• dalejo

    Förlossningssätt när syskon till änglabarn föds ?

    Är tidigt i graviditeten men har redan börjat fundera eller snarare grubbla över förlossningen. Vår vaginala förlossning av vårt änglabarn gick väldigt lätt och smidigt så jag har inga negativa minnen av en vaginal förlossning. Däremot läser jag nu om hur många som förlorat sina barn under förlossningen av olika anledningar och det skrämmer mig enormt. Tänk om graviditeten går jättebra denna gång men så händer något under förlossningen som gör att barnet dör eller får syrebrist och blir hjärnskadat? Det jag tycker verkar vara negativt med kejsarsnitt är att den omedelbara kontakten när barnet kommit ut blir ju lite bruten - först tar dom ut barnet i ett annat rum för att suga slem, sedan läggs bebisen hos mig men när jag ligger på uppvak så får jag ej ha bebisen med mig (verkar vara olika på olika sjukhus) och då missar jag ju den där tidiga kontakten jag längtat så mycket efter? Jag är inte rädd för fysisk smärta så varken vaginal förlossning eller kejsarsnitt skrämmer mig ur den synpunkten utan det är mer hur det kommer att funka när barnet är framfött som jag funderar mycket på. Det skulle vara så underbart att direkt få upp ett levande barn på bröstet och få vara ifred en stund men den - så blir det ju inte vid kejsarsnitt?? Å andra sidan är jag rädd för vaginal förlossning pga ev komplikatoner som jag nämnt ovan. Pga min ålder har jag inte heller hur många år som helst på mig satt skaffa barn så inget får hända denna gång. Ni som fött syskon till era änglabarn - hur födde ni och varför valde ni det förlossningssättet? Berätta allt ni kan om era förlossningar.
    Tack på förhand!

  • Svar på tråden Förlossningssätt när syskon till änglabarn föds ?
  • Kyoko

    Jag förstår så väl dina tankar. Jag hade en underbar förlossning fram till den stund då vår son kom ut och han aldrig kunde andas på egen hand. Nu är jag i v. 31 med syskon och har funderat fram och tillbaka. Rädslan för misstag under förossningen är överhängande när man kommit så långt som vi gjort . dvs gjort alla koller kommit förbi den mest kritiska fasen. Men jag har beslutat att föda vaginalt så länge inget oförutsett händer då får de snitta direkt. Men mitt råd till dig är ta kontakt med specialistmödravåren och prata med de. Med experter som bollplank kan du bilda dig en uppfattning genom att informera dig om vad som är bäst för dig.

    Förstår så väl din önskan att få det där levande skrikande knytet i famnen - vill så gärna detsamma. Men innerst inne gör vi ju det vi måste bata vårt barn överlever. Jag har som sagt fattat beslutet att föda vaginalt men tvekar fortfarande till viss del. Nästa vecka skall jag in på ett sent ul och kommer då diskutera lite mer inför förlossningen. Dessutom hade vi ett möte med läkaren på specielistmödravården på ks och det var jätteskönt för där fick vi prata med en läkare som tog vår oro på allvar. Så åter igen se tilla tt få komma och prata om din oro så tror ajg att du kommer att komma fram till det beslut som ör rätt för dig.

    Till sist vill jag bara säga grattis till din graviditet och lycka till med allt.

  • Froggis76

    Förstår din oro! Jag var livrädd!!! Och jag blev dessutom igångsatt redan i v 34 med min ängels syskon, så bara det var kaotiskt! Under själva förlossningen var det ständig koll på mig och barnet, och ALLA gjorde allt de kunde för att det skulle gå bra.
    Jag hade bara lustgas som hjälp, men Max hjärtljud sjönk och det blev pådrag i rummet då det kom läkare och barnmorskor från alla håll. Sugklockan kom fram och lustgasen byttes ut till syrgas. Av någon anledning så fick jag en enorm kraft att krysta ut honom innan sugklockan hann sättas. Han mådde jättebra när han kom ut.
    Andra förlossningen gick smidigt.
    Tror att man oroar sig oavsett vilket sätt man väljer, och det är ju fullt normalt. Det vi har gått igenom har satt sina spår, och det vore ju konstigt om vi inte orade oss.

    Lycka till, det kommer säkert att gå bra!

    Massor av styrkekramar från Ängeln Robins mamma

  • Mamsen1

    Jag har fött 4 barn. De 2 första var "vanliga" förlossningar. Nr.3 blev ett katastrofsnitt då hjärtljuden gick ner och vår son dog innan de hann få ut honom. Med nr. 4 skulle jag ha en "vanlig" förlossning men den slutade även med ett akutsnitt, eftersom fostervattnet inte såg så bra ut.(sonen som dog hade oxå mycket bajs i vattnet)Jag hade nog under hela graviditeten funderat på om jag skulle begära ett snitt så inget skulle inträffa igen, hade nog velat ha ett planerat ist för akutsnitt.Men helst ville jag ju föda som "vanligt" med alla barn, men vad gör man inte för att de ska klara sig. Vid planerade snitt och allt ser bra ut kan man få ha barnent hos sig när de syr igen, tror jag.

  • Mkmit

    Jag blev igångsatt med fyran. Dels för att jag är gbs-bärare och skulle ha antibiotika men också för att jag inte orkade vänta. Eftersom jag haft normala och komplikationsfria förlossningar innan så fanns inget alternativ för mig. Jag ville föda vaginalt. Är man orolig ska man lägga upp en plan. Går inte förlossningen framåt som den bör så ska man ha alternativ klara. Då känner man sig tryggare och det borde nog bm kunns hjälpa dig med.

  • Mamma Paradox

    Med induktion i v 38, som slutade i akutsnitt... efter nästan 4 dygn...

    Som du skriver så är väl rutinerna lite olika på olika sjukhus, men jag fick min son till mig, blodig å kletig, direkt efter det att han hade fötts. Vi fick hälsa lite snabbt, sen togs han till ett rum där han vägdes, mättes et.c, i direkt anslutning till operationssalen. Sen när han var klar där inne, efter typ 5-10 min, så kom han in till mig igen. Inlindad i en filt, så fick han ligga hos mig hela tiden medan jag syddes ihop.

    Därefter kom jag till uppvaket medan min son och hans pappa gick upp till förlossningsavdelningen. Jag var då så slut efter denna pärs så jag somnade en stund, men direkt då jag vaknade så frågade sköterskan om jag ville att sonen och hans pappa skulle komma ner. Om jag kände att jag orkade, vilket jag gjorde. Det var efter cirka 1½ timme. Och då fick han va hos mig hela tiden som jag var kvar på uppvaket, fram tills dess att jag kunde röra mina ben.

    Personligen, för EGEN del, skulle jag hellre haft en planerat snitt, med det jag vet nu. Jag kände mig misslyckad och aningen snuvad över att det blev akut snitt. Men det är ju helt individuellt hur man känner. I övrigt så håller jag helt med *Mkmit* om att det är bra att ha lite olika planer och alternativ genomtänkta innan.


    Du får jättegärna höra av dig till mig om du vill!

    LYCKA TILL!! KRAM!!


Svar på tråden Förlossningssätt när syskon till änglabarn föds ?