Anonym (ledsen)

Äldre 25 Feb 23:03

52 svar

HJÄLP! Min sambo är så jäkla respektlös mot mig. Han får mig att må skit.

Hej hej.

Jag behöver skriva av mig lite, och få lite råd om hur jag ska göra...

Jag har en sambo, och vi har en son som är nästan 1 år gammal.
Sambon och jag, är båda runt 25 år gamla.

Han är underbar på många sätt, men som jag visserligen inte kan räkna upp nu, för jag är så irriterad och sårad just nu.

Men han är också ett riktigt svin ibland (ganska ofta), vilket är lättare att räkna upp just nu.

* Han visar ingen respekt. Exempelvis; innan idag när vi bråkade och han skrek och betedde sig illa, då sa jag till honom; "prata inte så till mig, jag förtjänar respekt" Då svarade han bara kaxigt och hånlog; "Ah, håll truten!"
Han har FLERA ggr kallat mig psykfall, och en massa andra hemska saker som jag knappt vill ta i min mun.

* Han tar ingen hänsyn. Exempelvis; Om jag är trött en morgon (när det är helg) och vill ligga kvar i sängen, få lite sov-morgon. Då ställer han aldrig upp med att ta vår son. Det slutar alltid med att vi blir ovänner, jag får masa mig upp ur sängen helt enkelt. Det har hänt ca 3 ggr att han gått upp med vår son och låtit mig få sova en stund till. 3 ggr på nästan 1 år.
Han tar aldrig hand om vår son i övrigt heller. Han nattar aldrig vår son, han matar aldrig vår son, han badar aldrig vår son, han byter aldrig blöja... Han gör aldrig nåt med vår son! Han tar inget ansvar!

* Han tjatar alltid om att jag sitter bara hemma på min röv, gör inte ett skit. Fast jag är mamma-ledig och går här hemma och städar och håller på, så duger det inte (när han är arg). Han kan säga att jag inte gör ett skit, att jag bara sitter på min röv medans han är på jobb och tjänar pengar, jag bidrar inte med nåt!

* Jag får ut 11.000 kr/mån, han får ut 20.000 kr/mån, vilket han menar att HAN försörjer mig. Fast mina pengar går till hela hyran, elräkningen, Internet, telefonen, hemförsäkringen... Plus att det oftast är jag som handlar kläderna till vår son. Han menar att eftersom han har mer pengar, så betalar han ju mest. Jo det har han kanske rätt i, för han har mer pengar, så hans pengar används ju mer. Men mina pengar har väl också ett värde, även fast summan är mindre? Mina pengar används ju också.

* Han skriker HÖGT fast vår son är där, ibland när vi bråkar. Jag har förklarat flera ggr att så gör man inte, vår lilla son kan bli skrämd och orolig, det kan sätta spår... Men han fortsätter ändå.

* Han dricker så fort det blir fredag och blir ofta ganska full. Fast jag själv har varit på behandling för droger m.m. Och både min mamma, pappa och båda mostrar har alltid druckit väldigt mycket, så jag AVSKYR alkohol, och fulla människor. Det har jag förklarat för honom flera ggr, men han bryr sig inte. Han har hamnat i fyllecellen pga att han var för full, han har tappat sin plånbok med 3000 kronor i, han hånglade med en annan tjej när jag var gravid, han har varit jätte-elak mot mig flera ggr när han druckit. ÄNDÅ vägrar han sluta dricka, fast det sårar mig, han säger bara; "jag tänker inte bli nykterist, du bestämmer inte över mig"

Ja det här var lite om min sambo och hur han behandlar mig.
Vad tycker ni att jag ska göra??
Jag förstår att många säkert vill svara; LÄMNA HONOM men om ni kanske hade några andra råd att ge, alltså något annat jag kan prova, innan jag kanske måsta ta det steget, så vore jag väldigt tacksam!??

Kram på er alla, och TACK!!

Anonym (kvinna)

Äldre 26 Feb 00:59

#21

Känner igen mycket av det du skriver. Problemet är att jag har levt med detta i en massa år. Först idag börjar jag säga ifrån på skarpen. Mina känslor börjar dör ut. Jag har talat om för min man att han antingen ändrar sig, eller så har vi inget annat val än att separera.
Fick honom att vakna till och plötsligt var han kramig och hjälpsam ett par dagar...men sen föll han i gamla spår, gnällde och undrade vad jag gjort hela dagen osv...

Ta tag i saken NU, vänta inte som jag gjorde. Ju fler år man är tillsammans, ju svårare är det att lösa det/skilja sig.
Skulle han inte lyssna, har du bara två val: Fortsätt som idag eller lämna honom.
Lyssna till din inre röst, du och ditt barn ska ju må bra! önskar dig lycka till!
Kram!

