Inseminerad med donator spermier?

Tycker han tänker bakvänt, istället borde han ju känna glädje över att få barn med nån han älskar, för barnet kommer ju att få hälften av DINA gener!
Är det så att han inte kan få egna biologiska barn så har han ingenting att förlora, han kan ju ändå aldrig få några barn som bär hans gener, adopterar ni så blir ju barnet än mer främmande ur biologisk/genetisk synvinkel än om ni får barn via DI, för då blir ju barnet till hälften ditt (genetiskt) men 100% erat rent känslomässigt och juridiskt, om han ändrar sin attityd, dessutom får nu uppleva en graviditet och han är med hela tiden.
Han kan gott närvara vid inseminationen och sen är det det bra om ni har sex efteråt så blir det än mer psykologiskt lättare för honom att knyta an till barnet känslomässigt.

Många verkar tänka så egendomligt egoistiskt och ogint..kan inte JAG få barn då ska inte heller min partner få barn för då blir det mer "rättvist"...istället för att acceptera sin situation och GLÄDJAS över denna möjlighet att ändå få barn och veta att barnet åtminstonde får hälften av deras parters gener plus upplevelsen av att vara gravida...det är ju egentligen tvärtemot äkta kärlek..älskar man verkligen sin parter och man gärna vill ha barn så man väl unna sin älskade att få vara gravid och föda, det är ju ändå ett barn som kommer till för att två människor älskar varandra, utan denna kärlek och barnlängtan skulle ju inte just detta barn komma till..

Det är tråkigt att läsa om era mäns negativa attityder, för är de sterila så är de och det är ju INGENTING man kan göra nåt åt! de kan ALDRIG få några biologiska barn hur mycket de/ni än skulle vilja, de skulle nog behöva proffissionell hjälp att bearbeta sina känslor.
För er kvinnor måste det kännas som en tradegi att de reagerar som de gör istället för att försöka bearbeta den obestridliga faktum att de är sterila och sedan gå vidare och GLÄDJAS över att denna möjlighet faktiskt finns att få barn.
Att istället UNNA er att uppleva den glädje som det innebär att bli befruktad, vara gravid och föda.
Är de med vid inseminationerna och ni har sex efter varje gång så blir det ju lättare att knyta an till barnet som föds, dessutom får de ju vara med under hela graviditeten.
Vad som är intressant är också denna skillnad som råder mellan ägg och spermadonationer, äggdonationer verkar mycket mer okontroversiella hur flera aspekter för då är det ju männens biologiska barn och det är kvinnorna som föder och DÅ går det plötsligt så bra så..dessutom råder två olika normsystem i synen mellan ägg och spermadonatorer, medans äggdonatorerna ses som "rena änglar" som osjälviskt hjälper barnlösa par ses ofta spermadonatorerna som lite suspekta "runknissar" med tvivelaktiga motiv.. ovanpå detta kommer den gamla synen på "äktenskapsbrott" otrohet och de "äkta männen" som lite löjliga och bedragna som får fostra "gökungar" i boet som inte är deras.
Dessa synsätt måste bort!
Avdramtisera det hela med donation och se det som ett sätt lika bra som alla andra att få barn, få till stånd en ökad öppenhet.
Eras män ger uttryck för en osedvanligt ogin, eg0istisk och tjurig attityd, de bara tänker på sig själva, det är ju inte erat fel att de är sterila!
Det blir ju en slags "halvadoption" barnen blir deras lika mycket som det varit deras egna biologiska eller "vanligt" adopterade barn...då är det ju inte heller "deras" ur genetisk synvinkel....jaja, det är uppenbart att det handlar om primitiva psykologiska känslor på reptilhjärnenivå.. trist bara att ni kvinnor drabbas av konsekvenserna.