Min fru vill inte...

Kommunicera.... Jag hade nog personligen inte fixat situationen du sitter i, man måste kunna kommunicera annars är det meningslöst, om man gör det själva eller via parterapi eller på MSN eller nått annat är oväsentligt.

Närhet och sex är 2 väsentliga delar i ett förhållande, jag tycker du verkar ha en sund syn på det hela. Visst man kan vara utan sex med sin partner i längre perioder av olika orsaker, men i ett förhållande tycker jag man har rätt att veta varför situationen är som den är.

Hade jag suttit i din sits hade jag nog gjort som Anonym (obehag) skriver.. ställ lite krav - kommunicera.

Hoppas det löser sig.

Jag hade försökt ett tag till men sen hade jag givit upp. Kanske inget bra råd på ett familjeforum men så hade jag gjort

Kolla upp vilken form av hjälp ni kan få där ni bor, familjeterapi och/eller parterapi. Ibland kan det vara skönt att prata med en tredjeperson, det finns också terapi där man som par sitter i samtal med både en man och kvinna för att ingen ska känna sig underlägsen. Ring och hör efter och presentera sen ett förslag för din fru. Förhoppningsvis kommer hon att förstå hur långt det har gått men också att du är motiverad att få det att bli bra igen. Hoppas du inte ger upp om din fru!

Det är faktiskt så att när man kramas eller tar på varandra på ett ömt sätt så utsöndras det ett "goshormon" hos både kvinnor och män. Hos kvinnor är det oxytocin som frigörs när de får beröring eller när de ammar (!), hos män kommer jag inte ihåg vad det heter. Detta skapar en gemenskap mellan de som kramas så därför är det viktigt att ta på varandra och det behöver absolut inte vara sexuellt utan det räcker med en lång kram. Kan du inte ens få det av din fru? Om ni kommer över den barriären så kanske ni kan skapa en gemenskap mellan er igen, det är ju superviktigt att känna uppmärksamhet från sin partner.
Annars finns risken att erat äktenskap inte kommer att fungera och det tror jag inte att hon vill. Hoppas du kan få njuta av en lång kram snart, lycka till!!

Har hon någon hobby?
Jag kände nog ungefär som din fru första halvåret med bebis men då jag har hästar fick jag ett "andningshål" i stallet om kvällarna. Så sabla skönt att bara koppla på autopiloten, sluta tänka och bara vara.. Plus att det var helt underbart att få bli lite fysiskt trött och inte bara trött i skallen.
För mig rensade hästarna ut dåligt humör och fyllde mig med positiv energi som jag tog med in till mannen. Gissar att även andra intressen borde kunna fylla den funktionen..?

Min goa barnmorska kom oxå med ett bra råd som jag tog till mig: Har det gått för lång tid så är det bara " att göra det " några gånger hyfsat tätt, det hjälpte mig hitta lusten igen. Det var lite kämpigt ett tag men det gick. Nu var mitt problem förvisso att jag inte tände alls, inte att mannen var avtändande...

P-piller?? Har alltid haft dämpande effekt på mig så sån skit har jag slutat med.

Innerligt lycka till! Hoppas ni fixar det!

Anonym (Förvirrad) skrev 2009-03-13 22:42:54 följande:

Jag vill inte heller ha sex med min man längre.
Dels har vi levt ihop så länge att vi mera känns som syskon än partners. Men anledningen till att det blivit så är nog helt enkelt att jag inte tycker om att ha sex med honom. Han tar inte i mig som jag vill, han har dålig andedräkt och han kysser inte bra.
Det är inte lätta saker att säga till en person.
Har försökt lite försiktigt, med resultatet att det antingen blivit ännu värre eller inte hänt något alls.
Hur gör man liksom?
Jag tillhör inte dem som har dålig initiativförmåga och inte kan ta för mig själv i sängen annars.

