Marline: grattis till en liten son. Jag fick som sagt en dotter i v 28+4 för 11 dagar sedan just pga allvarlig havandeskapsförgiftning. Självklart kommer våra små klara sig, tänk ingenting annat. Jag gör allt för att tänka positivt även om det känns omöjligt när man plötsligt står vid kuvösen och lillan gör ett jättedipp på flera minuter och totalglömmer att andas så hjärtfrekvensen ligger på 70 och syresättningen gått från 95 % till 50 %. Usch!. Men hon hämtar sig varje gång (hittills).
Skönt att din son är ute ur respiratorn. Har han fått mat mm ännu? Han verkar ha hållt vikten bra också.
Ett bra tips är att begära kuratorskontakt. Vi har begärt det, nu har de varit lediga så vi har inte träffat någon än men jag tror att det är bra. Vi tänkte mestadels prata och få hjälp med alla papper till FK mm men samtalsstöd är inte dumt.
Imorgon är hon exakt två veckor gammal, eller 30+4.
Siri har inte haft någon syrgas alls de senaste två dagarna och jag hoppas att det håller i sig. Det visade sig att hon hade en liten infektion men nya prover igår kväll visade att infektionsvärdet nu var tillbaka på <5 och idag har hon inte alls haft så många puls och saturationsfall som tidigare dagar.
KSB: usch, det måste vara väldigt jobbigt att stå bredvid och se ens lilla barn bli blå och inte kunna göra någonting. Jag hade nog reagerat precis som du, genom att i panik springa ut ur rummet.
Skönt att de ändå vågar lägga honom i CPAP igen, de skulle ju inte chansa om de inte trodde att det kan fungera. Han har väl gått upp riktigt bra. Tycker han verkar rätt stor ändå med sina 850 g.
Åh, så underbart att infektionen är gett med sig och att det inte längre är kritiskt. Att de skickat er till hemsjukhuset igen är ju ett bra tecken. Man förstår inte hur starka dessa barn är. De måste ha en livskraft som vi andra aldrig skulle kunna uppbringa.
Förstår helt att ni är less på sjukhus, önskar att jag hade kunnat peppa er på något sett så det känns kortare. Är det 10 veckor ni varit där nu?