Anonym (ledsen) Trådstartaren

Äldre 27 Feb 00:00

#22

Anonym (hmm) skrev 2009-02-26 00:31:21 följande:

Anonym (ledsen) skrev 2009-02-26 00:18:35 följande: Så lite så Men ett annat tips måste jag ge dej innan jag också ska sova.När han börjar bete sej på ett respektlöst sätt eller visar ett beteende du inte gillar förklara helt enkelt: Jag tänker inte prata med dej när du skriker eller inte visar respekt mot mej! Sen går du lungt därifrån till ett annat rum.Ifall han fortsätter prata inte med honom säg inget. Detta retar gallfeber på honom jag lovar Så gör iallafall jag med min hetsiga latino som inte vet hur man ska betee sej mot kvinnor.Alkohol nämn inte det tills ni ska på familjeterapi å där berättar du klart och tydligt varför och vad det betyder för dej. Så kan terapeften förklara för honom vad det faktiskt betyder på ett sätt han förstår. DÅ han klart inte fattar vad du menar så lämna det tills vidare. Det är ju bara två månader kvar du har klarat det längre än så än så länge. För att få vårat förhållande å funka så har jag städsschema som gör att han gör sin del och jag min. Min karl är sådan att ifall han inte ser mej göra en sak så är jag bara lat och har inte gjort den. Men med schema så vet han vad jag gör så har han slutat kalla mej lat. Du får gärna fråga om mer tips å råd skulle iallafall gärna veta hur det går om du följer mina tips

Bra tips det där om alkoholen, att jag ska hålla tyst om det och inte ta upp det förrän vi sitter hos familjerädgivningen. Det är precis vad jag behöver, någon i den positionen som förklarar för honom hur barn till alkoholister ser på den saken... Att hon kan bekräfta det jag säger, så att han förstår att jag inte bara pratar dynga i ett försök att kontrollera honom. Han brukar säga att jag försöker få honom att vara min "knähund".

Anonym (ledsen) Trådstartaren

Äldre 27 Feb 00:05

#23

natasia86 skrev 2009-02-26 00:45:44 följande:

det låter hemskt.. tycker med att du ska ta dig en funderare över han.han är inte bara respekt lös när han inte tar hand om er son utan även när han väljer rakt upp i ditt ansikte att dricka istället för att ta hand om din son. trots det gör dig ont pga ditt förflutna.ta god vara på dig själv.. en glad välmående mamma är en bra mamma.. tänk på det med..styrke kramar

Tack gumman / Hemi´s mamma

Anonym (ledsen) Trådstartaren

Äldre 27 Feb 00:09

#24

Anonym (kvinna) skrev 2009-02-26 00:59:44 följande:

Känner igen mycket av det du skriver. Problemet är att jag har levt med detta i en massa år. Först idag börjar jag säga ifrån på skarpen. Mina känslor börjar dör ut. Jag har talat om för min man att han antingen ändrar sig, eller så har vi inget annat val än att separera.Fick honom att vakna till och plötsligt var han kramig och hjälpsam ett par dagar...men sen föll han i gamla spår, gnällde och undrade vad jag gjort hela dagen osv...Ta tag i saken NU, vänta inte som jag gjorde. Ju fler år man är tillsammans, ju svårare är det att lösa det/skilja sig.Skulle han inte lyssna, har du bara två val: Fortsätt som idag eller lämna honom.Lyssna till din inre röst, du och ditt barn ska ju må bra! önskar dig lycka till!Kram!

Ja jag tänker, tänker och tänker hela dagarna på hur jag ska göra... Försöker komma underfund med vad som är bäst.

Jag har levt i ett dåligt förhållande, innan jag träffade min nuvarande, så jag är RÄTT trött på att bli behandlad som skit av ännu en man - eller "pojk-spoling" kallar jag honom, för han är fan ingen man, så som han beter sig.

Anonym (ledsen) Trådstartaren

Äldre 27 Feb 00:11

#25

trisha skrev 2009-02-26 00:20:48 följande:

Känner igen mig, när vi bråkar så är min man väldigt respektlös mot mig. Han skriker när han pratar till mig och kritiserar mig. Ibland när vi sonen sover och han blir arg på något jag sagt så pratar han jätte högt så sonen vaknar. Jag har sagt till honom tusen ggr "prata inte så till mig, visa mig respekt!" men han bara fortsätter att vråla. Åh vad jag blev less härom dagen, jag sa till honom att jag inte hade samma känslor för honom nå längre, att varje gång han är orespektfull mot mig så dör en liten bit av den brinnande kärlek jag hade till honom i början. Så kommer han någon dag senare och säger förlåt. Men denna gång fick jag verkligen nog, jag har inte samma känslor för dig nå längre sa jag.

Bra kommentar, ska säga till det till honom, att;

Varje gång du behandlar mig illa och sårar mig, så dör en liten bit av den kärlek jag känner för dig...

Tack! Bra beskrivning på hur jag känner och tänker.

Anonym (ledsen) Trådstartaren

Äldre 27 Feb 00:24

#26

Han betedde sig illa igår och sårade mig djupt, så hela dagen idag har jag hållt mig på avstånd, vi har varit vänner, men jag har inte kommit när han bett mig komma och lägga mig hos honom, jag har inte kramat honom när han har bett om en kram. Jag har sagt med vänlig röst att jag inte vill just nu...

