flyttar tråden hit från en annan grupp.
Är väl inte direkt ett relationsproblem men möjlighet för den som vill diskutera anonymt för- och nackdelar med att leva med en man/kvinna i rullstol
Ni som själva sitter i rullstol får gärna själva hoppa in och säga vad ni tycker, tänker och känner.
jaaa du.. det där med VAR hans skada sitter *fniss* frågar jag honom en gång till så gör han nog slut.
När jag berättade om den här tråden så gick han igenom de olika områdena att L är Ländryggen..eller som han sa " en fjollskada" ha ha och att man kan få Nackskada.. som då påverkar händer och armar tydligen.. och sen mer i "mitten".. .och naturligtvis så minns jag inte vad det hette eller exakt var hans skada satt.
Hur jag upplever den?? Vet du.. jag har faktiskt inte tänkt på det så mycket... det som jag "saknar" jämför med en icke skadad man är sånna där små löjliga saker.. som att gå hand i hand när vi är ute... att Krypa in i hans famn när man står och diskar.. utan att behöva böja sig ner.
Sen är det väl den där biten med sexet, men som jag nämnde i den tidigare tråden så är det nog mer hans personlighet än hans handikapp som sätter prägel där.
Däremot upplever jag mycket positivt som jag inte kännt med andra partners, vi har mycket fysisk närhet, somnar i varnadras famn nästan varje natt tex fast även det har nog mer med hans personlighet än handikappet.
fråga gärna igen.. lite mer ingående om du inte fick svar på det du ville 
LÄkare... går era karlar till läkaren??
Min har inte gått sen han blev utskriven från sjukhuset för snart 20 år sen om man inte räknar de ytterligare gånger han har krockat eller voltat med bil....
Han kontaktar läkare om han behöver något intyg som tex när han ansökte om anpassning av bilen...
Jag är lite sne på honom för tydligen ska han eg äta blodförtunnande men det har han aldrig gjort för han vill inte..
Skulle gärna gå med honom till läkaren men DET lär inte hända *S*
När vi väl HAR sex är han by far den BÄSTE av alla för han är ju totalt fokuserad på MIG 
Sandstränder gillar jag inte så det har vi inte ens varit inne på, men min karl har ju seglat på atlanten, varit Scoutpappa i USA när han bodde där och med på vildmarksvandringar så visst går det om man vill och är envis nog.
vad jag vet så har min sambo ont mer eller mindre hela tiden men han har gjort ett aktivt val att INTE ta smärtstillande. Han har ofta ont i en handled som han krossade vid en senare krock (jaa han är lite vild av sig) och i ryggen som har blivit sned och krökt av skadan.
Han har en del spasmer i benen, men dem brukar vi mest skämta bort... "nu skulle du suttit i mitt knä så hade du fått rida"
Han hugger ved som en hel karl... i 35 gradig sol.. så när jag återkom från en skogspromenad i sommras hittade jag honom avsvimmad på gräsmattan utanför sommarstugan..
"näää jag blev lite trött bara, la mig och vilade"..hmmm att rullstolen var vält och att han såg helt förvirrad ut avslöjade honom dock och sanningen kröp fram... PUCKO 
hej.. har haft svårt att komma åt familjeliv.. vår server hemma blockar denna sida av nån anledning.. börjar tro att det är gubben som återigen känner sig åsidosatt av dataorn
Ang blodcirkulation OCH spasmer.. min karl har ju fruktansvärt dålig cirkulation från knän och nedåt... hans knän kan vara kokheta.. men där går en gräns och sen är det bara ISKALLT.. han gillar dessutom att ligga sked med mig.. vilket innebär att har jag riktig tur *IRONI* så får jag ett iskallt ben rätt upp i ändan med en jäkla smäll om han får en spasm... dessutom är det urlätt att veta om han är på väg att bli sjuk.. för då börjar hans smalben bli varma..oftast är även låren kalla, men knäna är av någon anledning normaltempererade..knepigt...
Min karl har också börjat träna.. men bara för att han känner sig fet(!) tilläggas bör våra vikter.. jag är 165 cm väger straxt under 100 kämpar mig nedåt.. han är 192 cm väger 67 kg... men han har fått en liten bilring mitt på magen.. han försöker inse att det kan vara pga förslappade magmuskler och har därför köpt sig ett sånt där bälte som sänder elsignaler in i bukmuskulaturen och stimulerar musklerna, sen har han börjat träna en gång/vecka på Sahlgrenska som tydligen har nån slags träningskväll för "skröppel" på måndagar, han tränade där lite i början efter skadan och har nu återupptagit det och det har en positiv effekt på honom och oss..han får lite egen tid -något som är oerhört viktigt för honom- och så kommer han hemifrån på något annat än jobb.. sen har han lagt på sig ENORMT mycket på axlarna på kort tid.. han drog tidigare S/M på skjortor...han fick en i L av mig i julklapp och den sitter perfekt... så han är nog rätt nöjd.. förutom den där valken som han påstår finns där... jag tycker personligen det ser mest ut som hud.
men jag är tacksam för att vi har ett gemensamt intresse i att äta ordentligt och sunt för det är ju JAG som eg behöver det.
