Vi som väntar junibebisar del 2!
ploppen, ja den största rädslan är väl egentligen att man inte riktigt vet vad som komma skall och att man inte har någon direkt kontroll över det och jag tycker inte att man ska känna sig som en mindre bra föderska om man tar till någon bedövning eller liknande. alla är vi olika med olika behov o gränser. försöker se det så, får mig att må bättre:)
Man kan skriva ett förlossningsbrev och be bm lägga dem i sin journal.
Jag har inte funderat så mycket. vill inte sätta i någon bedövning direkt utan jag vill se hur det går o känns först. Jag vill inte heller ha några elever med då jag har en sådan rädsla av just "mycket folk som stressar omkring" sen att om det bli kejsarsnitt så vill jag i möjligaste mån vara vaken. Tror det känns bra att skriva o lämna in brev, sen blir det kanske inte så ändå som man tänkt, men känslan av att få vara med o bestämma känns bra:)
katta86: läste om din förlossning, och ja, rakt ut så är det väl exakt det där jag är rädd för, att inte förstå situationen, sövas, vakna dåsig, inte ha barnet intill mig osv.
men det fick ett gott slut iaf, och det hindra inte dig från att föda barn igen! Så även det man är mest rädd för är värt att genomgå för barnet man bär på! Kvinnor är så otroligt starka varelser egentligen.