Så nu på kvällen när han skulle gå och lägga sig, så gick jag i förväg in till sovrummet och la mig i sängen. Så kom han och började krama mig och jag märkte att han ville ha sex. Men jag kände mig ledsen sen igår och ville bara kramas, bli tröstad och få kärlek. Men då sa han att han måste sova för han ska upp tidigt och jobba. Fast han såg tårarna på min kind...

Så det gick bra att vara vaken om vi skulle knulla, men när hans ledsna flickvän bara behövde tröst och kärlek, då var han tvungen att sova.

Återigen blev jag skitledsen. Vilket jävla svin.

Men jag har bestämt att ta det kallt.

Jag ville skriva på en lapp till honom (som han ser imorron-bitti) hur jävla svinigt han beter sig och att han ska UT UR MIN LÄGENHET, ut ur mitt liv... Men jag har bestämt att inte ta några sådana beslut när jag är arg! Så jag skrev på lappen; "Återigen har du sårat mig som fan."

Anonym

Äldre 27 Feb 01:00

#27

Usch stackare, måste va extra jobbigt också om du har en borderline personlighet, är man inte extra känslig då?

Kan du inte gå i terapi så du får styrka att lämna honom?

Anonym (kvinna)

Äldre 27 Feb 11:49

#28

Anonym (ledsen) skrev 2009-02-27 00:24:33 följande:

Han betedde sig illa igår och sårade mig djupt, så hela dagen idag har jag hållt mig på avstånd, vi har varit vänner, men jag har inte kommit när han bett mig komma och lägga mig hos honom, jag har inte kramat honom när han har bett om en kram. Jag har sagt med vänlig röst att jag inte vill just nu...Så nu på kvällen när han skulle gå och lägga sig, så gick jag i förväg in till sovrummet och la mig i sängen. Så kom han och började krama mig och jag märkte att han ville ha sex. Men jag kände mig ledsen sen igår och ville bara kramas, bli tröstad och få kärlek. Men då sa han att han måste sova för han ska upp tidigt och jobba. Fast han såg tårarna på min kind...Så det gick bra att vara vaken om vi skulle knulla, men när hans ledsna flickvän bara behövde tröst och kärlek, då var han tvungen att sova.Återigen blev jag skitledsen. Vilket jävla svin. Men jag har bestämt att ta det kallt. Jag ville skriva på en lapp till honom (som han ser imorron-bitti) hur jävla svinigt han beter sig och att han ska UT UR MIN LÄGENHET, ut ur mitt liv... Men jag har bestämt att inte ta några sådana beslut när jag är arg! Så jag skrev på lappen; "Återigen har du sårat mig som fan."

Det där känner jag igen, att ligga med mig går alltid, men när jag gråter, kan han inte krama om mig, trösta mig...säger istället efter en stund..."är du färdig nu?"

Anonym (*morr*)

Äldre 27 Feb 12:41

#29

Anonym (ledsen) skrev 2009-02-25 23:03:35 följande:

* Jag får ut 11.000 kr/mån, han får ut 20.000 kr/mån, vilket han menar att HAN försörjer mig. Fast mina pengar går till hela hyran, elräkningen, Internet, telefonen, hemförsäkringen... Plus att det oftast är jag som handlar kläderna till vår son. Han menar att eftersom han har mer pengar, så betalar han ju mest. Jo det har han kanske rätt i, för han har mer pengar, så hans pengar används ju mer.

Ok. Till VAD används hans pengar? Mat? Jag har ju svårt att se att ni skulle ha kostnader utöver det du räknar upp som ska vara så höga att han behöver känna sig så utnyttjad som han verkar låtsas.

Du skriver också att du egentligen ville säga åt honom att han ska ut ur din lägenhet - betyder det att det är du som står på kontraktet/äger lägenheten? I så fall har du ju ett litet överläge om du tröttnar totalt - du kan visserligen inte kasta ut honom hur som helst i fall han är folkbokförd där, men du har möjlighet att säga upp kontraktet/sätta ut lägenheten på försäljning utan hans tillstånd (om jag inte misstar mig komplett) och sedan skaffa ett nytt boende där han inte får komma in.

Och jag tycker verkligen du ska vara ärlig med hur du känner, att dina känslor för honom förändras till det sämre på grund av situationen. Pååeka att du önskade dig en man & en pappa - inte en snorvalp till spermadontator, även om du nog gärna ska försöka vara lite mer diplomatisk.

Anonym (ledsen) Trådstartaren

Äldre 27 Feb 12:51

#30

Anonym skrev 2009-02-27 01:00:25 följande:

Usch stackare, måste va extra jobbigt också om du har en borderline personlighet, är man inte extra känslig då?Kan du inte gå i terapi så du får styrka att lämna honom?

Jo visst är det! Men den förklaringen godtar han inte, han tycker inte att han ska ha överseende med mig för att jag har Borderline, det är bara jag som är känslig, säger han.

HJÄLP! Min sambo är så jäkla respektlös mot mig. Han får mig att må skit.

INNEHÅLL