Tråden om hur man gått tillväga för att gifta sig fick mig att tänka på något som jag och maken pratar om ibland: Skulle vi ha gift oss om det inte varit för att vi skulle adoptera?
Vi är inte så säkra på det. Troligen inte. Åtminstone inte just då.
Hur var det för er andra?
Ja vi skulle igentligen ha gift oss 2003 men tyckte inte vi hade råd så det blev 2005 då vi skulle starta utredningen, vi hade då varit förlovade i 5år.
Nej, jag tror nog inte att vi hade gjort det. Vi är inte så mycket för bröllop någon av oss.
För oss var egentligen förlovningen viktigare. Vi förlovade oss -97, när vi varit tillsammans i tre år. Då tänkte vi att vi kanske gifter oss när vi får barn. Vi hade för oss att det skulle bli mindre pappersarbete på det sättet. Men om det visat sig att det inte spelade så stor roll med giftermål för det juridiska så hade vi nog struntat i det. Nu blev det ju istället helt avgörande och vi gifte oss -02, inför hemutredningen. Och det var kul med bröllop och vi trivs som gifta, så vi ångrar ingenting.
Vi gifte oss innan vi började försöka få barn ö h t så svaret är ju enkelt JA.
Jag förstår att inte alla tycker det är viktigt att vara gift, men har svårt att förstå de som tycker det är en smärre katastrof att man måste vara gifta för att adoptera ihop. Är det så hemskt?
Är det så vanligt Att man tycker det är så hemskt? Har aldrig stött på det. Jo, i ngn enstaka tråd här på FL.
Ska man tro denna tråd så är adoptivföräldrar mer giftassugna än vad andra par är :)
Jennie med ie skrev 2009-02-23 00:13:13 följande:
Eftersom jag varit gift tidigare som slutade i skilsmässa så kände vi ingen egentlig brådska att gifta oss fort men vi sade att innan vi får barn så vill vi vara gifta för det underlättar rent praktiskt och juridiskt. För som jag ser det så är det största man kan göra och det största kärleksbeviset att bilda familj tillsammans, barn kan man aldrig få ogjorda men ett äktenskap är ett papper som man kan riva och upphäva så är äktenskapet över. Så vi ser inte det som att det är ett tecken på att vi älskar varandra mer än andra som inte är gifta men det känns väldigt väldigt bra att vara gifta ändå. Men så när vi bestämde oss för att adoptera så gifte vi oss pga det, förlovade var vi innan ett år men vi gifte oss den tidpunkten pga adoptionen ja men vi hade med största sannolikhet gift oss längre fram ändå.
Vi fick rådet av vår läkare (redan vid försts träffen inför ivf) att gifta oss, OM det i framtiden skulle bli aktuellt med adoption. Hade han inte tagit upp det, så hade vi nog inte börjat fundera på det just då. Men sen kändes det viktigt, vi ville ju leva som gifta, så vi "slog till" två år senare. Men det var tack vare läkarens råd som det blev av just då.
Nu är vi så glada över vårt beslut, för oss känns det stort att vara gifta.
Jag friade på vår 10-årsdag. Då var vi mitt inne i IVF-försöken och jag tror vi båda hade behov av något positivt och stärkande mitt i alla prövningar. Det bestämdes då inte _när_ vi skulle gifta oss, bara _att_. När vi sen hade ett gäng misslyckade försök bakom oss och insåg att adoption troligen skulle bli aktuellt slog vi till ganska snabbt. Vi hade inte jättemånga länder att välja mellan och tiden som gifta var ju en sak som man faktiskt kan påverka. Ålder är däremot lite svårare...
Om vi hade lyckats bli med barn via IVF hade bröllopet fått vänta. Vet dock inte hur länge. Nu blev det ett fantastiskt bröllop och jag trivs också mycket bra med att vara hustru.