Hur ska en sexåring bete sig??
Vår dotter ska utredas för nån typ av NPF, troligen Asperger... det är vi själva som begärt detta.
Men samtidigt som man är övertygad om att nåt inte stämmer, samtidigt velar man och tänker att man överdriver... hon är första barnet (har ett syskon) och man har ju inget annat än kompisarnas barn att jämföra med. Kanske är det normalt med vissa saker...?
Är det normalt när man är nästan sex år att:
-fråga samma sak tusen gånger: Hur många sekunder är det tills i morgon, hur många dagar är det till våren, hur många sekunder är det... 20 ggr om dagen, minst... fastän jag klargör att jag inte vet ur många sekunder och att hon inte behöver fråga det nåt mer eftersom jag inte vet svaret...
-man ska säga till 30 ggr på samma förmiddag att man iNTE får hoppa i sängen (det är inga laglösa fri-upfostran-barn vi har) och ÄNDÅ hoppas det igen efter en halv minut...
-hon skrattar hysteriskt, överdrivet, tillgjort, efter att alla andra slutat skratta, när man ser en barnfilm
och sen sitter och säger åt oss: skratta då, skratta då... fast det inte är nåt roligt.
-inte kunna sitta ordentligt vid matbordet, utan helst försöka stå, åla under bordet, stå på huvudet...
Jag vill inte ha nåt annat än ett ärligt svar: är detta normala företeelser? Är alla barn så? Överdriver vi eller är vår känsla rätt... (det är fler saker som gjort att vi sökt hjälp, inte bara dessa...)
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-01-02 22:27
Fler grejor:
Fixerar sig vid pyssel. Leker i stort sett inte med nåt annat och vill gärna att kompisarna ska vilja göra samma sak. Hela tiden.
Livrädd för höga ljud. Avskyr om man tar i henne med våta händer. Avskyr att bli kammad. Svår att se i ögonen, men är hon berättar om nåt hon gillar så är hon jättestirrig (vilken även BUP-psykologen påpekade)
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-01-05 17:09
Förresten: borde ine en sexåring förstå att gubbarna på TV inte kommer ut om man öppnar TV:n??