Jag märkte först min överstimulering genom att jag efter att ha ätit ett ägg och lite sill kände mig sprängfylld. Trodde sedan att jag hade drabbats av ett svårt fall av förstoppning, tills jag till sist åkte in till gynakuten och blev inlagd.
Min överstimulering blev också ganska långdragen, totalt blev det ca 5-6 veckor, varav jag var inlagd på sjukhus knappa 2 veckor och sedan hade hemsjukvård resten av tiden. Detta då jag hade en liten slang insatt i magen så att jag kunde tappa ur vätskan kontinuerligt själv, och därmed behövde dropp och albumin för att ersätta varje liter jag förlorade.
Men jag är innerligt tacksam för den lilla slangen, för den gjorde allt så mycket lättare. Jag blev inte sådär sprängfylld som jag var i början så att man inte kunde ligga ner eller andas och jag kunde leva rätt normalt hemma större delen av tiden, trots att det blev så långdraget.
I övrigt så fick jag viss påverkan på olika blodvärden såsom vätskebalansvärdena, blodets tjocklek och levervärdena, men allt det där går ju tillbaka så småningom och jag fick oxå ta blodförtunnande sprutor under hela tiden.
Fördelen var ju att jag nu är i 26:e veckan, och det gjorde ju också det hela lite lättare - att det i alla fall kom ut något positivt utav det hela.
Men det skall sägas att alla får inte så här långdraget och i många fall är det ändå uthärdligt, åtminstone var det så för mig - dock visar ju vissa av inläggen här ovan på att det kan vara riktigt jobbigt också!