Hjälp

Jag tycker du, och också din kille är jätteduktiga och har försökt allt på rätt sätt. (kanske för mycket)

När jag träffade min sambo så bodde han själv och hade sin då 6åriga son varannan helg hos sig.
De hade bara ett sovrum där pappan hade en bred säng, och sen en barnsäng. Pojken sov dock alltid med pappan i hans säng.

Jag sa till pappan att han kanske borde vänja pojken med att sova i egen säng, före jag börjar sova över där samtidigt som pojken.
Så att han inte skulle känna att JAG kör bort honom.
God idé tyckte pappan. och det gick också helt utan problem. Så småningom gick jag med på att sova över där också när pojken var där.
Så länge som vi inte bodde ihop (efter 1 år flyttade vi ihop)så fick de ofta också ha sina helger ensamma. Jag hade ju också egna barn, större i och för sig, som jag gärna var själv med också.
Men det som var bra, tyckte jag, var att pappan genast gav mig en given plats i deras liv. Det jag sa, skulle pojken också respektera osv. Tycker att allt gått bra och för pojken har det inte varit några oklarheter alls.