Jag undrar bara om eller hur man märker att man blivigt överstimulerad Jag vet att det tas blodprover. Men känner man det i kroppen på något vis. Är det så illa att man måste läggas in på sjukhus. Har vikten någon betydelse på hur många enheter man ska ha av sprutorna. Jag väger nog 5 - 6 kg förlite. Är det lättare att bli överstimulerad om man är underviktig. Kan någon förklara lite närmare hur det funkar?
Om du är liten och nätt kan man få OHSS. Du finner i min dagbok och presentation om OHSS. Det är dock sällsynt bara 5% drabbas om jag kommer ihåg rätt
KOlla på www.internetmedicin.se/ sök på OHSS
Lycka till!
Hänger på i den här tråden, är oxå nyfiken och lite orolig.
Tog blodprov i går och ska göra vul på fredag men känner mig väldigt uppsvälld och har ont i höger sida redan.....
Är ganska liten oxå....så ja, jag undrar kring det jag med.
Ja men det är ju som jag skrivit tidigare svårt att diagnostisera. Jag har fått albumin vilket jag skrivit om i min presentation alltså grad III man läggs in på sjukhus jag har legat både på gyn och IVA.
OHSS framkallas lite vid varje IVF pga äggmognadssprutan vissa är känsligare än andra.
Den vid internetmedicin ger bra beskrivning om det och är man rädd osäker ska man själv kolla vikt omfång, andningsvårigheter, dålig urinproduktion blir allt sämre ska man uppsöka sjukhus omgående!
Ja tack för det SYLO. Men finns det någon här som kan berätta hur det har känts för er som har blivigt överstimmulerade. Betyder det då att jag får en mindre dos av sprutorna. Jag måste ju kollas upp på kliniken så jag får rätt dos????? eller????
Hur det känns man mår piss kan inte gå chippar efter andan enorma smärtor kissar inget...
Oftast ger man en mindre dos till patienter med risk för OHSS och man följer de nogrannare under stimuleringen med men inget som man själv som patient upplever om man inte vet vad det är....
Jag måste dock ha en hög dos pga min dåliga produktion av äggblåsorna *suckar* så för mig är det extra stor risk och det har inte slgit fel vid någon av IVFerna de alla 5 st
Men viktigt att komma ihåg symtom går över och det är ingen fara för graviditeten...
För mig märktes det helt enkelt på att bukomfånget ökade! 10 liter vätska fick tillslut plats i kistan - så den var sprängfyllt - och det kan ingen undgå att märka! Det började kännas efter ca 3-4 kg viktuppgång (lika många liter), men det är nog inte så farligt. Skulle det hända så tveka dock inte att ringa till din IVF-klinik!
Kan tillägga att risken ska vara större om man är ung, väger lite eller har PCO. Jag är 39år, väger nog 3-4 kg för mycket och har inte PCO, så man vet ju aldrig.
Jag blev också gravid på kuppen och då blir överstimuleringen värre och mer långdragen, nu i efterhand kan jag ju säga att det lätt var värt det!
Kram och lycka till!
Kottis ja jag tycker då inte att det är värt det även om jag med blivit gravid den blev ännu jobbigare för mig då OHSSen. Sedan har jag fått mf så jag tycker väl inte att IVF har varit kul överhuvudtaget. Sotis på de som lyckats och fått barn genom IVF.
Vi kan inte göra fler då OHSS är en sådan uttalad fara och mina organ slutar och går på sista krafterna. Så jag vet inte om jag säger att det är värt det.
Men allt är olika hur det upplevs. Men om man blir gravid ska man räkna med att OHSS kan bli väldigt långdragen. Jobbigaste var alla gånger jag blivit tappad. Fan så obehagligt det är!!!!!!!
Men Kottis GRATTIS till din graviditet!
Tro mig, du märker om du blir överstimulerad...
Att inte kunna andas, kissa, äta, ha på några kläder för att magen ser ut som du är gravid i 7:e månaden, fruktansvärda smärtor det är sånt man märker ganska tydligt 
Min doktor misstänkte att jag skulle ha lätt att bli överstimulerad så jag gjorde den korta metoden (som visst ska minska risken) + att jag fick en liten dos redan från början. Doktorerna är väldigt medvetna om risken för överstimulering och gör en bedömning i fall till fall. Problemet är om den dos för att få fina blåsor och övre gränsen för vad man tål innan man blir överstimulerad ligger nära varandra.
Kottis: GRATTIS 
Nej, jag förstår att du inte tycker att det är värt det efter allt du gått genom, vet inte om jag hade orkat så många gånger.
Jag menar inte att jag tyckte att min OHSS var direkt kul. Det var nog bland det värsta jag varit med om, i alla fall första veckan ( totalt sett tog det nog ca 3v) då varje rörelse gjorde ont, andnöd, dropp, tappningar (ja det var nog värst).
