Nån som mig med generaliserad ångest, dödsångest och svår hypokondri del 2

Li: Samma här. En klar förvärring av ryckandet vid infektion eller mens. Nu ammar jag fortfarande (kanske är det som håller mig lugn) så jag har inte kunnat se om det händer nåt den här omgången. Precis som du så känns det som att händer och ansikte är värst, vet inte varför egentligen. När jag fick i tungan förra gången var jag övertygad om att det var helt kört. Får också ryckningar runt munnen av att ha grimaserat, skrattat eller nåt annat. Är ju egentligen detsamma med resten av kroppen, för jag får ryckningar i magen av att hosta, i armen om jag sträckt mig efter något osv.

Förstår hur du menar med fötterna, jag kan känna typ drag i fotvalven också när jag har spänt dem. Gillar det inte alls! Har ju som sagt en envis ryckning där också. Dåliga dagar tror jag att mina knäsymtom beror på atrofi i fötterna som i sin tur ökar belastningen på knäna....

Jag tog också magnesium förra gången utan någon som helst förbättring. Har även läst att det kan bero på kalcium- och/eller vitamin B-brist, men förra gången fick jag ta prover som inte visade på något. Sköldkörteln ska det också kunna bero på, och allt det där hänger ju ihop en del. Jag funderade på om jag har kalciumbrist eftersom jag äter helt mjölkfritt (sonen är allergisk) och bara tar tillskott på 500 mg per dag. Detta ska dock räcka enligt bvc. Man vill ju som sagt ha en anledning som inte är als. Jag har dock svårt att tro att mina övriga symtom skulle kunna bero på någon sådan brist. Har ofta ont i olika fingerleder också, men det kanske inte alls hänger ihop med det andra.

Li: Det känns ju som att alla andra sjukdomar åtminstone ändå har en chans till bot, det är nog därför de inte skrämmer så längre, även om de är fruktansvärda och att det är större sannolikhet att drabbas av dem.

Li: Tack för ditt uppmuntrande inlägg. Väldigt skönt som sagt att ha fått kontakt med någon som verkligen vet hur det är. Knäpp som man är så tror man ju då att den eventuella påverkan som testerna har på ben/knän/fötter omedelbart ska försvinna om man inte gjort nåt sådant på en dag, men så fort går det förstås inte. Jag ska verkligen försöka att inte hålla på med dessa självtester ett tag. Jag har iaf inte läst något om als på flera dagar. Det hjälper ju verkligen inte.

Jag tänker ibland på om man ev fått borrelia någongång, med tanke på alla konstiga symtom. De symtomen kan ju också komma och gå. Har du blivit testad för det? Har du fått ta blodprover för eventuella mineralbrister? Jag är inte så orolig för smärtor i lederna och så (jo knäna eftersom jag tror att det beror på belastning pga atrofi..) I fingrarna så hoppar det runt lite, men håller i sig allt från några månader till veckor i olika fingrar. Leden kan också svullna (just nu är det tex vänster pekfinger) och är väldigt öm.

Jag förstår att du slutade amma när du skulle medicinera, det skulle jag också ha gjort. Skulle aldrig heller vågat riskera något. Jag medicinerade totalt i 1,5 år, varav ett halvår med en medicin som inte gav ordentlig effekt (bara en grym viktuppgång och lade locket på värsta oron), men bytte sen till citalopram som hade god effekt. Mina ryckningar var dock också kvar ett bra tag efter att jag börjat medicinera även om de andra symtomen försvann. De har ju som sagt aldrig försvunnit helt, men varit mer normala, lite då och då(vilket jag vet att jag haft innan också, vet att jag exempelvis vid något tillfälle flera år innan jag fick ångest hade en ryckning i låret i flera dagar, men då blev jag inte oroad, bara störd). Sen blommade de ju upp igen, med start i vänster arm (där det nu inte alls rycker särskilt mycket) för att sen bli främst i benen och ansiktet. Så jag vet att det finns hopp om att de kan i stort sett försvinna i långa perioder! Jag tycker nog ändå att det värsta just nu är alla de andra symtomen, eller förstås kombinationen. PLUS att de poppat upp utan att jag haft kraftig stress/ångest. Blä vad jag hatar det!

