Meya

Jag tycker Meya är fint, och nästan finare med y än j. Blir liksom mer ett namn då, istället för ett verb, "meja ner" något/någon.

fast ibland tycker jag att det "lyfter" ett namn att gå ifrån orginalstavning. Inte för att konstla till det, utan för att lyfta det, som sagt. Min egen dotter heter Vilya, och det är iofs ingen avart på Vilja utan ett namn från Safgan om Ringen som stavas just så, Vilya. Men samtidigt så skiljer sig då detta namn lite från verbet vilja och substantivet vilja. Det tycker jag är ett plus. Men det är jag det.