Till en början tänkte jag också att jag inte ville låta syskonet ärva något... men jag ändrade mig under vägens gång, dvs. när graviditeten fortskred.
Vår dotter som dog levde i 5 1/2 dygn men vi hann aldrig komma hem från sjukhuset med henne. Här hemma stod allt redo för henne och med oss till förlossningen hade vi givetvis en bb-väska fullpackad med kläder, gosedjur och annat till henne.
Jag blev snabbt gravid igen och det är mindre än 10 månader mellan dottern och sonen. Vi funderade mycket på alla saker och hur vi skulle göra. Vet att vissa har sålt t.ex. barnvagn och bilbarnstol. Det klarade jag inte av att göra. Vi har behållit allt oavsett om vi använt det till lillebror eller inte.
Vagn, bilbarnstol, skötbord och säng har lillebror fått ärva. Däremot inte sänglakan. Just lakanen kändes svårt att låta lillebror ärva, så till honom köpte vi nya innan han föddes. Vi fick väldigt mycket begagnade kläder efter våra syskonbarn när vi var gravida med dottern. De har lillebror fått ärva. Däremot plockade jag bort vissa klädesplagg som vi själva hade köpt till dottern, fast hon inte hann ha på sig dessa men dessa låg ju med i bb-väskan och kändes som att de var specifikt ämnade för henne. Även vissa gossedjur är bara hennes, t.ex. en nalle som vi hade som accessoar när vi fotade magen, likaså en skallra. Vi tänker att vissa saker är så förknippade med graviditeten med henne och alla drömmar som byggdes upp när man gick och handlade detta. Givetvis var det så även t.ex. när vi skaffade vagnen. Men eftersom en vagn är så mycket dyrare än en body så erkänner jag att det i mitt fall kändes slöseri att bara låta stå den i förrådet. Vet dock att vissa gjort så att de sålt den vagnen de haft och köpt en ny.
Hur man klarar av att ställa tillbaks skötbord och säng med mera, kan inte jag svara på. Anledningen är att vi aldrig ställde undan dessa. Vi hade de ståendes framme därför att jag inte klarade av att ställa de i förrådet. Barnvagnen ställde vi dock i förrådet efter att min man föreslog att jag kunde hämta in den närhelst jag ville.
När jag var ganska långt gången i graviditeten med lillebror, började vi fundera på t.ex. sängen, som hade stått bäddad hela tiden. Då bäddade jag ner dotterns sängkläder i en rottingmöbel som vi har för hennes saker. Sen bestämde vi oss även för att flytta spjälsängens placering, det kändes bra.
Ju närmare förlossningen vi kom, desto mer växte denna längtan i mig efter att få använda sakerna, som ursprungligen var inköpta till dottern. Jag kände att syskonet gärna fick ärva det mesta, undantaget känslomässigt viktiga saker. Min dotter fick på sig en mössa direkt efter förlossningen, den ligger otvättad i en speciell ask, likaså en snuttefilt som hon hade hos sig. Dessa är bara hennes.
Emellanåt kändes balansgången mellan förnuft och känsla svår när det gällde bebissaker här hemma. Var och en måste komma fram till vad som känns bäst för de. För vår del tog vi oss tid till att fundera på detta när jag var ganska långt gången med lillebror. Tankarna hade fått växa i lugn och ro och så satte vi oss en dag och gick igenom och sorterade sakerna i vad vi ville behålla som dotterns saker och vad syskonet skulle få ärva. Det var blandade känslor och jag grät en del när jag stod och valde och packade ned dotterns saker. För mig var det viktigt att ha gjort de stora valen innan lillebror föddes. Sedan när vi kom hem med honom så ändrade jag mig dock angående bb-väskorna som vi hade fått från sjukhuset när dottern föddes. De låg nerpackade i hennes rottingmöbel. Men jag kom ihåg t.ex. att det låg en sjal med ugglor däri, som jag tyckte var jättefin. Och den valde jag att plocka fram och ge till lillebror. Det har känts som ett rätt beslut.
