samarbetssamtal när man är rädd? umgänge

Anonym (???) skrev 2009-02-02 22:05:21 följande:

TRo mej TS jag förstår precis hur du känner. Jag satt i din sitts för tretton år sen och trots att de på soc visste att jag var rädd för mannen så skulle samtalen genomföras, soc utför ju det som tingsrätten sagt till om.
För min del blev det också så att den ena soctjejen "föll" för min man och tog enorm hänsyn till vad han ville och hur han mådde och tyckte bara att jag var jobbig som var ledsen och ville prata om "gammalt" som vi varit igenom i vårt äktenskap.
De här gamla sakerna bidrog ju till att vi inte kunde samarbeta kring barnen o därför ville jag diskutera dem. När hon vid ett tillfälle sa att om jag skulle fortsätta dra upp gammalt så får vi avsätta fem ggr till...om du orkar (och så sa hon namnet på mitt x) då gick jag och sen fick de fixa en konsult som tog hand om oss.Då löste det sej.
Jag vet att fler här har råkat ut för liknande och inte bara för länge sen utan mer i nära tid oxå.
Jag skulle önska att det alltid fanns en manlig o en kvinnlig socialsekreterare med vid samarbetssamtalen, det skulle bli en bättre balans då. Jag har varit med klienter när det varit så och det är mycket bättre än bara två av samma kön,

Philofix skrev 2009-02-02 23:52:29 följande:

Ja jag har sett dina tidigare trådar, han har ju tydligen soc på sin sida om man kan säga så.
Vet att en del vägrar att gå, men jag hade inte vågat göra det själv i alla fall.
Nu är det ju ett antal år sen jag var igenom detta så saker kan ha ändrats, därför måste det vara bäst att tala med familjerätten först o främst.

Men fam rätten är ju på hans sida också. Enkla frågor från mig ältas om och om igen utan att jag får svar. Känner mig helt maktlös eftersom han inte vill ha samtal och då kan ingen göra nånting och han vinner ju  och har ju barnen som har rätt till båda sina fäldrar för sig själv som jag får träffa 1 tim/veckan med 2 kontaktpersoner (pappans krav) trots att det inte föreligger nåt skäl till det. Min yngsta är ff spädbarn och jag tycker det känns så sjukt av pappan att göra såhär mot våra barn eftersom han vet att de sårar mig mest.

men varför har du gått med på kontaktpersoner om du inte vill?

Men jag har inte gått med på det, blev inte tillfrågad ens. Det bara bestämdes eftersom exet krävde det om ett umgänge skulle bli aktuellt så det är inget som de ens dikuterat med mig.

Och då har ju domstolen prövat behovet av umgänge i närvaro av kontaktperson. Inte bestäms det bara på pappans begäran, mot din vilja!?! Pappan måste givetvis uppge bärande skäl till att det behövs, i domstolen.

Och det har han inte gjort. Han bara bad fam rätten om det och fick det. Står ingenting om det i nåt papper här hemma och togs inte ens upp under förhandlingen. Det verkar osa tjänstefel här lång väg från fam rättens sida.

Ingen som håller med mig i inlägg 27 om inlägg 26 stämmer?

Ja, familjerätten får inte tillsätta kontaktperson utan ditt samtycke (såvida inte barnet är omhändertaget enligt LVU)! Ett sådant beslut kan du anmäla till Länsstyrelsen!

Gud varför har man inte fått den upplysningen? Är du verkligen säker på din sak? Men vad säger då fam rätten och pappan om jag tar det till Länsrätten? Kan han då plötsligt vägra mig träffa barnen? Det finns inget LVU och barnen är inte rädda för mig tvärtom, gråter när vi skiljs.