Vi har en liten grabb på 14 månader som INTE lyssnar på vad vi säger åt honom. Självklart försöker vi att vara konsekventa och alltid slutföra våra "kommandon".
Men snabbt är han där igen och testar och testar.
Man tycker ju att han ska förstå och han vet att han gör fel, men ändå kan han inte låta bli..
Vad ska vi göra? Har ni något tips?
Hmm, vår son är 13 månader och jag ser honom fortfarande som en bebis som inte kan eller vet något, haha. Nej, men jag sätter inte för stora krav på honom. Han är fortfarande så liten. Tycker att det räcker med att säga nej till sådant som är farligt eller som han absolut inte får ha, och vara konsekvent med det. Han slutar inte alltid med det han gör men då får man helt enkelt bära bort honom och sysselsätta med annat.
När dottern var i den åldern så sa vi bara till om hon höll på med något som var farligt. (vägguttagen tex. Bara för att våra var barnsäkra behöver det inte betyda att de är det överallt annars..)
I övrigt så plockade vi bort det vi var rädda om så att hon inte kunde komma åt det.
Tror att det är sunt och normalt att de börjar testa gränser.
Lycka till med den lille! 
heregud, då e min dotter trotsigare än trotsigast. Hon testar oss hela tiden...drar i vägguttagen så nu har vi tejpat med isoleringstejp för att hon inte ska dra ut dpm och stoppa i munnen..den ena kontakten har hon helt tröttnat på. Det blir mycket nej, men jag försöker att inte lägga så mycket vikt på det när hon är så liten. Visst förstår hon till en viss del, men jag tycker det är härligt att hon är så nyfiken på saker och ting. Bara om det blir nåt som är farligt säger vi nej och går därifrån..eller så distraherar jag henne med en lek. Det brukar funka fin fint! Extra busig blir hon när jag gör andra saker...typ lagar mat, städar, då vill hon ha uppmärksamhet=bus. Så ibland prioriterar jag bort en del vardagsbestyr och leker ist. Det är mitt tips...
Men alltså, drygt ett år?? Livet ska upptäckas, barnet förstår inte ett nej och konsekvenser av sitt handlande ännu. Flytta grejer ni inte vill att han ska komma åt eller som är farliga. Och du, det här är inte trots. Det är livet, upptäckarglädje och nyfikenhet. I 2½ års åldern kommer trots och då kommer du att längta tillbaka till detta, jag lovar!
Tagga ned och njut istället.
Ja, jag har förstått det nu.
Försöker även få in sambon på detta spår. Tagga ner och välj dina "fajter"..
Det blir så himla mkt nej och ajaj annars..
Nu försöker vi uppmuntra och avleda vår son på andra vägar då det bär av åt fel håll.
Men att vrida på spisen är fortfarande ett BIG NO NO!
Tror ni tänker åt rätt håll - man ska välja sina strider och inte säga nej för ofta. Då blir ju ordet "Nej" väldigt uttjatat och förlorar sin kraft.
Vi försöker att bara säga nej om något är farligt.
Leo är snart 12 månader och är inte så värst busig än - förutom när man tagit av honom blöjan och ska sätta på en ny. Då kryper han iväg snabbt som attan och kiknar av skratt under tiden. Han älskar att bli jagad
Men... snälla... ett så litet barn förstår kanske nej, men har fortfarande ingen impulskontroll så det spelar ingen roll hur många gånger du försöker "lära" honom något! Så sluta domdera över ditt barn och se till att kommunicera kärlek istället (ok, låter som en hippie nu, haha men hoppas du förstår) Sätta gränser kommer du få göra tillräckligt senare ändå! Nu är ju tiden för LEK och BUS! Inte en massa gränser, regler och NEJ överallt.
Tja, jag skulle börja med att ändra synsätt. Jag väljer själv om jag vill se det mycket lilla barnets beteende som trots/elakhet/tjurighet eller som nyfikenhet/leklusta/utveckling. Sedan skulle jag också rekommendera att ni inte förväntar er att han ska ha minne och förstånd som en 3-åring ...
lövet2 skrev 2009-01-29 22:37:48 följande:
När jag tänker efter så är det bara en enda sak vi säger "Nej!" till och det är när han närmar sig öppna spisen. Den blir otroligt het (vi har bara den som uppvärmning i vårt hus) och han kan så lätt bränna sig.
Så vi säger nej och lockar sedan bort honom med något annat som är roligare.