Nån som mig med generaliserad ångest, dödsångest och svår hypokondri del 2

Hej!
Jag är en 26 årig tjej med hypokondri och ångest sedan fler år tillbaka. Jag har nog "haft" alla typer av cancer, hjärtproblem etc. Gjort många hälsoundersökningar, ekg, röntgen, blodprover m.m. Men min absolut värsta tid i detta helvete började för ca 1 år sedan, då jag var helt övertygad om att jag hade als. Idag är jag inte lika rädd men fortfarande inte 100 % säker trots att jag träffat 3 allmänläkare, 2 neurologer och gjort en emg. Detta helvete började av att jag hade muskelryckningar i benen och armarna, googlade och als kom upp, sedan var helvetet ett faktum, hela jag exploderade i muskelryckningar. Jag kan nog säga att det inte finns ett enda ställe på min kropp som inte ryckt nån gång. Det gick så långt att jag var nära att ta mitt liv. Sedan fick jag "hjälp" av psykiatrin som först skickade mig till en överläkare inom neurologin som uteslöt als och börja medicinera sertralin (150mg). Jag har fortfarande mycket muskelryckningar och är fortfarande inte säker men jag mår mycket bättre än vad jag gjorde för ett år sedan.
Men jag lider med alla er för jag vet vilket helvete hypokondri är inte bara för en själv, utan alla ens nära och kära blir mycket lidande. Jag var gravid med mitt första barn när detta als-helvete började och min sambo var på väg att lämna mig. Muskelryckningar, styrka och andra självtester var det enda jag kunde tänka på och tro mig när jag säger att jag inte önskar min värsta fiende att genomlida det helvete jag gick igenom! Google är extremt farligt och ger otroligt mycket fel information. Överläkaren som jag träffade sa att visst muskelryckningar är ett tecken på als men ett av de sista teckena så när du börjar få muskelryckningar kan du inte stå på ett ben eller vrida om en nyckel. Jag försöker varje dag och intala mig själv att jag inte har als, vissa dagar går bättre än andra. Men jag hoppas att jag en dag slipper muskelryckningarna och denna rädsla och ångest!
Det här blev mycket långt men en styrke kram till er alla och om ni är rädd gå till läkaren(tro mig när jag säger att jag vet hur hemskt det är) men om ni i ett tidigt skede får bekräftat att det inte är sjukdomen ni är rädd för kanske ni slipper genomlida samma helvete som jag! Å SLUTA läsa om symtom och annat!!!!

jensan: Jag lider med dig när jag läser att du är inne på andra vändan. Men jag tycker det är svårt att avfä'rda sjukdomen när man har dessa ryckningar. Kanske vi kommer att ha dessa hela livet? Under de 4 åren efter du varit på utredning, kunde du släppa din als-rädsla helt? Hade du fortfarande muskelryckningar? Samma sak för mig gäller att jag upptäckt muskler som inte finns. Vad har du mer för symtom? Under den värsta tiden för mig, innan njag började medicinera sertralin. Kände jag mig svag i höger ben, tyckte mig se muskelförtvining(som egentligen var stora celluliter) Mina händer kändes svagare, jag upplevde att jag tappade saker och att jag hade en "klumkänsla" i halsen och svårigheter att svälja, ju mer jag hörde om sjukdomen desto mer symtom kände jag igen. När jag kom till överläkaren så sa han något som jag försöker tänka på som jag vill att du ska tänka på; "När du har als har du ingen svaghetskänsla, du är svag". Han menade att de med als, helt plötsligt är svag på riktigt, de kan inte ställa sig upp, växla på växelspaken i bilen etc.
Sedan jag började med medicinen är det de här j-la muskelryckningarna som är kvar. Jag hoppas att jag en dag slipper dem!
En annan sak som hjälpte mig under detta h-vete var en websida som kallas för aboutbfs. Där finns det underbara hjälpsamma människor från hela världen som går igenom samma h-vete som en själv. De är kunniga och otroligt stöttande & hjälpsamma!!!

