"Större" skitungar och "mindre" glasbarn....
Är det fler som haft samma upplevelser som jag har haft??
Jag har 2 döttrar. Med den första var det inga problem, för då kännde jag inga med yngre barn. Men numed lilltjeje som blir 3 i okt. går det nästan inte att umgås med folk... De flesta av mina vänner har barn som är yngre än henne, och det irriterande är att bara för att hon är äldre har vi fått höra sen hon var ca. ETT år att hon e så stor att hon ska förstå att deras barn minsann är små, och behöver tyst omkring sig osv.
Vi har ofta blivit bortbjudna, men när deras små glasfigurer ska sova eller vila eller nåt blir de stenusra om min fröken ens skulle viska!!!! MÅÅÅÅÅNGA ggr har jag sagt att jag måste åka hem, för man kan inte kräva total stillhet och tystnad av en så litet barn, men då har de blivit sura för det... tyckt att alla barn måste lära sig det...
Det sjuka är ju att deras barn forfarande ska behandlas med silkesvantar, och min som en STOR UNGE som ska förstå allt!!!!! Deras barn är ju nu mellan 1,5 och 2,3år, men de behöver minsann inte förstå någonting!!!! DE ÄR JU SMÅ!!!!! Min fröken får inte komma nära fall i fall det händer nåt, men om deras gör nåt mot min tjej så skrattar de och säger att DE ÄR JU SMÅ!!!!
Så nu drar jag mig för att åka bort... Inte roligt för Min tjej att alltid få gnäll från andra mammor... Det slutar nästan alltid med att vi får åka hem för att de tycker att det är jobbigt när fröken inte sitter still på en stol och är knäpptyst!!!
Nån mer i min sitts??? Hur gör ni?? Jag har försökt att prata med mammorna, men det hjälper inte!!!
