tekannan:
ja det är mycket funderingar:) men jag försöker också vara så öppen så möjligt, har väl tanke att jag ska se hur det känns alltihop, sen kanske välja till lustgasen och skulle det bli totalt jävla förjäkligt så får jag väl ta någon bedövning. Det är ju inget examensprov man måste visa sig stark, men jag vill ju gärna vara så klar i skallen o kroppen som möjligt och man vet ju att smärtan kommer ju gå över, att smärtan leder till något fantastiskt, försöker ha den inställningen iaf:) man vet ju aldrig hur man reagerar egentligen. Kejsarsnitt är något jag fruktar för också, måste det göras så måste det väl, men jag tror jag skulle känna en uns av besvikelse, man har ju en bild av att föda normalt sen få barnet till bröstet och allt det där. Men sen får de ju hellre göra ett snitt än att riskera barnets liv. Har opererats mycket i mina dagar, brutit många ben och haft en mag/tarm infektion, och jag blir ju så himla dåsig och dålig av bedövning och narkos, helt borta och avtrubbad i en lång tid, varit tillfällen då jag förlorat medvetandet fast jag låg på uppvak. Lustgas fick jag en gång för många år sedan hos tandläkaren, jag fick en ny tid, de kunde inte göra klart, för jag fnittra oavbrutet åt mig själv i takspegeln i en halvtimme.
Men precis som du säger så får man väl se när man väl är där, prata om funderingarna och ta det som det kommer. Ingen förlossning är den andra lik och det är ju som sagt inget examensprov:)