Han har börjat terrorisera ett gym också.. de ska öppna i en gammal lokal på våran gård och han har mailat till dem för att kolla om det kommer vara anpassat så att han kan träna där.. han har inte fått svar än och jag har en känsla av att de kommer att höra från honom igen.. hehe..
den ligger under medlemsgrupper...jag flyttade den till känsliga rummet men moderatorn flyttade den vidare
usch låter inte kul det där med axlarna.. Här hemma är det nog mest jag som är handikappad just nu. Kraschade med cykeln den 9 januari, fick en rejäl hjärnskakning (tack gode gud för hjälmen säger jag) men har fortfarande jätteproblem med min vänster arm som jag landade på.
I går tog jag för första gången värktabletter, voltaren... och gubben hade nog roligt för jag är JÄTTEKÄNSLIG mot starka mediciner så jag satt mest och fnissade och hade jätteroligt.. När jag gick o la mig sen så snurrade rummet och det var lite småjobbigt att somna, men jag tror faktiskt inte att jag låg på armen på hela natten, är annars den sidan jag sover bäst på, trots smärtan. Ska till läkare i morgon o kolla upp saken plus mina lungor som en läkare hörde "något" på i höstas när jag sökte för hosta... det var dock inte lunginflamation så hon ville jag skulle återkomma ...
Herregud jag låter ju mer skröplig än mannen i huset...*S*
Vad kan man göra annat än skratta åt eländet??
Stårullstol ? hmmm jag vet att vi pratade om det någon gång men jag tror inte MIN karl är intresserad, han häver sig ibland upp mot bänkar och bord och blir liksom halvstående, jag tror det räcker för honom.
Han har planer på att starta en fotoblogg med bilder från sitt perspektiv, jag peppar honom skitmycket för jag tror det skulle bli uppskattat inte bara av sittande utan av alla.
Nu är det dags att dra på sig kostymen och åka till jobbet.
Ha det gott tjejer
pratade med min sambo om det där med stårullstol lite. Hans reaktion var ganska skarp faktiskt..
han menade att dem som tragglar och sliter med dem är oftast dem som inte riktigt accepterat sin situation, han förstod om man var lite rörlig, om man kunde gå lite och så att man tog den till hjälp, men som i hans läge skulle det inte falla honom in.
Det är ju så olika antar jag.
Just nu längar jag som fan efter att han ska komma hem.. men det dröjer ett gäng timmar till... är så nööööjd med mitt läkarbesök. Armen KAN ha en mjukdelsskada som ev behöver opereras, men först tidigast om ett halvår isf, inget stort ingrepp utan titthål. Det kan jag isf leva med
Sen var läkaren helt fantastisk, jag ville ha en allmän checkup eftersom jag inte gjort det sen före graviditeten 2004, har kännt mig väldigt trött och hängig sen jag hade en långvarig hosta på 10 veckor under hösten. Var lite rädd för som överviktig får man väldigt höra att allt är viktens fel, denna läkare var HELT suverän. Han talade om att varken för hälsan eller utseendets skull behövde jag gå ner just nu, men kände jag själv att jag ville det så var det vilja, diciplin och stöd hemifrån som gällde. VI diskuterade att jag tidigare ätit Xenical och mina upplevelser och erfarenheter av dem (han antecknade detta och frågade om han fick använda sig av mina citat när han jobbade med andra överviktiga) han delade med sig sina erfarenheter och tankar och vi hade en trevlig diskussion helt enkelt, han dömde mig inte utan tvärtom ansåg att jag hade många viktiga synpunkter.
Vi kom också fram till att vi ska instifta ett nytt yrke överviktspsykolog, en psykolog specialiserad på näringslära och beteendevetenskap hos överviktiga, lite medicin behöver dem också ha.. hehe...
vill berätta allt detta för sambon som är så otrolig på att stötta mig i viktkampen....
blev lite ot för denna tråd nu men ville dela med mig lite
usch.. o nu har jag ont i magen.. det ska ringas till exet nu igen.. det är en trasslig historia men jag har dels lite anlag för svartsjuka och dels så ääää .. det är svårt att förklara men det finns ett band mellan dem som jag har svårt att förstå och acceptera när jag vet vad hon har gjort emot honom... att han kan säga saker till henne som han inte fixar att säga till mig, trots att han lever med mig...jag vill helst inte att han pratar med henne när jag är hemma, och han hade visst gjort det från jobbet men han behövde prata med lillsonen och han kommer inte hem förrän efter 22 svensk tid (de bor i USA)...jag både vill och INTE vill höra vad som sägs.. usch.
förstår om ni inte fattar ett smack för som sagt.. svårt att berätta för mycket så här öppet, har haft trådar anonymt om det tidigare här på forumet, kan visa länkarna om ni inboxar så kanske ni förstår