Har du föresten läst boken "Hypokondri och kognitiv terapi" av Ingvar Wilhelmsen? Den är väldigt bra och man känner igen sig i mycket även om den tar upp andra sjukdomsrädslor. Kan verkligen rekommendera den. Han har också skrivit en fortsättning "Livet är ett osäkert projekt" som jag ska försöka få tag i har jag tänkt.
Li: Usch, jag hatar läppryckningarna! De tenderar ofta att bli envisa också tycker jag. Känns väldigt speciellt när det rycker där.
Ja han är norsk, och i Norge verkar de vara betydligt bättre på just hälsoångest. Böckerna kan vara ganska svåra att få tag i, och dyra, men väl värt att leta efter dem. Den första lånade jag på biblan, men den var magasinerad och tog tid att få...
Li: Tänkte just skriva ett inlägg till dig! Nej, nu är de på plats igen, i ökad styrka. Såklart. Kan iofs koppla det till stress och lite sömn (minstingen är sjuk och har fått infektionsastma), men annars är det som vanligt igen. Skönt att det har gått över i din fot nu! Mina symtom tycks vara konstanta, det blir aldrig mindre obehag från benen och de andra kroppsdelarna. Det kan hoppa lite fram och tillbaka mellan knäna, men oftast är det båda. Känns också oftast lite bättre på morgonen, men ju mer jag stått och gått, desto värre känns det (=oro för att musklerna inte orkar). Ont fotlederna känner jag igen, det har jag också allt som ofast. Kan bero på att jag envisas med att stå och gå på tå (typ göra tåhävningar)...;) Funderar annars också ofta på atrofi i fötterna, särskilt med tanke på envisa ryckningar där och så tänker jag att knäproblemen beror på det, att jag liksom fått felställning i knäna pga atrofi i fötterna...
Något som jag ogillar skarpt är också den här musketröttheten. Jag blir så oerhört snabbt helt slut i musklerna, och tydligast är det i armar/axlar, händer och käkar. Har du också haft sån här uttröttbarhet? Hr också alla möjliga konstiga smärtor ifrån musklerna, kortvariga hugg, stick och stramanden. Fattar bara inte vad allt beror på... Sen är man ju iofs oerhört observant och noterar minsta känsla i kroppen direkt. Är också såååå less på detta!!!
Li: Hade just en skitotäck "megaryckning" i vänster kind (högt upp). Kändes ungefär som om något sög kinden in och ut. Har du känt något liknande? När ska man slippa allt det här?
Li: Jag har också en massa ryckningar i fötterna hela tiden, just på insidan och i fotvalvet. Tror nog att fötterna är ganska utsatta också, läste någonstans att den muskel man har på insidan av foten är en av de mest belastade i hela kroppen. Sen så är det ju trist att vi måste få ryckningar bara för det. Känner igen det där med att syna fötterna och tycka att de blivit tunnare och smalare (=atrofierade i vår värld).
Anonym: Har du också haft besvär med muskelryckningar?
Li: Det är verkligen slående vad våra symtom är lika! Inte för att det är något positivt, men jag känner så oerhört väl igen mig i allt du skriver!
Det är verkligen jättejobbigt när ångesten river tag i en. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt precis som du skriver: Det kan inte vara normalt! Men försök ha i åtanke att du faktiskt har träffat flera neurologer och gjort ett EMG som visade att allt var normalt! Eller åtminstone att du inte har als! För jag kan inte heller känna att det är normalt att ens muskler rycker hela tiden, vid minsta ansträngning! Men det behöver inte vara något farligt! Vad tråkigt att du känner dig orolig på nytt, jag hoppas att det släpper igen! Kan du se något samband med att dina symtom ökar pga att du känner dig mer orolig också? Det är svårt ibland att veta vad som är hönan och vad som är ägget...
Precis som du har jag den senaste tiden reagerat över just krampkänningar och "dragkänsla", nästan som sträckningar i både vader och baksidan av låren. Det är inget jag haft förut. Det kan räcka med att jag står och böjer mig framåt så kommer det, och det väcker oro även hos mig! Kan det vara så att man är så spänd i musklerna? Förra vändan med detta gick jag hos sjukgymnast som sysslade med feldenkreis, det kan jag verkligen rekommendera. Hon sade att jag var oerhört spänd i hela kroppen. Kanske skulle man ta kontakt med henne igen. Det handlar ju mycket om basal kroppskännedom och är både intressant och avslappnande.
Även runt knäna har jag haft ryckningar de senaste dagarna, samma muskel som du beskriver, och lite andra också, och jag hatar det.Särskilt som mina knän är ett av mina stora orosmoment eftersom jag har så mycket känningar därifrån. Min vänsterhand har också fått nya ryckningar, både i tumme och handled. Avskyr dem!!
