Nattskräck redan vid 10 mån ???eller vad är det?

Vi har oxå haft nattproblem med vår lille i 2 månader. Han vaknade precis på samma sätt som du beskriver. Jag började oxå fundera på om det var nattskräck men sen helt plötsligt förvann det. Han har nu sovit hela nätter i 1 vecka - jätteskönt. Han var 10 månader när det började och är nu nästan 1 år.

Det är ju oxå en utvecklingsfas vid den här åldern som ofta påverkar sömnen negativt.

Både mardrömmar och nattskräck kan förekomma redan från ca 6 månader. Blir han tröstad av er och vill komma upp i famnen? I så fall är det mardrömmar. Blir han skräckslagen när han ser er? Då är det nattskräck.

Hon vaknade av att hon inte fann rätt liggställning tror jag, och så började hon gråta och det övergick snabbt till skrik, men hon halvsov ändå skrek hon.
Jag försökte ta upp henne men det blev bara värre, så lade jag ner henne men hon bökade runt och gråt och skrek, jag blev så ledsen över att inte kunna hjälpa henne, hon ammar mycket på nätterna, och somnar alltid om direkt men det va inte heller till någon hjälp. Hon somnade tillslut i utmattning.
Jag var helt chockad fatiskt för denna gången var det värre än dom andra 2 ggr.
Men läste att det finns flera som upplevt samma. Men hur tröstar man om barnet inte är mottagligt i all gråt

känner att jag har svårt att somna om själv för man låg på helspänn att det skulle hända igen, jag blev så orolig att hon ska fortsäta så.
På morgonen var hon samma glada spralliga lilla tjej, och det händer aldrig på dagen då hon vilar. Jag har börjat släcka lampan, har en svagt rödlysande lampa , så jag kan se henne och hon mig, men efter andra gången har jag släckt den ifall det va den som störde, men hon har aldrig regerat på den innan, den hade jag sen hon va nyfödd. Kanske rädd i mörkret, eller mardröm, eller så är det utvecklingsfas, hm...???

När vår dotter var i den åldern, så tände vi alla lampor och satte henne på lekfilten. Jag var så nära det gick utan att hon blev ännu räddare. När dottern så småningom vaknat till ordentligt, så släckte vi ner och lade oss igen.

testade första gången att tända och sätta oss på golvet men hon var så trött och ville bara klammra sig fast, släckte jag började hon skrika, klockan var väl 3 på natten då, och jag var helt slut när klockan blev 6 på morgonen, så somnade hon.
Annars har klockan varit runt 1 på natten.
Men förstoppning läste jag om att det kan vara, el mjölkallergi..hon bajsar 1gång om dagen, ammar mest, men har börjat äta lite vanlig mat, kanske maten då? eller så är det att det "som en tia-attack" i hjärnan", usch..tänk om detta fortsätter,då kommer man ju vara helt slut båda två.

Om hon klamrade sig fast vid dig, så tror jag inte det var nattskräck. Mardrömmar kanske, men då brukar rädslan ge sig rätt fort. Kanske hon har ont någonstans? Eller äter hon någon medicin som kan ge biverkningar? Magen, öronen eller en medicin skulle jag gissa på ...

hon äter ingen medicin, har inga problem på dagen alls, och hon ville inte men ändå ville hon på nåt sätt bli tröstad mitt i all skrik, jag hoppas innerligt att det är tillfälligt

Min dotter var precis likadan när hon var ca 1 år

så det kommer vara ett tag då kanske, hur gjorde ni då? kan man gö anåt?

KANSKE det kan ha varit magen, fick diarre blandat med fast avf. nu på em, det kanske var något i den vanliga maten hon inte tålde, det var nog det som skulle igenom dom små tarmarna, hon åt julkorv med potis och lite gräddfil, efterrätten var banan och lite hallon. Men det har hon ätit innan och då va det inga problem. Sen sov hon 2 timmar trots att grannen borrade och hammrade som bara den