• lo que sera sera

    hjälp mig snälla!!!!

    Jag hoppas nån härinne kan ge mig råd eller tips!

    Jag är 24 och har inga egna barn. Bor tillsammans med killen som har 2 barn, 5 och 3 år.
    Vi har dom varannan vecka.

    Den yngsta är det inga problem med, men den äldsta är lite "speciell"

    I början mobbade 5:åringen mig (jag förstår att hon vill att mamma och pappa ska vara tillsammans igen) så jag tog det. Hon vägrade sitta bredvid mig, hon pratade aldrig med mig, hon total ignorera mig.
    Idag har hon börjat säga hej, godnatt och tack för maten.
    MEN, HON ÄR SÅ OUPPFOSTRAD!
    Så fort deras pappa säger nått så käftar hon tillbaka. Hon skriker och säger att han SKA göra som hon vill, hon tänker INTE vara tyst, elr göra som han säger.
    Många gånger har hon sprungit iväg så han får jaga henne och då skrattar hon, fast han skäller på henne ordentligt!

    Nu har jag börjat säga till henne, jag ber henne gå till sitt rum vilket hon vägrar så till slut får jag bära in henne och då slår hon mig och kallar mig nått elakt. Så fort jag tar tag i henne säger hon att jag absolut inte får ta på henne bara mamma och pappa!

    Sen har hon sagt till sin mamma att hon inte längre vill sova i pappas säng ( vilket hon ändå inte får) för att jag ligger där....¨

    hon slår sin lillasyster, hon gnäller så fort man säger till, hon käftar tillbaka, hon slår oss när vi tar henne till sitt rum och hon skrattar ibland när hon får skäll..
    Hennes "straff" när hon e elak mot lillsyrran eller sin pappa är att hon får vara på sitt rum tills hon ber om ursäkt..men man får bära in henne i rummet 20 gånger för hon springer bara ut igen,,,

    Jag vet inte vad vi ska ta oss till...
    NÅN SOM VET???

  • Svar på tråden hjälp mig snälla!!!!
  • lindi77

    Du svarar ju lite på det själv! Hon är fem år= liiiten tjej! Mamma o pappa ska vara tillsammans i hennes värld och hon vill ligga i pappas säng, men det får hon inte. Klart att du är "boven". Jag tror ni får tänka om helt. BÖRJA med att bygga upp ett förtroende i er relation (även pappa-dotter behöver nog reparera lite) SEN kan ni komma med regler och tuffare krav.

    Ni får inte ta hennes reaktioner personligt, hon mår inte bra helt enkelt och behöver ert tålamod. DET är jobbigt och krävande och jag tycker ni ska söka stöd för hur ni ska agera. Lycka till!

  • lo que sera sera

    tack för ditt svar.

    jag VET att hon bara e 5 år, men man får inte göra som man vill för det.
    Hon får 100% uppmärksamhet av pappa när hon är här.
    Han anpassar t om lillasyster efter henne vilket jag tycker är helt fel!
    Lillasyster borde få minst lika mkt tid med pappa som hon..men men...

    Hon får inte sova i pappas säng för det har han bestämt, dessutom ska små barn sova i egna sängar så där är det inte jag som e boven.

    Jag har mkt tålamod med henne och jag försöker alltid göra saker åt henne, klänningar, smink, film mm. för att hon ska se att jag tycker om henne...

    Jag har sagt flera gånger att jag tycker hon borde få prata med nån barnpsykolog eller söka hjälp hos NÅN,...men det är inte upp till mig att boka den tiden...

    även om man e "bara" 5 år så är det inte ok att slåss...men vad gör man?

  • lindi77

    Jag menar förstås inte att du är boven i mina ögon, men i flickans. Du ligger bredvid pappa där hon vill vara. Självklart ska ni markera och tala om när hon går över gränserna, särskilt fysiskt.

    Tror ändå att det är ni vuxna runt henne som behöver samtalsstöd, inte flickan. Det kan vara väldigt stärkande att få bekräftat att man samarbetar, väljer sina strider och gör "rätt".

    Du gör säkert massa bra saker, som sagt, det är flickan som har en kris och ni vuxna måste hitta sätt att hjälpa henne ur den. Kämpa på, det här är jättevanligt i er situation.

  • lo que sera sera

    tack för ditt svar igen =)

    jag ska prata med deras pappa...vi måste ta tag i det...inte speciellt kul för mig eller henne.

    Ska söka lite på internet och se vad jag hittar..

    tack tack!

