Inseminerad med donator spermier?

Kanske kan våra erfarenheter också vara av intresse:
Vi är två kvinnor som lever ihop och som skaffat våra barn genom donatorinsemination. Vi har burit var sitt barn och är alltså inte biologiskt släkt med båda våra barn, bara med det ena var. Vi har inte känt någon som helst skillnad i kärleken och känslorna för det barn som vi själva inte burit gentemot hur det känns för det barn vi själva burit. Och då handlar det ju ändå om graviditetshormorner, amningshormoner etc. Det jag vill säga är att din kille/man kommer att vara precis lika mycket pappa till ett donatorinseminerat barn som ett barn som kommer från hans spermier, det enda det hänger på är hans egen inställning. Om han är öppen för att ta emot ett sådant barn med vetskapen om att han är den som kommer vara barnets förälder tillsammans med dig då kommer inte biologin spela någon roll. Det enda som kan strula till det är hans egna hjärnspöken. Om han kan komma över dem så kommer kärleken vara lika stark som om han varit biologisk far, det är iaf vår erfarenhet.