Mina barn sårar sin mormor

Din mamma verkar vara Väldigt lättstött...

Att hon dessutom hotar med att ta tillbaka leksaker de fått tidigare och reagerar med att "inget duger" när ett barn kommenterar om EN sak är överdrivet.

Jag misstänker dessutom att Du har växt upp med ett konstant dåligt samvete om hon har varit likadan under tiden du har växt upp och att det krånglar till det för dig.
Din mamma är martyr ut i fingerspetsarna. Det bästa du kan göra för dina barn är att visa att man faktiskt KAN säga att man längtar efter pappa, eller inte tyckte så mycket om maten, eller att man hellre vill ha den blå tröjan på sig UTAN att behöva vara rädd att förlora någon som är viktig för dem.

Jag blir så trött när jag läser din tråd. Vilken jobbig situation för er! Först vill jag säga att barn är barn och ska inte vara så pass 'uppfostrade' att de finner sig i sin mormors beteende. Det är din mamma som inte är tillräckligt uppfostrad för att klara av relationer!

Jag har liknande situation med mina barns farmor som inte hotar och skäller ut men sätter sig och gråter om någon råkar såra henne. Och det händer hela tiden eftersom ingen vet vad som får sägas eller inte... Sist det hände (och droppen) var när sonen (7år) inte tackade ordentligt för julklappen som 'minsann var från hennes pappa och betydde massor för henne'. Vi plockade ihop barn och paket och lämnade henne gråtandes. I bilen förklarade vi för barnen att farmor beteer sig dumt ibland och att det inte är något vi andra ska acceptera. Hon blir ledsen precis som alla vi andra men att hon måste lära sig att man inte alltid får som man vill (precis som vi lär våra barn)

Farmor höll sig borta i en månad innan hon ringde och surt komenterade att vi minsann hade bråttom hem i julas... MIn man svarade bara 'Ja, vi hade det'. Sen har vi inte rört vid saken. Men min man o jag har lovat varandra att agera på samma sätt igen om det går ut över barnen.

Låter som om din mamma utövar känslomässig utpressning - försök sätta dig över det. Hon är vuxen, dina barn är - just det, barn.

Det låter onekligen som om din mor är väldigt lättstött.

Framförallt så reagerar hon oproportionerligt starkt på det som dina barn gjort. Visst, det är väl inte kul att höra att den mat man lagat inte är god och visst ska barn lära sig att det inte är artigt att säga så, men det hjälper ju inte att slänga bestick och bli fly förbannad.

Har hon problem med självkänslan tro? Jag menar, hon verkar ta åt sig väldigt peronligt. Att en sjuåring inte tycker om fisk betyder ju inte att inget mormor gör duger, lika lite som att en femåring föredrar mamma betyder att mormor är dålig på nåt sätt.

Och det är väl bara bra att barnen saknar pappa, det visar ju på att de har bra kontakt med honom!

Har din mamma alltid varit såhär? Hur var det under din barndom? Jag förstår att det är jobbigt för dig att tvingas medla.

Ursäkta, men vilken otroligt barnlisg mamma du verkar ha. Är säkert underbar på många sett men i det här sammahnaget hemsk. Ta tillbaka leksakerna hon köpt? "Om det inte duger?" Jag tycker du ska oroa dig mer över dina barn än om din mamma. Hur tror du dom upplever besök hos sin mormor, och hur DU är tillsammans med deras mormor. Vadå "inte tillräckligt duktiga"? Din mamma då, det är ju ändå hon som är den vuxna i sammanhanget.

och när din mamma frågade om det inte var bra hos mormor? Nej, skulle jag vilja svara på den frågan, inte för mormor, inte för dig och knappast för dina barn heller som måste truga för mormor.

Nej, du verkar ha alldeles underbara helt vanliga bra barn! Grattis!

Anonym (TS) skrev 2009-02-23 09:54:08 följande:

Din mamma låter omogen.

Tack för alla snabba och snälla svar. Nu gråter jag, NadiaMi har rätt. När hon gör så mot mina barn drar det igång gamla känslor i mig. Det är mig som 5-åring hon lämnar i pulkabacken och jag blir skitledsen. Minns hur jag tiggde och bad att hon skulle bli glad igen. Vilket så klart inte hjälper mina barn.

Att tala med henne... Det gjorde jag i julas och det slutade i katastrof där vi grälade och hon var orubbligt i sin ståndpunkt att hon mäste få vara som hon är och säga vad hon tycker. Jag tar inga fler samtal med henne. Däremot ska jag jobba med att såt på mina barns sida, att det är okej att säga sin mening utan att man riskerar att bli "straffad"..

Hon säger till och med till dem att "jag älskar dig när du är snäll". Om jag påpekar det skulle hon inte fatta vad jag menar och säga att jag märker ord. Hon tycker vi är löjliga som är noga med att säga att "jag gillar inte det du gör" istället för "jag tycker inte om dig när du är dum"

Suck, måste nog ta en paus från henne nu. Är helt tömd, får inget gjort på jobbet. Vill bara gråta

jag hade ett dåligt førhållande med min farmor hon skrek å bråkade å tyckte att jag aldrig hjælpte till detta var nær jag var 5 år å inte diskade efter maten snælla var ett barn å barn gør inte sådant, inte hela disken.
Fortsatte længe så. Hon å jag fick aldrig en bra kontakt.
Min mormor skæmde bort mej å mycket kramar å massa mys ælskade henne å har bara varma tankar om henne.
Så ær det ældre beslutar hur barn ska reagera å vara mot dom.

Jag håller med de övriga inläggen. Det är inte dina barn som är ouppfostrade utan din mamma. Min son bestämmer själv vem som ska köra vagnen eller så och det blir oftast mamma eller pappa. Men inte blir mormor eller farmor sura på han för det. Hon måste lära sig att barn är barn och hon är vuxen. Man ska väl inte hota barn med att ta tebax leksaker som hon gett dem. Inte konstigt att de vill åka hem och vilket barn längtar inte efter pappa om man inte träffat han på hela helgen. Det är ju bara sunt. Min son längtar efter pappa när han är på jobbet. Det är väl bara normalt och kul inget att bli stött över. Näää din mamma får nog ta o växa upp, annars kanske dina barn tar avstånd från henne när de blir äldre och inte alls vill träffa henne.