Kan också få knäppa tankar som att min hosta nu beror på problem med andningsmuskulaturen, även om jag vet att jag ju varit förkyld. Kan känna mig jättenervös av att veta att jag ska till min allergiläkare snart och göra lungfunktionstest (gör det varje år) för att jag tror att han ska upptäcka något där. Förra gången kommer jag ihåg att jag var orolig att han skulle se ryckningar eller atrofi i ryggen när han lyssnade på mina lungor. Tala om att bli paranoid...

Hoppas att du får en skön fredagskväll UTAN en uppsjö av störande ryckningar!

Li: Det är förmodligen en sträckning! Låter inte det som en helt naturlig förklaring? Det tycker iallafall jag! Då kan det ju kännas stramt, spänt och konstigt. Dessutom är det ju såklart så att vi som lider av denna hälsoångest känner mer än vad andra skulle ha gjort i samma situation. Men jag förstår dig ju precis. Ibland kan jag komma på att jag känner av en kroppsdel, alltså en helt ospecifik känsla, bara Känner den om du förstår vad jag menar. Som min vänstra ansiktshalva som det rycker så mycket i, det är precis som att jag är så medveten om den på något sätt. Och eftersom du är så medveten om just de partiet i din fot eftersom det rycker där ofta, så känner du av det mer. Jag tycker absolut inte att du ska oroa dig över det!!! Jag tror också (helt egen teori) att musklerna borde bli lite trötta av att ålla på och rycka hela tiden, därför kan man få svaghetskänsla på de ställen där det rycker hela tiden). Kom ihåg vad du skrev till mig ovan också - det handlar inte om en känsla av svaghet vid als, utan faktisk sådan (vilket ju för den delen kan vara svårt att skilja på för en själv ibland).

Jag har en lite dålig dag, känner mig allmänt uppgiven emellanåt, särskilt när det håller på och rycker så i ansiktet hela tiden, kind och näsa. Nåt måste ju vara fel tycker jag! Igår när jag var med familjen ute och handlade så skulle jag gå ner för en lång trappa, och genast kände jag ju hur svårt det var och att benen inte skulle "hålla" (vilket de gjorde, men känslan var sådan i knän och lår). Jag upplever det också som att jag måste lyfta fötterna med lite ansträngning när jag går. Jag blir så trött i musklerna hela tiden också och det hatar jag. Har läst någonstans att det kan vara tecken på lätta pareser (förlamningar). Det är så jobbigt! Kan man inte bara få känna sig normal (eller rättare sagt inte känna något konstigt!).

Jag drömmer mycket om detta på nätterna också, drömmer att jag får kramp i musklerna i ansiktet (vet inte om jag då har lite lätt sådan och därför drömmer det, fasar iallafall för att det är så), att jag har stora hålor (atrofi) på en massa ställen osv. Gör du också det?

EllieMay: Hej! Jag är ganska ny på den här tråden, men det är mer aktivitet på den andra med samma namn. Det är mest jag och Li som skriver här om samma rädslor. Hoppas att du mår bra och inte känner att du behöver de här trådarna!

EllieMay: Både jag och Li är oroliga för als, där ett av de typiska symtomen ju är just muskelatrofi (som ju då sker "spontant").

EllieMay: Aha! Vad skönt för dig! Och vad gulligt att hjälpa till och att ha förståelse (vilket jag sällan tycker att man möter hos folk som inte är drabbade själva).

Li: Hur är det med foten? Bättre? Hoppas att du inte känner dig lika orolig idag!

Li: Usch ikväll tycker jag att allt känns jobbigt. Det rycker så otroligt mycket i min vänstra kind och däromkring. Känns som ett enda vibrerande. Så fort man slappnar av lite i musklerna där så sätter det igång. Måste vara nåt fel... Och benen (knän och lår) känns tunga, stela och konstiga hela tiden. Skulle bara önska att jag inte kände någonting konstigt i kroppen.

