Mina barn sårar sin mormor
Jag tycker att min mamma är ganska lättstött och blir ofta sårad om någon gör, säger eller tycker något som hon inte gillar. När vi träffas gäller det att hålla tungan rätt i mun för familjefridens skull. Mina barn (5 och 7 år)är däremot inte lika duktiga på det.
I helgen var vi där för att hälsa på. Jag slet för att undvika konflikter mellan henne och barnen och idag (måndag) är jag helt slut.
Det började i plukabacken med att 5-åringen ville att "mamma ska hjälpa". Mormor fick inte putta på, inte hjälpa till och inte åka med på pulkan. Jag försökte ignorera barnet när det gick och hänvisade ibland till mormor, på samma sätt som jag bruka göra när h*n tycker att pappa inte duger. Det hjälpte inte, mormor blev sur, sa att hon inte tänkte stå där och frysa och gick hem. Om det inte passar så skulle hon ta tillbaka leksakerna hon köpt tidigare på dagen. Det hjälpte inte att barnen ropade efter henne, och ville att hon skulle komma tillbaka.
När det var dags för middag tyckte 7åringen inte om fisken. Mormor blev arg, slängde besticken och skällde på barnet. Sa att inget duger och att det inte spelar någon roll vad hon gör. Jag försökte lugna min mamma och samtidigt förmå barnet att äta sin mat.
När det sen närmade sig hemfärd sa båda barnen att de ville hem, att de längtade efter pappa. Mormor blev återigen sårad, undrade om det inte var bra hos mormor och om de inte vill vara hos henne.
Jag mår skitdåligt av detta och är ständigt nervös att barnen inte ska vara tillräkligt duktiga och tacksamma.
Hur ser ni på detta? Är min mor lättstött eller mina barn ouppfostrade. Är det kanske rimligt att barn i den åldern ska kunna föra sig så att andra inte tar illa upp?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-02-23 10:26
När hon gör så mot mina barn drar det igång gamla känslor i mig. Det är mig som 5-åring hon lämnar i pulkabacken och jag blir skitledsen. Minns hur jag tiggde och bad att hon skulle bli glad igen. Vilket så klart inte hjälper mina barn.
Att tala med henne... Det gjorde jag i julas och det slutade i katastrof där vi grälade och hon var orubbligt i sin ståndpunkt att hon mäste få vara som hon är och säga vad hon tycker.
Hennes självkänsla är i botten och hon känner sig underlägsen mig på flera områden.
Suck, måste nog ta en paus från henne nu. Är helt tömd, får inget gjort på jobbet. Vill bara gråta
.