Inseminerad med donator spermier?

Nu är jag i och för sig homosexuell o lever med en tjej men jag kan ju ändå berätta hur det är här..

Vi inseminerade med donator, jag bar barnet o trots att det inte är min frus barn biologiskt sätt så är det ju hennes barn lika mycket..hon har ju varit med från början..det är hon som väntat lika ivrigt som jag..anknytit till barnet med en gång osv..För hennes dels är det absolut ingen skillnad o vi har aldrig känt att det skulle vara ngn annans barn..Dt är vårt barn o har alltid varit, det är vi som väntat barnet, förberett allt inför barnets ankomst osv..

Jag kan förstå att han känner så nu, men jag tror att han säkert skulle kunna ändra sig..det är ju hans barn i hjärtat osv..

Hej Kluvenflicka.

Ja, det later fantastiskt fint det du sager, o underbart om det kunde fungera sa aven for oss om det nu inte gar pa annat satt..

Nar vi pratar sa vill min man oftast byta amne o han e plagad av att jag fragar fragor som "men tror du inte du skulle kanna att det e ditt barn till fullo aven om det e fran en donator, det e ju du o jag som e gravida o jag som bar barnet"

Det e ju sa att jag i sa fall skulle vilja att han gar igenom graviditeten med mig till 100%, annars skrammer det mig, jag vill inte att han ska kanna svartsjuka eller andra konstiga kannslor nar han skulle se mig gravid......lite tabkar bara..

Tack for ditt svar foresten!

Jag puffrar lite sjalv o hoppas nagon mer vill hoppa in har...

Hej!
Tror vi "hälsat" på varandra förrut... .
Jag o sambon har använd oss av donerade spermier då han inte hade dugliga spermier.
Lyckades på andra behandlingen (en IVF ) bli gravid och just nu känns allt bara så bra...
Vi påbörjade också en adoptionsprocess nu i höstas och var helt inställda på att adoption var ett bra sätt för oss att bli förldrar på. Vårat mål var att bli föräldrar oavsett hur det skulle gå till...
Kanske kan du fråga din man hur han ställer sig till adoption?
Även om du själv inte tycker det kanske är ett alternativ så kanske det kan vara intressant att höra hans åsikt?
Känner mig dock lyckligt lottat av ha en man som ifrån början varit öppen för donator... har läst här på FL om flera tjejer som längtar efter barn men som har män som inte vill använda sig av donator... känns som en olösbar ekvation.
Min sambo ser sig själv som 110% pappa till det lilla som växer inom mig. Kollar barnvgnar och klappar o pratar med "magen".
Hoppas det löser sig för Er...

//Solkatta

Adoption har vi redan pratat om, o det ar han fullt med pa, men problemet e att vi inte har rad, + att vi inte uppfyller alla kraven som man ska.

Ingen mer som har erfarenhet av detta????

Jaaaaaag puuuuuuffffrar sjalv igen

Min sambo sa: om jag inte kan ge dig ett barn... så vill jag åtminstone kunna ge dig ett barn som är till hälften ditt... så e iaf en av oss biologisk...

Sen vet jag att han tycker jag ser bra ut... så att få en liten som liknar mig e vad han hoppas på...
Hoppas det löser sig för er!

Ja jag onskar att min man sa sa med till mig, jag vet ju inte vad jag kanner o hhur jag skulle vilja, men anda, det var fint sagt.

Vi kommer att göra en insemination eftersom min man inte har några spermier. Han tycker inte att den genetiska biten betyder något för han kommer att vara barnets pappa. Det blir helt enkelt vårt barn och ingen annans.

Vi kommer att välja en anonym donator men kommer att få mycket information om honom. Vi kommer även att vara öppna om hur barnet blev till.

TS: Kan ni kanske göra IVF?