Men totalt sett för min del känns det ju nu OK. Jag är frisk och i morgon i v14. Om jag skulle få MF eller vill göra ett syskon så kommer jag att göra flera IVF - men inte hur många som helst!
SYLO - du verkar ju dessutom haft mycket värre OHSS än mig, och så otroligt mycket mer otur efteråt, så jag förstår dig!
Hoppas verkligen att lyckan vänder för dig och alla andra på detta forum som kämpar och kämpar!
MMM tack så rysligt för svaren jag hoppas ju inte att jag ska bli överstimulerad. Men nu när det börjar närma sig så kommer det ju lite tankar och funderingar. Både positiva och negativa. Eller???
Kottis - TACK VÄNNEN!!!! Men vi ska ej göra fler IVF då OHSS blev så allvarlig sist. Den börjar tidigt hos mig och eftersom mina stimuleringsdoser är stora så hjälper ju inte det. De har försökt att minska dem men då blir det inga äggblåsor. Så ja det är väl bara att bita ihop över det.
Grad III är vad jag har haft uscha ja andnöden är en pina. Men med tanke på att det bara är 5% som får det så verkar vi vara alla här inne :) Eller så har antalet ökat med OHSS. För jag har även märkt i min bekantskaps krets att många råkat ut för grad I-II.
Vi var senast jag låg inne tre st med OHSS under observation. Dock så förflyttades jag till IVA så jag vet inte hur länge de andra två tjejerna var kvar men de var kvar i två dagar när jag låg på gyn avdelningen åtminstone.
Vid andra IVF har jag mött de som legat för observation 1 dygn sedan fått gå hem och återkomma var 3e dag för blodprover och ultragyn. Ja man blir inte klok på dessa läkare ibland. Men värst är endå den stora nålen när man blir tappad HUA!!!!
Nääää....lycka till ni alla!
Jag var "bara" grad II med dagliga läkarbesök, urinmätning dygnet runt och daglig vägning för att se att jag inte utvecklades till en III:a, det räckte för mig
oj, jag blir så rädd. rädd för att få OHSS. Vi har inte börjat med IVF än men risken är högre för mig. Är det värst för mig då jag är smal, ung och har pco?????
Jag är nästan livrädd!!!
Big Eyes: Läkarna är medvetna om riskfaktorerna och de kommer förmodligen att ge dig en låg dos till en början, den går ju alltid att reglera under sprutningens gång. Varje kvinna med OHSS är ju ett "misslyckande" i medicinsk synvinkel så doktorerna gör verkligen allt för att minska riskerna.
Big eys - Läkarna håller alltid EXTRA koll på de med pco så du ska inte oroa dig men passa på att fråga din läkare och ta upp till diskussion om att du är medvetten om OHSS.
Prata om din dos och be din läkare förklara runt hans/hennes tankar kring den. Detta hjälper både dig och din läkare att ni båda har diskuterat det ihop och din läkare kan vägleda dig på ett proffsigare sätt och du som patient blir med insatt i det hela med risker och vad du bör tänka på.
Det är som ÄngelBängel skriver ovan, INGEN läkare vill ha att patienten får OHSS....jag tror det kommer att gå utmärkt för er!
här är en till som på 7 dagar gick upp 10 kg och trrrro mig man märker det ...som alla andra skrev den man ser hög gravid ut o man har ont .... i min dagbok finns det lit eme rom hu rjag hade det den gången jag hamnade på akut avdelningen på KK på MAS
Jag märkte först min överstimulering genom att jag efter att ha ätit ett ägg och lite sill kände mig sprängfylld. Trodde sedan att jag hade drabbats av ett svårt fall av förstoppning, tills jag till sist åkte in till gynakuten och blev inlagd.
Min överstimulering blev också ganska långdragen, totalt blev det ca 5-6 veckor, varav jag var inlagd på sjukhus knappa 2 veckor och sedan hade hemsjukvård resten av tiden. Detta då jag hade en liten slang insatt i magen så att jag kunde tappa ur vätskan kontinuerligt själv, och därmed behövde dropp och albumin för att ersätta varje liter jag förlorade.
Men jag är innerligt tacksam för den lilla slangen, för den gjorde allt så mycket lättare. Jag blev inte sådär sprängfylld som jag var i början så att man inte kunde ligga ner eller andas och jag kunde leva rätt normalt hemma större delen av tiden, trots att det blev så långdraget.
I övrigt så fick jag viss påverkan på olika blodvärden såsom vätskebalansvärdena, blodets tjocklek och levervärdena, men allt det där går ju tillbaka så småningom och jag fick oxå ta blodförtunnande sprutor under hela tiden.
Fördelen var ju att jag nu är i 26:e veckan, och det gjorde ju också det hela lite lättare - att det i alla fall kom ut något positivt utav det hela.
Men det skall sägas att alla får inte så här långdraget och i många fall är det ändå uthärdligt, åtminstone var det så för mig - dock visar ju vissa av inläggen här ovan på att det kan vara riktigt jobbigt också!