Vi som väntar junibebisar del 2!

Ha, ja till och med min man har varit tvungen att göra impulsköp på barnavdelningen där!

Usch, jag har också fått foglossningar nu, och det värsta är att det känns just inget på morgonen och förmiddagen, så jag glömmer alltid att sätta på mig det där gummibandet (inte för att det hjälper så mycket, men lite kanske...) och så inser jag framåt eftermiddagen att det hade nog inte varit så dumt att komma ihåg det... Men jag är glad ändå, vi har just kommit hem från en vecka i fjällen och skidåkning (längd) funkar faktiskt ganska bra ändå. Vilket har varit himla tur, det har varit helt underbara spår och så härligt att åka! Dessutom har min älskade bonusson (7 år) äntligen kommit på att det är roligt också, vilket innebär att vi slipper stanna och lirka var 20:e meter. Jippiii!

bebek skrev 2009-02-22 18:53:53 följande:

Tränar? Nja, jag kan väl säga att jag har det med på att-göra-listan, det är väl det närmaste sanningen. Men jag borde verkligen.

Förra gången var jag glad att jag hade tränat innan, inte för att musklerna fungerade öht men ändå. Första tiden efter förlossningen hade jag lika gärna kunna försökt vifta med öronen som att knipa, jag kunde varken spänna musklerna eller slappna av, och när jag skulle kissa var jag tvungen att trycka på magen för att det skulle komma ut. Nyttan jag hade av att ha tränat innan var att det förmodligen gick snabbare att hitta igen musklerna, hur jag skulle styra dem liksom. Det har väl funkat OK sedan dess, jag kunde t ex springa tjejmilen utan att kissa på mig, och det var tre månader efter förlossningen.

Jag tror jag fick någon sorts papper från barnmorskan förra gången. Man skulle göra minst tio/dag och hålla 5-10 s/gång har jag för mig. Det blir dessutom besiktning på efterkontrollen och bannor om man inte skött sig.

bebek skrev 2009-02-23 21:13:31 följande:

Nä, typ. Och dessutom gör ju folk om det, om det var så att förlossningar gav allt för oerhörda trauman skulle alla människor bara ha ett barn ju.

Alltså, jag förstår om man har ett jobb där det helt enkelt inte fungerar att jobba när man är gravid,av olika skäl. Men ni som ska gå hem snart, är ni inte rädda för att få det långsamt av att gå och vänta? Eller är det jag som har ett tråkigt liv?

Ojoj, det måste ju vara drygt en vecka sedan jag kikade in här senast, och kolla nu vad som har hänt!! Fast jag tycer iofs att det är ganska mycket snyggare. Och vårt bredband är ju långsamt jämt, så någon större skillnad på den fronten är det ju inte.

Jag måste berätta en ganska störd sak också:

Min man har ju en son sedan ett tidigare förhållande. Han och exet kommer inte vidare väl överens, barnet var inte planerat och jag tror att hon har varit rätt så irriterad på att tvingas ha med min man att göra - han vill ju vara involverad i sin son lika mycket som hon är det. För att tala klarspråk så tycker jag riktigt illa om henne och hennes nya sambo, för att jag tycker att framför allt hon har betett sig väldigt illa mot min man och deras son. Hon har försökt på alla möjliga sätt att hålla isär dem, bland annat genom att anmäla min man för barnmisshandel. De har varit i tingsrätten ganska många vändor och sonen har nu delat boende, vi bor i samma stad. Alltså, jag försöker verkligen att småprata lite trevligt med henne när vi träffas för jag vill att sonen ska märka så lite som möjligt, men jag har så SVÅRT att spela.

Hur som helst, i julas fick vi reda på att de också skulle ha barn nu i sommar, och häromveckan så pratade min man med henne lite i största allmänhet, och då visade det sig att vi ska ha våra barn med två veckors mellanrum! Jag svär. Jag lovar att vi kommer att få dela rum med varandra på BB också, och varken Lars Norén eller Strindberg skulle ha kunnat hitta på ett mer rubbat familjedrama än det som (enligt min övertygelse nu) väntar mig i sommar! Jag tror jag vet vad min första önskan i mitt förlossningsbrev ska vara. Undrar om de kan tänka sig att ta hänsyn till sånt...

Jag vet, det är ju helt stört! de här små kommande barnen kommer förmodligen att gå i samma klass i skolan också. Dessa moderna familjer... När jag blir gammal kommer jag väl förhoppningsvis iaf att kunna skratta åt det.

Tja, man får ju lite roligare om inte annat... Ja, jag får väl se hur det går. Ganska bisarrt alltihop i alla fall.