Byt ut frugan

TS: Tycker att du fått många bra svar. Det ÄR ingen lätt sits, men om hon vägrar prata om det blir det riktigt svårt.
Jag känner igen mig i allt detta ni tar upp här. Har själv väldigt mkt värk, tre barn varav en är vuxen, men den lilla är född -07 och hon är inne i en energisk ålder om man säger så. Jag orkar inte riktigt med ens mig själv nu och den här kroppen som bråkar. Är mkt trött och känner mig nästintill deprimerad. Ändå måste man finnas till hands för alla och inte gräva ner sig ngnstans (som man gärna skulle vilja göra emallanåt.) Jag tycker om att kramas, men varje gång så klämmer han överallt. Han tycker det är mysigt och han älskar meg, men jag vil ibland BARA kramas. Eftersom att jag vet att han vill mer så drar jag mig ganska ofta tillbaka för att slippa säga "nej" eftersom han blir ledsen/sur/känner sig bortstött. Vi har pratat om det, men det upprepas ändå hela tiden. Iblan "har vi sex" och det är inget fel i det alls, han är jättego, men när jag inte vill så tror han det är hans fel osv. Det blir en ond cirkel till slut.
Prata med henne utan att ge henne dåligt samvete, men förklara att ni måste komma vidare med detta. Det går inte att sopa under mattan, ni är ju ite harmoniska någon av er. Jag förstår om hon har lite sexlust, jag tror inte att hon äcklas av dig (om du är renlig), utan säger bara så för att "slippa". Hon kanske är deprimerad rent av?
Om ni inte får rätsida på detta, så sök hjälp!
Som du märker är dit/ert problem vanligt...

Sex är inte allt här i världen, men det blir mycket roligare om man har ett hälsosamt sexliv, så är det ju. Det märker jag på oss, när vi haft mindre sex så kommer vi lite ifrån varann rent fysiskt även i andra sammanhang. När vi har mycket sex så ordnar sig allt annat också på något sätt, det är som en hälsomedicin, en vitamintablett som man bör ta en gång om dagen

Om din fru känner sig äcklad av att ta i dig, så skulle jag helt klart lyfta på ögonbrynen. Hur funkar ni ihop förövrigt?
Försök att vara extra snäll och extra hjälpsam i olika situationer och se hur hennes reaktion blir, som ett experiment. Och initiera inte till sex alls under en period och se om hon kanske slappnar av(hon kan känna sig pressad, svårt att veta men risken finns).

Sen är ju ett klassiskt problem att man inte delar på allt hemma, och då menar jag inte att du "hjälper " henne med disken, för med den inställningen är ni inte jämställda, tro mig.

Min fru studerar, jobbar var tredje helg. Vi har tre barn och hon känner sig sliten.....men jag orkar inte vänta ut henne mer....det är alltid kvinnans lvilja som går före.....man ska inte känna sig tvingad, men oxå ta sitt ansvar att kolla upp vad det kan bero på. Skillsmessa är inget jag tror på men jag brottas nu med tanken....jag blir snart galen..... Allt jag vill är att vara nära och dela det fina i sex med varandra som igen gör att man orkar.... Jag orkar snart inte mer

Kunde varit mitt ex, pappan till mina barn som hade skrivit detta som du skrev.

Dock så var det han som gjorde att jag blev äklad av att ha han nära mig och ha sex med han. han hade alkoholproblem, han söp bort mitt självförtroende, min sexlust och mina kännslor för han, dock blev jag stark och sa att nu är det nog, nu flyttar jag och barnen, ångrar inte det en sekund, specielt inte när jag ser att barnen mår mycket bättre och jag, jag har hittat tillbaka till mig själv igen

Jag lider med dig även om min situation absolut inte är så illa som din...men jag inser att min situation kan bli sådan om jag inte vässar till mig lite. Jag och min fru kan prata om det...även om hon blir ledsen och går in i försvarsställning. Säger gärna att hon känner sig otillräcklig och är ledsen för att hon inte kan tillmötesgå mina behov. Vi respekterar och älskar varandra och det hoppas jag att vi kan bibehålla. Vi är oxo väldigt raka och öppna med det mesta även om jag upplever att sex är väldigt känsligt att prata om. De första ggr jag tog upp detta med sex var inte roliga, men efter hand kunde vi prata mer avslappnat om det.

Det jag kan tycka är lite "tråkigt" är att hon själv inte funderar kring varför hennes lust är låg eller vad hon kan göra för att känna mer lust...men det är något som jag inte vill säga till henne att fundera på direkt. Blir bara som lök på laxen tror jag.

Antar att du blev ganska sårad när hon sa att hon blir äcklad när du tar i henne. Fårstår inte hur man kan slänga ur sig något sådant i en relation, men det kanske är så att hon känner sig stressad, pressad och har dåligt samvete, precis som många redan skrivit, och att det visar sig i ett sådant svar!?...jag tycker du har rätt till att få chansen att förstå hennes situation. Ni lever ihop och då måste man, tycker jag, stå upp för varandra och tala om vad man känner och tycker. Ett förhållande utan fungerande kommunikation skulle iaf inte jag kunna leva i.