jensan: Oj vad jag känner igen mig i det du skriver. På mig är det lika mycket på vänster och höger sida. Jag hade först i kroppen och tänkte "vilken tur att jag inte har det i ansiktet", som ett brev på posten fick jag det i ansiktet. Och det är väldigt otäckt, känns värre än de andra och jag är rädd att någon ska se dem. Jag har mycket runt munnen, för de mesta flyttar de runt men titt som tätt kan de sätta sig någonstanns å stanna där. (Det hatar jag) För 2 dagar sedan hade jag det i hakan i 1 dygn Det var otäckt.
Min läkare sa samma sak att alla har fascikulationer men de flesta tänker inte på det. Också sa han; "Det finns ingen medicin emot det och ska jag vara ärlig så forskas det inte heller så mycket i det, eftersom det är ofarlig och de flesta lider inte av det".
Jag vill också ha en orsak till varför jag har så otroligt mycke ryckningar...då skulle det vara lättare att släppa als.
Mitt råd är att sluta gå på tå och göra alla själv test, självklart blir man trött och öm i kroppen av det Jag tror också att de flesta blir trött i armarna/axlarna av att hänga tvätt! ! Av det du säger ser jag inga som helst symtom på als, snarare på ångest o oro!

Jag tycker det är skönt att tala med någon som går igenom samma sak som en själv. För det är så otroligt mycket jag känner igen, jag gjorde "självtest" flera ggr/dag, jag fotograferade mina lår för att studera mina "gropar". Jag var helt besatt, om ryckningen stannade på ett ställe kunde jag studera det i timtal, bara sitta och titta hur vilken typ av ryckning det var. Jag kände mig konstant svag i ett ben, upplevde det jobbigt att gå etc. En annan sak jag har problem med är "buzzningar"(vibrerande) på olika ställen i kroppen, nu har jag det i en axel haft det hur länge som helst. Det var som en av läkarna jag träffade sa till mig att jag nått botten i min hypokondri för det finns ju faktiskt inget som är värre än just als.

Hur gammal är dina barn? Min son är 1 år. Jag upplever att ryckningarna på armarna blivit betydligt värre av att man går och bär honom hela dagarna. Tror du att vi kommer att ha dessa ryckningar hela livet?? Sedan jag började med min als - rädsla har några av mina anhöriga börjat fokusera på sina ryckningar, så de kan komma till mig och säga; "Gud vad det rycker i min arm och jag har aldrig tänkt på det innan du började med allt det här."

Det jag tycker är så jobbigt är att när man läser om als, så står det att ryckningar är ett tidigt tecken på als, och alla läkare inom området hävdar motsatsen. Att det är ett sent tecken. Har du gjort en emg nån gång?

Jag gjorde en emg i maj. jag har mycket småryckningar, lite här och där. Just nu mycket i händer och fötter. Jag vill bara påpeka att chansen att få als är (som tur är) mycket liten och för dig som har en farfar som dött i denna förfärliga sjukdom, så är chansen ännu mindre! Jag tror faktiskt inte att läkarna skulle säga saker som inte är sann för och lugna en och de flesta som haft als har inte märkt det pga av ryckningar utan snarare att de blir drastiskt försvagad! Som att de släpar ett ben efter sig, eller inte kan växla på växelspaken eller trampa på pedalen.

