Vad gör ni för att koppla bort er oro för missfall?
Förra graviditeten var jag övertygad om MA, eftersom jag har haft ett par MA innan. Så när jag kom till vul och fick det bekräftat, reagerade jag knappt utan bara tänkte: "Det var väl det jag visste".
Jag orkar inte gå igenom all oro igen och ska därför ta efter råden här. Denna gång ska jag också lägga min kraft på att älska det lilla embryot där inne, istället för att gå runt och ta för givet att det går åt he....e.
Lättare sagt än gjort, jag vet. Och, som någon skrev, man blir ju inte lugnare av att hänga här på FL
Ps. Angående den kritiska veckan 5, så stämmer det i alla fall på mig. Tre stycken MA i v. 5 (som jag upptäkt på vul i v. 8.). Jag är själv nu i vecka 5, suck.