Li: Det är både ryckningar och vibrerande. De som är ständigt återkommande i kinden har jag aldrig kunnat se, men de som kommer runt munnen och på hakan syns tydligt. men de känns också helt olika. Ibland känns det som att nästan hela min vänstra sida av kroppen vibrerar. I vänster fot har jag i flera dagar nu haft såna där "buzzningar", det är så irriterande. Annars har det ryckt lite mindre nu i kroppen, förutom de här eviga återkommande ställena. Benen känns dock hela tiden så himla jobbiga, så jag vill helst bara sitta ner för att inte bli ständigt påmind. Det känns som att det borde se stelt och konstigt ut när jag går också, fast min man säger att det inte gör det.

Tänkte på det du skrev tidigare om smala armar och händer. Jag har också alltid haft det, och hat precis samma tankar om det som du....
Det är nästan lustigt hur konstigt fokus man får. Jag som eg skulle behöva gå ner sådär 5-6 kilo är nu rädd för det, för då tror jag genast att jag har förlorat muskelmassa. Blev inte alls glad när min mamma påpekade häromsistone att jag såg smalare ut. I normala fall hade jag ju blivit nöjd över det.

Jag är verkligen fixerad och orolig över detta, men går ändå inte (tur är det) omkring med ångest, det är därför jag har så svårt att se det som en orsak till mina stela/svaga/konstiga ben till exempel. Jag känner mig klumpig också, särskilt i händerna, även om jag KAN ex plocka upp små saker så finns den känslan hela tiden. Suck.

Li: Ja de är lite färre just för tillfället. Jag kan ändå känna att de tydligt ökar när jag blir stressad/blir orolig. De är där såklart ändå, men lite färre just nu. Konstigt egentligen eftersom alla andra känningar är fler. Svagheten/stelheten är värre tycker jag. Det är väldigt svårt att beskriva hur man känner i benen, och det är ytterligare en grej som gör att jag inte vill gå till läkare. "Hej jag känner mig konstig och spänd och svag i benen... Jag känner mig klumpig i händerna, men jag kan plocka upp små pärlor. Och så har jag konstanta ryckningar i kinden, men de kan du inte se..." Nä, usch. Bara tanken på att boka en läkartid väcker ångest hos mig. Bara för det rycker det nu brevid munnen och i benet samtidigt som jag skriver detta.

Märker du också att vissa saker man läst sitter helt fastklistrade i minnet? Otroligt egentligen, tänk om man kunde utnyttja minnet till andra, vettigare saker? Jag kan liksom se vissa saker jag läst framför mig, jag vet ordagrant vad som står. Och jag använder det liksom "mot mig själv" när jag försöker tänka positivt. Precis som att jag försöker lura mig själv om jag skulle tro nåt annat än att det faktiskt måste vara als.

Förmodligen har man tappat lika mycket saker innan också, men eftersom man är på helspänn hela tiden så noterar man exakt allting! Jag vet att jag tänkte på att jag tappade grejer när jag var gravid nu också, men det var inget jag var oroad över då.

Idag när jag skulle vila (eftersom jag sov typ en timme natten innan pga stress för allt ryckande och vibrerande) så var det omöjligt att somna eftersom det omedelbart började rycka i kinden och sen som ett enda vibrerande på hela vänstersidan av kroppen. Får också direkt en massa konstiga spänningar och småsmärtor i fötterna så fort jag lägger mig ner. Kanske kommer det för att man förväntar sig att det ska göra det. Jag borde ju veta sen förra gången att kroppen kan göra en massa konstiga saker just av den anledningen, men det går inte riktigt att ta in såna tänkbara orsaker just nu för min del.

Vad jobbigt att du fortfarande känner av foten. Men en sträckning kan ju sitta i länge.

Ja det är verkligen tröttsamt det här. Svårt att bortse från fysiska symtom också tycker jag, de är ju faktiskt där! Det är säkert likadant med andra typer av ångest för andra, men jag tycker liksom att det fysiska är omöjligt att bara "strunta i".