Feminin/maskulin?

Jag tror att andra uppfattar mig som 50/50. Utseendemässigt har jag en feminin kropp men kanske inte jättefeminint ansikte och frisyr (förutom mina äppelkinder, som är allt annat än maskulina ). Jag har lätt för att bygga muskler och är oftast rätt stark, så där ses jag säkert som rätt maskulin. Om man ska se till de egenskaper som brukar betecknas som feminina, ses jag nog som typiskt feminin i det att jag pratar mycket och har nära till känslor och sånt. Sen "är" jag maskulin i det att jag ´är händig och tar plats.

Iom att jag sedan länge är oerhört intresserad av genusfrågor har jag sjävklart tänkt mycket på detta, och är övertygad om att vi alla har potential att vara det mesta så att säga. Jag försöker bejaka både mina feminina och mina maskulina sidor. Sen kan man förstås ifrågasätta varför vissa saker uppfattas som just feminina och maskulina och vilka värden vi tillskriver dem; vilka egenskaper som anses som lite bättre än andra. Men det är en helt annan diskussion.

Jag håller HELT med dig angående att könsrollerna är socialt konstruerade! Själv är jag hyfsat könsneutralt uppfostrad (mina föräldrar var ganska medvetna med sitt första barn ). Jag fick olika typer av leksaker att leka med - både dockor, bilbana, lego och knallpulverpickadoller - och blev peppad att göra det jag gillade. Att mina fritidsintressen var teater och dans stämde nog väl med min personlighet, men antagligen påverkade det mig mer än jag fattar.

Frisyren är just nu rätt neutral; halvlångt och tist (måååste klippa mig snart!), men jag har haft riktigt "pojkiga" frisyrer och då har jag faktiskt blivit uppfattad som lesbisk av trångsynta gubbar och killar på krogen (gud, så tröttsamt! Som om det hade med frisyren att göra).

Faktum är att jag nog har gått in en hel del för att utmana könsrollerna. När jag var 20 började jag snusa (innan de s.k. "tjejsnus"-soterna kom), nästan enbart som en form av protest. "Det är så fult med tjejer som snusar". Men vad fan, det är väl inte snyggt när killar gör det heller! OK, det var ju definitivt en dålig grej att göra oavsett och jag har slutat nu.

Sen har jag även medvetet gått in för att bli tagen på allvar av killar på t.ex. krogen. En av mina kompisar gick in för att (verkade det som alltså) vara så våpig som möjlgt. Hon svängde med sitt långa hår, bystade upp sig och skrattade åt alla killars skämt. Så jag tror att jag dessutom försökte väga upp det hela.

Jag känner mig trygg i min egen sexualitet - hetero f.ö. trots allt, haha! - och känner mig snarare stärkt av att ibland utmana omgivningen genom att t.ex. inte raka benen en sommar (även om det är sjukt svårt att inte känna av trycket!) eller liknande.

Det där att du på nåt sätt skulle "välja den lätta vägen" genom att välja att vara feminin, det tror jag faktiskt har en viss poäng. Kanske skulle du utmana dig själv?

Haha.
Hm, svårt... Det bästa är kanske att gripa chanserna när de dyker upp. Typ säga "jag kan ta det" när nån frågar efter "några starka killar" som kan bära ditten och datten. Eller testa att se vad som händer när du inte rakat benen så att de blivit så där härligt fluffiga (om nu dina blir det ). Och var på din vakt vid tillfällen då du vet att du ibland spelar på din femininitet - och gör istället tvärtom (eller som du tror att en kille skulle göra).

Nåt som alla tjejer borde testa är att, när man är på middag med fler heterosexuella par, hänga ute i vardagsrummet (med killarna) och dricka en whisky medan Tjejerna hjälper till ute i köket.*

* Extremt könssocialiserat men inte desto mindre väldigt vanligt. Händer jämt.