• Tessita

    Född v. 23+6 en orolig tid!

    GRATTIS TILL DITT UNDERBARA BARN!! Jag förstår mkt av vad du går igenom. Fck barn i v 22 + 5 hon är nu 6 veckor gammal. Det har varit en fruktansvärt jobbig tid med så många ggr i och ur resp att vi tappat räkningen men nu tror dem att hon ska klara av att andas själv med CPAP ( håll tummarna för oss). Jag önskar er all lycka och försök ta en dag i taget, varje minut utan resp är en framgång. KRAM!!!

  • Tessita

    KSB, hur går det för er? Vår tjej verkar klara sig utan resp nu, vi är så lyckliga. Jag har tappat räkningen på alla gånger som vi trott att vi skulle förlora henne när hon slutat syresätta sig och tappat puls. Men nu känns hon mkt mer stabil nu och det är så fantastiskt att se när hon fortsätter syresätta sig fint trots att hon tappar puls. Men vi har ju fortfarande en lång, lång väg kvar. Vill gärna höra hur det fortsatt går för er. Lycka till.

  • Tessita

    KSB, jag lider med er för vi har gått igenom samma sak så många ggr under de 7 veckor som vi nu tillbringat på neo. Men på ngt sätt lyckas man överleva dessa situationer. Nu har vår tjej varit stabil ett par dagar utan ngn större puls eller saturations dipp. Vi har blivit flyttade till vårt hemsjukhus och hon får nu lite andningshjälp av ngt som heter BIPAP som är helt nytt för oss. Ngn som har några erfarenheter av Bipap att dela med sig av?

  • Tessita

    Men KSB vilka underbara nyheter!! Klarar de 3 dygn i CPAP så brukar det vända!! Så kanske (håller tummarna) är det slut med respirator för er del nu då? Även om han åker tillbaka i resp igen så är det ett enormt framsteg. Han är riktigt stark. Jag har tänkt på er och är glad över dessa nyheter.


    Trots att vi nu varit på sjukhus i 2 mån och vår tjej nu har blivit så stor att hon fördubblat sin vikt (vägde idag 900 g) så vågar jag knappt lyfta henne heller. Man är lite extra rädd från resp tiden då hon extuberades flera ggr av misstag då tuben aldrig satt riktigt bra. Men sen är man ju som du säger så rädd att skada henne också.  Men jag håller med det är en väldigt märklig känsla att andra tar hand om ens barn bättre än en själv.


    Det känns inte som vi har tagit oss i mål men sista dagarna har vi faktiskt börja tänka lite framåt än dag för dag eller timme för timme som det var förrut. Hon har varit jätte stabil sen nyårsafton inga större dippar alls och kräver mindre o mindre syrgas. Vi är så lyckliga över att det går åt rätt håll även om vi försöker vara förberedda på bakslag.

    Lycka till nu och meddela oss hur det går.

    Kram

Svar på tråden Född v. 23+6 en orolig tid!