 28 Dec 14:37

#55

DrakenSpektakel: Jag tycker det verkar vara en väldigt fin tanke. Men man måste faktiskt lära sig att möta tillsägelser, konflikter och påpekande om sitt beteende också. Det är ju så det är ute i verkligheten. De måste lära sig att argumentera för sin sak, att förhandla och att vissa saker inte är förhandlingsbara....Så tror jag i alla fall.

Om de exempelvis skiter i att plocka upp sina saker eller lägga tvätten i tvättkorgen.......hur ska man då få dem att göra det genom att berömma dem att de plockade undan sin mattallrik om man inte får påpeka att de struntat i att man bett dem att plocka undan tvätt och saker på rummet.. (jag har inte så men det var ett exempel bara).
Man ska inte heller behöva gå omkring med ett leende på läpparna hela dagarna och bara se livet rosenrött. Tror MÅNGA får en smäll som golvar dem den dan de möts av andra attityder.

Tjofsen

Äldre 29 Dec 13:12

#57

Min styvdotter har fått flytta hit för att det inte funkar hos mamman. Det är ju i grund och botten mammans "fel" eller vad man ska säga - men nu är flickan så stor och har så många andra som stöttar henne så hon skulle faktiskt kunna skärpa till sig hon med. I alla fall så har vi fasta rutiner här och jag har satt upp en lapp på insidan av hennes garderob - så man slipper gå och påminna och tjata. ÄNDÅ så struntar hon i det och man får tjata varje kväll ändå....eller så frågar hon: ska jag bädda nu och borsta tänderna och sånt?

Nu har jag skrivit en ny lapp med datautskrift - hon har fått läsa den och vi har kommit överens om att hon inte behöver "undra" hur hon ska göra - utan det är ALLTID samma som ska göras. Får vi se.

Det är så jäkla trist att behöva tjata om samma saker - man hittar liksom inte ork till att göra annat som är kul.

Tjofsen

Äldre 29 Dec 20:47

#62

DrakenSpektakel skrev 2008-12-29 14:51:48 följande:

Tjofsen skrev 2008-12-29 13:12:07 följande: men varför är det DU som gör det och inte hennes pappa, är frågan...?

Han jobbar femskift och då innebär det att jag är den som är mest hemma. Dessutom har han inte alls i sin natur att hålla samma ordningssinne och koll som jag.

Tjofsen

Äldre 29 Dec 20:49

#63

chila: jag förstår dig. Har inte samma situation som dig då men kan ändå förstå. Jag känner stundtals också att det kunde likagärna ha varit jag i en lägenhet för mig själv och vår son och sen få ut det gottigaste av relationen så får han ta fullt ansvar för sin dotter istället. Nu har jag ansvar för hans barn med hela hennes bagage också. Dessutom hade man kanske sluppit barnets mamma som ständigt strular till vardagen för mig och hugger en i ryggen så fort hon kan.

Tjofsen

Äldre 30 Dec 15:53

#65

Virrmaja skrev 2008-12-30 00:14:43 följande:

DrakenSpektakel skrev 2008-12-29 14:51:48 följande: Är man i en familj så ska alla vuxna dela på ansvaret, tjatet, nöjena, kramarna, gråten, skojet ja på allt. Det skulle aldrig falla mig in att vänta på att min man skulle säga något. Vi är en familj, jag har mamma rollen fast jag inte är en biologisk mamma...Tycker du gör helt rätt tjofsen...

Tack...Dottern säger också så: Du är ju som en mamma liksom.
När hon var liten sa hon mamma ibland också men jag sa att jag helt inte ville att hon sa så eftersom hon faktiskt har en mamma redan men att hon fick göra som hon ville, jag tyckte bara det kändes så fel liksom. Nu kallar hon mig för mitt namn.

Vi har inte världens bästa relation just nu för jag är så satans trött hela tiden så jag orkar inte engagera mig lika mycket som jag gjorde de första åren. Men det har varit såååå jobbigt med hela resan att få hit henne heltid innan mamman fattade rätt beslut så jag är så dränerad när det gäller henne .- dessutom har jag ju blivit mamma själv nu på lite äldre dar ....och det är ju ett nytt äventyr som kräver massa.

Så jag blev tvåbarnsförälder på ett och samma år kan man säga.

Orkar inte med styvsonen...

INNEHÅLL