Tråden om hur man gått tillväga för att gifta sig fick mig att tänka på något som jag och maken pratar om ibland: Skulle vi ha gift oss om det inte varit för att vi skulle adoptera?
Vi är inte så säkra på det. Troligen inte. Åtminstone inte just då.
Hur var det för er andra?
Vi gifte oss -96och det var året efter att vi genomgått vår barnlöshetsutredning. Vi behövde muntra upp oss. Då tänkte vi leva tillsammans resten av livet utan barn.
Mycket har förändrats sedan dess och 2006 kom vi hem med vår dotter från Kina!
Vi har varit förlovade länge och pratat om att gifta oss väldigt länge, men vi har inte riktigt lyckats komma till skott med själva beslutet om HUR vi ska gifta oss. Här / i Sverige / pâ neutral mark / stor eller liten fest / med eller utan sovplats för 'utländska' gäster / pâ tu man hand / kyrkligt / borgeligt osv.
När vi började prata om adoption sâ sade vi att nu kan vi inte skjuta pâ det längre - nu mâste vi bestämma hur vi ska ha det! Men dâ kändes det inte romantiskt längre och vi började fundera pâ en väldigt enkel borgelig vigsel...
Men sâ visade det sig att i Belgien (vi har adopterat inhemskt) räknar de antalet âr man bott tillsammans, inte antalet âr man varit gifta sâ vi hade inga problem att adoptera som sambos. Sâ nu är vi fortfarande inte gifta!! 0:) Men pratar om det âtminstone nâgon gâng i veckan.... Tips pâ bröllops-idéer mottages tacksamt. 
För oss var förlovningen viktigast, vet egentligen inte varför 
. Vi gifte oss senare för adoptionens skull, därför blev också vigseln enklast möjliga med bara familjen.
Min man hade redan friat när vi ställde oss i kö för adoption och vi hade satt ett datum.
Men då vår kommun inte ville låta oss stå i kö för utredning innan vi var gifta, trots att vi skulle ha hunnit gifta oss innan det blev vår tur att starta utredningen, så funderade vi starkt på att gifta oss borgerligt först o sen förnya våra löften i kyrkan 4 månader senare med släkt, fest o tårta o hela konkarongen... bara för att spara lite tid o få längre tid som gifta.
Men då vår präst inte ville förnya våra löften utan ville endast genomföra välsignelsen (det enda önskemål min man hade ang vigseln var just vilken präst, så det var inte aktuellt att byta) bestämde vi oss för att vänta, "offra " de 4 månaderna för att få vårt planerade bröllop som vi ville ha det. Man gifter sig ju bara en gång, heter det ju.... även om jag harvarit gift en gång innan fast då borgerlogt o med en massa kompromisser, så ville vi göra detta på vårt vis.
Det här är för evigt, det härär för alltid!
Nu med facit i hand känns det som ett helt rätt beslut, det var en av de mest underbara dagarna i mitt liv.
Vi gifte oss innan tankarna på adoption, så - Ja! 
För mig är det stort och heligt att säga ja till att leva med en människa i resten av mitt liv. Jag hade velat befästa det med äktenskap oavsett barn.
Vi hade gift oss ändå, vi är bägge två "the marrying kind"!
Vi "offrade" ett halvårs äktenskapstid för att få ett riktigt kyrkbröllop som vi ville ha det och är jättenöjda med det!
Det känns som om man numera är medlem i en hemlig klubb som vi tidigare inte visste om att den fanns ens...
Vi har snart varit gifta i 11 år, så ja, vi gifte oss nog inte för adoption. För oss var det viktigt att vi skulle vara gifta innan vi fick barn.