Vet inte om jag skrivit det tidigare, men jag rekommenderar verkligen böckerna av Ingvar Wilhelmsen. Se om du kan hitta dem på ditt bibliotek!
Med lillkillen är det bättre, men fortfarande väsigt. har dock fått mediciner nu så att vi kan inhalera hemma. storebror hade också infektionsastma som mindre. 
Li: Skrev precis ett långt inlägg till svar, och så lade vårt nätverk av, suck. Ska skriva ett nytt igen senare....
Li: Nytt försök! Jag tycker också att det är jätteskönt att prata med någon som upplever detsamma. Det känns inte fullt så onormalt då...
Jag ogillar också de ihållande ryckningarna skarpt. Tyvärr är det främst sådana jag har den här gången. Det är en an anledningarna till att jag inte tycker att det kan vara nåt annat än als. (( Förra omgången hoppade det mer runt i hela kroppen. På insidan av fötterna, delar av benen och i halva ansiktet är det ständigt återkommande (sen flera månader). I låren är det små supersnabba ryckningar (djupare ned i muskeln får jag för mig) som kommer även när jag står upp och muskeln används, annars kommer de ju oftast i vila när man sitter eller ligger. Runt knäna är det ofta lite "större" ryckningar, som serier av poppande. De, tillsammans med strama, spända knän som känns som om de ska vika sig känns INTE bra. Har även det senaste fått nya ryckningar i händerna, jag vänjer mig aldrig vid dem! ( Tycker att högerhanden hänger med dåligt när jag skriver nu också. Suck...
Fattar inte hur man kan ha så mycket neurologiska och muskulära känningar hela tiden! Det är trötthet/svaghet/klumpighet/ryckningar /stelhet och stramanden. Och ont i olika leder. BLÄ vad trött jag är på detta nu! Vill också känna mig normal, dvs inte känna någonting. Tycker liksom inte om att stå och gå här hemma bara för att det känns så mycket i benen. Kan nästan känna att jag drar mig för att göra vissa grejer för att det känns så jobbigt eller för att det inte är någon idé när man ändå är "sjuk"...och det är ju inte bra. En av KBT-läxorna var ju just att leva normalt och göra allt man tänkt göra i vanliga fall. Ändå känner jag mig inte ångestfylld, mest blasé på något sätt. Och då oroar jag mig nästan över att jag inte har ångest, för då kan ju inte det vara förklaringen till de kroppsliga symtomen....
Li: Usch vad jobbigt! Försök att tänka att detta bara är en ryckning som alla andra!! Jag har ofta haft ryckningar när jag sover/halvsover. Senast härom morgonen hade jag en kraftig (ovanligt stark) sådan i höger fotled som kändes väldigt obehaglig. Försök att inte låta ångesten ta över! Kommer inte ihåg ifall du gått i KBT? I såfall, försök att plocka fram någon av de metoder du fick för att möta ångesten.
Jag har liknande ryckningar som du i fötterna, de kommer oftast först efter ansträngning och håller sig lugna efter vila. Precis som du tycker jag ofta att det känns bättre på morgonen, rent fysiskt (däremot har jag ofta morgonångest/nedstämdhet och vill inte kliva upp till en ny dag med tråkiga symtom) men ju mer jag rör mig desto värre blir det med allt. De som gör mig mest bekymrad är mina stela konstiga ben och mina "hålor" i kinderna. Jag är också orolig över min enorma muskeltrötthet, jag får nästan kramp i handen av att diska ur en kastrull, supertrött i käkmusklerna av att tugga osv. Även ansiktsryckningarna är superjobbiga och i fredagskväll var de helt vilda och hoppade runt mellan kind, mun och näsa. Känns helt hysteriskt ibland.
Jag har haft många sådana återkommande ryckningar som du har i ditt knä, på massor av ställen. Som sagt, mitt ansikte har ryckt på samma ställe varje dag i över 2 månader! Men det är skitjobbigt, jag vet! Förhoppningsvis slipper du den snart!!
Det är svårt att veta hur mycket man framkallar psykosomatiskt, men jag tror inte att dessa ryckningar kan framkallas direkt på det sättet, däremot kanske man noterar många av dem som man inte hade känt (men haft ändå) om man inte var orolig. Sen så tror jag att musklerna är spända och rycker av den anledningen, men det känns ju verkligen inte normalt. Min neurolog sade att alla har fascikulationer, mer eller mindre. Man vet inte varför de uppstår, men spända och trötta muskler rycker. Ryckningarna vid als uppkommer i försvagad atrofierad muskulatur. Jag försöker tänka på det ibland, men kan inte påstå att det hjälper alltid...
kram!