Jessika: När jag mådde som sämst, hade ju ett utomkveds i våras och när jag äntligen blev gravid så blev det ma, så tänkte jag "nu är det som det är, antingen lägger jag mig ner i sängen och drar täcket över huvudet eller så får jag försöka se det positiva och kämpa vidare". Vissa kvällar låg jag bara i sängen och tyckte synd om mig själv men nu mår jag lite bättre även om det är tunga dagar fortfarande. Jag kan ju bli gravid iaf och hoppas att en dag få ett barn också. Tanken att aldrig få barn skrämmer mig väldigt mycket. Var rädd om din man och ditt barn! Ni fixar det tillsammans!