  • fryxan

    hej ni gör massa rätt saker för flickan båda 2.
    kanske det funkar om ni pappa o bonus mamma pratar först igenom en del nya regler samt vara konsekventa gentemot varandra om det.

    sen säga till barnen - nu ska vi ha familjemöte!
    tex 15 min innan middagen lite kort.
    -alla kan komma nu!
    om tjejen ej vill komma ignorera det , börja mötet ändå, tala tydligt o högt så hon hör, till slut blir hon intresserad o kommer.
    nämn gärna hennes namn, är hon ej där , har hon valt att lyssna på avstånd o hör ändå vad ni beslutar.
    då förstår hon att ni är eniga o kan ej spela ut.

    sen kanske hon börjar känna sig trygg om regler, rutiner blir dom samma med familjemöte!
    klart hon mår dåligt all hennes värld med mamma o pappa är undanröjd.

  • fryxan

    ps ! tufft av dig att orka med det som du beskriver.
    trots din ålder, hade ej jag gjort.
    det bevisar att du verkligen älskar honom/pappan till barnen.

    men utplåna ej dig själv, du har rätt att känna du med.
    kräv det av din kille, säg att du blir ledsen.
    det skulle nog hjälpa er båda.
    han är nog oxå ledsen att hans egna barn som han älskar beter sig så mot den han älskar som vuxen, dig alltså.

  • Rustis

    Låter som en normal 5 åring som har det jobbigt eller komit in i en trots ålder.
    Bara att stå ut och sätta gränser.
    Det är jobbigt för flickan med en ny i familjen och som har börjat sätta gränser. Kanske hon är van att få göra lite som hon vill och sen har du kommit och tagit tid från henne och pappa.
    Är hon likadan hos mamman?
    Går hon på dagis? Hur e hon där?

  • lo que sera sera

    Hej och tack för era svar!

    Jag har börjat med "familjemöte"
    det brukar jag köra ibland innan frukost när de sitter och väntar på maten.
    Påminna dom att inte reta varandra, att inte skrika vid matbordet, mm. Det brukar funka. =)

    Jag vill inte vara elak nu eller tro att jag KAN barn, jag har juh inga barn själv, men hon är INTE som andra 5:åringar.

    Deras mamma har också problem med den äldsta.
    Hon skriker på henne men får sen skuldkänslor och ber om ursäkt till barnet (personligen tycker jag inte att man ska göra så)
    Dagis fröken har haft EXTRA föräldrarmöte pga hennes beteende.
    Familjemedlemar pratar mer eller mindre om hur just HON ÄR.
    Självklart pratar de aldrig om henne i hennes närvaro, hon är faktiskt bara 5, men inte som vilken 5 åring som helst...

    Jag har inte tagit tid från henne och pappa, hon får all uppmärksamhet hon vill av pappa dygnet runt när hon väl e här.

  • Pica

    Låter som att ni är i en tuff situation. Men kom ihåg det är inte bara ni som har dessa problem! Jag tycker att du ska ta till dig lindi77:s råd och skaffa stöd till er föräldrar. Finns många varianter i grupp där man får träffa andra föräldrar men också möjligheter till enskilt stöd om man föredrar det. Att söka stöd som föräldrar betyder inte att det är ni som gör fel, det betyder att det är ni, som är hennes familj, som kan hjälpa henne att må bättre. Enskild hjälp till en femåring kommer ingenvart...

  • Myranmia

    lo que sera sera skrev 2009-02-04 10:24:21 följande:


    Jag vill inte vara elak nu eller tro att jag KAN barn, jag har juh inga barn själv, men hon är INTE som andra 5:åringar.Deras mamma har också problem med den äldsta.Hon skriker på henne men får sen skuldkänslor och ber om ursäkt till barnet (personligen tycker jag inte att man ska göra så)Dagis fröken har haft EXTRA föräldrarmöte pga hennes beteende.Familjemedlemar pratar mer eller mindre om hur just HON ÄR.Självklart pratar de aldrig om henne i hennes närvaro, hon är faktiskt bara 5, men inte som vilken 5 åring som helst
    hej!
    Tro mig när jag säger att jag förstår dig!
    tror att du borde läsa om stämplingsteorin. väldigt intresant Låtsas att hon är nån, förändra hennes själv bild.

    Men jag tror att du och 5 åringen behöver tid tillsammans. Jag vet att det e jobbiugt och att du samtidigt strider med din känslor för just 5 åringen. men kanske du och hon ska ha tid tillsammans 30 minuter omdagen, fråga vad hon vill göra, låt henne leda.
    När hon blir förnannad och skriker så ignorera henne gå där ifrån, när hon blir fysisk vålsam bär in henne på rumet. var lugn och sansad, om hon kommer ut gör om samma sak. "Kom ut när du kan bet dig som en stor tjej igen" du kanske redan gör detta. men ville bara säga det.
  • Lije

    Jag tycker att det är jätteviktigt att pappan "backar" upp dig och att ni pratar om de regler som ni vill ha för barnen. Även pappan måste göra klart för barnen att din röst också ska höras och respekteras, du är ju trots allt vuxen så mitt råd är bara att våga ta plats. Sen kommer det alltid perioder då barn testar, men det är ingenting som mamman och pappan kommer slippa undan heller =)

    Lycka till!

Svar på tråden hjälp mig snälla!!!!