Jag tror jag känner min pappas närvaro.

Jag har skrivit om det här i en annan tråd också så det är säkert någon som känner igen det.

Jag undrar bara om det är fler som har tänkt på vad som händer när någon dör.
Min pappa dog för snart tre månader sen.
Och  min son föddes bara två dagar efter att vi begravde pappa.
Så att pappa finns i honom är jag tvärsäker på.

Vi har ett hörn hemma i våran lägenhet. Där finns ingenting. en vit tapet, ett golv och ett tak. Ingen lampa, ingen blomma.....ingenting.
Flera gånger varje vecka så kan jag se hur min son väldigt koncentrerar riktigt stirrar in i det hörnet. Man ser att han tittar på något.
Har undrat vad det är han tittar på.
Men sen började han lé. Och det gör han endast när någon pratar med honom..eller om han tittar på tv:n eller liknande.
Aldrig annars. Men nu..varje gång när han tittar in i det där hörnet så ler han. Han nästan skrattar.
En gång stängde jag av allt ljud i lägenheten och satte  mig med honom framför mig i babysittern bara en bit från det där hörnet.
efter en stund så återupprepades samma mönster. Han log och han skrattade. Jag bara satt tyst bakom honom.

Jag tyckte situationen blev konstig. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det...men det kändes som om tiden stod stilla på något vis.
Efter en stund så kändes det som om något vidrörde min axel.
Många av er tänker nu att det bara var något jag inbillade mig, något jag bara önskade kanske. Men det var verkligen inte så. Det var så otroligt verkligt.
Och jag kan svära på att det kändes precis som om någon la handen på axeln.

Och ni vet den där känslan när man känner sig iakttagen. Så känner jag ofta.
Ibland får jag en riktig obehagskänsla när jag är hemma.
Jag blir nästan rädd.

Jag känner mig verkligen paranoid ibland. Jag har aldrig trott på sånt här.
Men nu börjar jag tro..

att det är pappa.