Glömde och skriva att jag har världens läkar-skräck jag är rädd för att mina farhågor ska vara sanna. Första gången när jag gick på VC i dec 07, tvingade min sambo dit mig. Han undersökte mig och sa att han såg inga tecken på als. Det hjälpte mig inte alls jag var helt övertygad om att jag hade als. I feb tvingade pappa mig till VC, fick träffa en kvinnlig läkare som inte heller såg några som helst tecken på als, men min pappa sa till henne och skicka en remiss till en neurolog. Fick en kallelse ganska snabbt och var helt livrädd. Fick först träffa en läkarstudent och sedan en kvinnlig överläkare som sa; "Jag tror inte att du har als, det finns inga tecken på det". Sedan gick det bara ett tag och det enda jag kunde tänka var "tror" och att jag glömde ju att säga det här och det där. I maj kom mitt stora breakdown. Jag fick en stor ryckning i låret som inte ville sluta. Jag smög ut och satte mig i bilen och ville verkligen ta mitt liv. Jag "smet" ifrån min bebis och sambo för att ta livet av mig. Då hamnade jag på psyket, där en av psykiatriläkarna ordnade så jag och min sambo fick träffa en överläkare specialiserade på als och liknande sjukdomar. Han sa att han var 100 % säker på att jag inte hade als. Men min sambo sa att det var nödvändigt att jag gjorde en emg för att HELT utesluta det, och det var hemskt. jag tänkte hela tiden, nu får jag det svart på vitt å herregud!

Jag menar bara om man ska utgå ifrån statistik, det är ca 200 varje år av 9 miljoner här I Swe som drabbas. I din närhet har en redan drabbas så därför minskar risken rent statisktiskt att 2 st i din omgivning skulle drabbas av en sjukdom så är så ovanlig. Förstår du hur jag menar?
Nej, konstigt nog såg inte läkarn dem och de märktes inte under emg:en, om det inte vore för att alla nära faktiskt fått se dem med blotta ögat hade jag funderat på om jag var galen

jensan: Ja det finns otroligt mycket olika ryckningar, jag har nog haft alla som går att få. Allt från popcorn, stora kraftiga, små lätta och den otäcka som känns som maskar som kryper under huden. Huva det är riktigt läskigt! Jag har också läst och hört att ryckningarna i als inte brukar vara så starka och synliga? Har du hört nått liknande? Ibland får kroppen verkligen "spel" som du säger man känner sig som en j-la popcornmaskin! Första neurologen sa daskade också med en grej för att få dem å komma fram, utan resultat. Men ibland så kan jag framkalla mina väldigt lätt och det oroar mig jätte mycket! Har du kunnat göra det?
Av alla konstiga ställen jag ryckt, måste jag säga att trumhinnan och underlivet var de konstigaste! Vart har dina konstigaste varit? Får du också "ihållande" ryckningar ibland? (att de stannar på ett ställe under en tid)

Jensan; Måste tillägga att jag har en extrem dödsångest, rädslan att inte få se mitt barn växa upp. Men på nått sätt när jag åkte iväg i bilen hade jag kommit så långt att jag "ville" ta mitt liv men inte vågade pga att jag var så fullständigt övertygad om att jag hade als och hur jag skulle "plågas" ihjäl etc. Fy f*n vad hemskt det var

Jensan: Jag har också väldigt lätt å få blåmärken, men exakt som du så är jag inte rädd för det längre. Jag gjorde cellprov i förrgår, någonting som gav mig ordentlig ångest förra gången men som inte oroar mig alls så mycket nu. Är helt inkörd på als, det är det enda som kretsar i mitt sinne.
Det som gör det svårt för mig också är att jag inte känner mig stressad, trött, ångestfylld så vad beror det på att jag har så mycket ryckningar? Det driver mig till vansinne. Jag upplever dock att mina ryckningar blir mycket värre när jag har någon förkylning eller vid mens eller om jag sovit dåligt. Jag har mycket hela tiden men då blir de EXTREM.

Jag precis som du tycker att ryckningarna i ansiktet är mycket värre än i resten av kroppen, händerna tycker jag inte heller om. Jag har väldigt mycket småryckningar runt munnen, som jag lätt kan få om jag spänner mig eller gör grimaser eller så. Detta skrämmer mig mycket....

Jag fick kramper i vaden under nätterna när jag var gravid. Också får jag kramp/senandrag i fötterna när jag håller på med pilates och spänner foten. Om du förstår hur jag menar? Min svägerska har samma problem och vår pilateslärare sa att det beror på brist på kalium.
En annan sak som oroar mig är att jag tar magnesium utan förbättring.